I helgen fick både jag och Stoffe ladda upp batterierna. Han efter en lång vecka på resande fot mellan olika länder, kontor, flygplatser, mötesrum. Jag efter en tuff vecka mentalt med jobberbjudande, tack men nej tack, nya möten, intervjuer, jobbsökning. Allt det ledde för mig upp till att huden runt bålen började brännas (som den gör för mig när jag är överansträngd, känns som att ha bältros runt hela bålen) (och ja, jag har haft bältros två gånger så jag vet hur det känns), kroppen kändes extremt sliten och trött. Det mentala tär helt enkelt på energin. Eller ja, det handlar ju också om att det tillslut kommer in extremt lite energi och att det går ut så väldigt mycket mer. Så en balanserande helg behövdes.
Vi firade alla hjärtans dag lite i efterhand genom att ta båten in till Östermalm och promenera runt och kika på gator vi gillar (flytten ligger och balanserar och jag manifesterar verkligen att orka flytta i år), lägen, hus och drömhus. Vi lunchade på Proviant och fikade en nostalgi-fika på Saturnus. Där hängde vi en del för sex år sedan när vi flyttade upp hit från Skåne, då var allt så nytt och spännande. Nu kanske kanelbullarna inte var exakt lika goda som vi mindes, och stället var rätt rörigt, men vi hade en mysig stund och kände oss som 25 igen. Oförstörda av sorg och utmattning. Ännu ej nådda av sårbarheten i att läka. Bara en sån sak. Och sen tog vi en taxi hem för ni minns väl den enkla vägen? Att göra det enkelt för sig. Den regeln hänger fortfarande kvar för mig.
Och sen har vi vilat, kollat ikapp avsnitt av Bron som vi missat, kikat på Husdrömmar på SVT och längtat ihjäl oss efter hus men förfärat oss över jobbet i renoveringar, ätit frallor, promenerat, druckit te och mest bara njutit av varandra. Stoffe spontanbokade en resa till Ajman i lördags men jag stannar hemma den här gången. Har mycket möten och grejer som händer i veckan som kommer och vill inte omboka allt det. Så blir det ibland.
Men annars är allt bra tror jag. Försöker att tänka positivt varje dag och inte låta allt som händer kring jobb, eller inte jobb, att definiera mig. Jag är så mycket mer än det. Det är vi alla. Även om samhällets strukturer ibland vill pusha en att tro något annat.
Att fokusera på tacksamheten hjälper faktiskt. Men det vet ni säkert redan ❤
alldamnstories 
Jisses så bra sagt – Jag är så mycket mer än det. Jag är så mycket mer än det. Håller med dig om attlivet kan stressa sönder en. Må så gott. KRam Kamilla
GillaGilla
❤ Fina du. Vi är så mycket mer. Människan är komplex. Alla våra fina sidor ryms därinne. Kram på dig!
GillaGilla
Jag har nyligen hittat din blogg och hoppat runt lite bland inläggen. Du skriver mycket bra.
Jag är själv sjukskriven för utmattning idag, men har ett helt annat liv än vad du har. Är ensamstående med en ekonomi som aldrig tillåter massagebehandlingar, resor, hämtmat från restauranger eller shopping.
Min sjukpenning går till hyra, räkningar, och så näringsriktig mat som jag har råd med. Skulle önska att jag hade möjlighet att besöka en näringsterapeut och få behandlingar inom alternativmedicin, för det enda man erbjudit mig inom skolmedicinen är antidepressiva medel. . .
När mina utmattningssymptom började dyka upp första gången för 20 år sedan fick jag diagnosen depression och blev behandlad med antidepressiva. Idag, 47 år gammal, vet jag att jag blev feldiagnosticerad då och är sen åtta år fri från antidepressiva medel, som faktiskt förstörde mitt liv.
Jag förstår förstås att utmattningssyndrom är fruktansvärt även om man har pengar. Men jag hoppas att du är tacksam varje dag över vilken frihet och vilka valmöjligheter du har i din ekonomiska situation.
GillaGilla
Vill tillägga att jag ofta önskar att jag också kunde göra det enkelt för mig, men jag har inte den ekonomiska möjligheten.
GillaGilla
Fina du. Tack för att du tycker jag skriver bra, det värmer ❤ Jag är ledsen att bloggen kan stöta, jag hoppas du förstår att jag aldrig menar att trampa någon på tårna. Istället har jag verkligen försökt att vara ärlig och öppen med hur jag mått och vad jag gått igenom. Jag ÄR tacksam varje dag, och jag tar det absolut inte för givet att kunna resa som vi har gjort under min "okej" fas i utmattningen. För mår man riktigt kasst orkar man ju inte ens det. Så sorglig är ju sanningen och jag har varit där så jag vet. Men en sak som jag kan tänka på bara är att vi också har en annan vardag för att vi har bara oss två att försörja, vi har inga barn som kostar (och ger en miljon gånger tillbaka i kärlek såklart), ingen bil (lägger lite pengar på taxi istället men den summan är inte ens vad parkeringsplatsen kostar