Full heart 

Clear eyes. Full heart. Can’t lose. 

Rupi Kaur, Mjölk och Honung

Annonser

Utmattningen och resan – reflektion 

Så. Hemma igen. För mig har resorna som ni vet varit en måttstock på hur jag mår; jag tas ur min vardag och bekväma zon och testar vingarna. Denna gången gick det lika bra som på resan till Grekland i juli och Italien i augusti. Det kändes lixom likadant, varken bättre eller sämre. Vissa dagar bättre än andra, mer energi och ork, andra tröttare eller till och med rejält trött någon dag. En blandning. 

Sedan i somras har jag ju gått upp en dag i jobb (jobbar fyra halvdagar per vecka) och dessutom nyligen helt bytt arbetsuppgifter. Det är en påfrestning i sig och då stannar min progress i utmattningen upp eller till och med backar ett par steg (i upplevda symptom, inte i egentlig utmattning). Fullt normalt. Så då märks det ju som en helhet på resorna också. 

En skillnad på denna resan jämfört med t.ex. Grekland i somras är att jag under mina pigga dagar har ett betydligt större behov av rörelse och motion. Om jag inte får röra på mig när jag känner mig pigg så riktas all den energin inåt och jag blir irriterad, frustrerad och otålig. Dessutom tycker jag att jag är mindre orolig och ångestfylld om jag får ut energi i rörelse, när energin väl finns där. 

Hursomhelst så är jag glad att jag orkar så pass mycket som jag gör. Sex timmar på stranden och en, okej hyfsat snabb, middag går oftast okej. Jag har betydligt mer energi på dagarna än kvällarna så det är jag snäll mot mig själv med. Ett antal middagar blir på hotellet eller till och med roomservice om jag är supertrött. Det är okej. En rimlig anpassning efter mina förutsättningar. Så nu tar jag med mig denna resan in i vardagen och försöker komma ihåg; 

  • att rörelse är bra för mig
  • inte boka in för mycket kvällstid för det gör mig fortfarande väldigt trött
  • jag behöver regelbunden meditation för att vara mitt gladaste jag
  • min kropp behöver yoga varje dag (om än bara fem minuter)
  • jag får fortfarande kraftig ångest av platser med mycket människor, undvik om möjligt om pressen är hög och träna om pressen i övrigt är låg 
  • hjärntröttheten är en svag länk för mig, still going on… 
  • jag har gått igenom många faser av olika teman i personlig utveckling under utmattningen, saker som dykt upp längs vägen som jag insett att jag behöver jobba med hos mig själv – just nu är temat gränssättning och att stå upp för mig själv 
  • att jag numera har för vana att titta in i ögonen på mig själv (i spegeln), och även på andra människor, för att se vad själen talar om, så mycket finns att se därinne – en enkel check på hur jag mår, några gånger om dagen
  • att det finns en inneboende djup tacksamhet inom mig som är så vacker och mäktig
  • jag är en mer närvarande och lugnare och GLADARE person nu än jag någonsin varit

Ändå, gott folk: utmattningen ÄR värt det i slutändan. Den personliga utveckligen är enorm. Så vi fortsätter kämpa och vinna ytterligare några snäpp medvetenhet och glädje på vägen. 

Hej från Puerto de la Cruz 

Ett snabbt hej från Puerto de la Cruz innan middagen. Allt går bra. Vi har haft helt fantastiska dagar och är väldigt förälskade i den här lilla byn. Så vacker! Utmattningen har varit hyfsat snäll även om jag blir rejält trött efter ett tag. Batteriet räcker ganska länge (enligt mina mått mätt) men när det tar slut så är det slut. Då måste det till en natts sömn för att ladda om. Och hjärntröttheten från förra veckan sitter kvar en del. Såklart bättre än vad det var då, men den triggas igång av minsta lilla. Ett trappsteg som ska bestigas. 

Men hursomhelst en härlig semester. Vädret har varit strålande, så himla god mat har vi lyckats få i oss och rejält med avkoppling både på stranden och på hotellets Garden Spa. Och hotellet är en historia för sig, vilken fullträff. Här finns allt och lite till och framförallt fantastisk service. Ni som läst ett tag vet att jag gillar kristaller, yoga och meditation. Det gör dom också. Yepp. Inte alla som förstår det där med energier och sånt men här har personalen stenkoll på sånt. Rekommenderas varmt! 

Imorgon bär det av mot Sverige igen. Med lite mer vila i kroppen, rejält fräknig och brunbränd hud och så många minnen. Kameran full med bilder. De tre musketörerna på resa; Stoffe, svärfar och jag. Ganska många skratt kan jag lova 😇🙃😉 

Teneriffa

Imorgon sticker vi till Teneriffa. En paus som kommer lägligt. Mitt huvud bankar och ömmar och de senaste dagarna har jag inte ens kunnat se på tv, föra normala samtal eller läsa. Allt gör ont. Det är väl en normal reaktion nu när jag börjat med ny tjänst och sitter vid datorn hela dagarna, hjärntröttheten ligger lixom nära tillhands för kroppen ännu.

Det kan se förvirrande ut i bloggen eftersom jag har en tendens att skriva mer i perioder när allt inte är toppen. För annars har jag lixom fullt upp. Men denna hösten, sedan i mitten av sommaren, har jag mått väldigt bra. Jag har känt mig stark och glad och mina fysiska symptom har minskat allteftersom. Men såklart i perioder som denna, när jobbet trappas upp, så slår det tillbaka. Och så blir jag lite ledsen såklart. Men men. Det är väl normalt antar jag. Men kontentan är ändå att jobbet har fått mig att må så otroligt mycket bättre. Rutinerna gjorde att jag orkade lyfta lite till. 

Hursomhelst så ska det bli en skön vila från datorer och telefoner och allt annat surr. Vi checkar in på ett härligt hotell med yoga och bad. För exakt ett år sedan såg det ut såhär, då pausade vi en stund på Sheraton Salobre i Meloneras:

Hoppas ni får en fin vecka ❤️

Ångesten alltså 

Blä. Ångesten som kommer av att man försöker göra nya saker. Eller en sak för mycket. Lära sig ett datorprogram, typ. En enda liten sak för mycket och kroppen skriker NEJ! Hjärnan kollapsar totalt. Ett pip från någon och jag blir spänd och gråtfärdig. Hoppar till av ljud. Orkar inte se tv eller telefon eller läsa en bok. 

Efter jobb och eftermiddagsvila gick jag en promenad i skogen, tappade andan av alla vackra färger, kände kärleken i bröstet. Dunk dunk dunk. Och så behövdes det disktabletter så en sväng inom Coop ovanpå det. Kände paniken växa. Kunde knappt andas när jag väl kom till kassan. Domningar i ansiktet och benen. Kroppen som förbereder flykt. Bit mig men det kommer inget blod. Småsprang hem i panik. Och nu försöker jag vara förstående mot mig själv. Det är tufft med nytt jobb. Förändringar. Allt som ruckar mitt mönster drar undan prick all min stabilitet för stunden. 

Så, what to do? Andas eller nåt. Även om jag helst vill gråta och säga till hen som bestämmer att nu ORKAR JAG INTE MER! Hur mycket ska en behöva kämpa?! 

Och juste. Så läste jag Lotta Lundgrens debattartikel på SvD som ärtan på moset. Grädden i glassen. Oliven i ginen. ”Ytliga människor med ytliga ideal drabbas alltid av tomhet och utmattning.” Joråsåatte. Tackar och bockar. Kärlek och förståelse. Den bollen tänker jag inte fånga, nope. 

Första dagen på jobbet – vi provar igen! 

Idag var jag på nya jobbet igen, jobbade så som planerat. Blev så extremt trött att jag knappt orkade cykla hem från Gullmarsplan sen, men jag tror ändå att det är normalt att det blir en dipp nu med nya jobbet. Jag har ju lagt till en resväg på cirka en timme och en kvart, och dessutom måste jag numera äta lunch på jobbet för att få ihop timmarna, så det blir rätt mycket mer. I tid två timmar mer per dag och i ansträngning en hel massa mer än så. Men jag trivs verkligen bra! 

Och min läkare säger alltid (behöver påminna mig själv nu!): ”När du lägger till aktiviteter så får du tillbaka symptom på utmattning men det betyder inte att du är sämre i din utmattning.” Så bara för att det just idag känns som att jag aldrig mer kommer komma upp ut sängen och jag blir såklart lite ledsen av tröttheten för den är förknippad med så mycket tråkigheter i min hjärna, så vet jag rent logiskt att detta är normalt. Såhär måste jag pusha mig för att komma framåt. Så nu är det bara jobb på jobbdagar och inga fler aktiviteter eller knappt ens matlagning. Förenkla blir ledordet och vila är det viktigaste just nu.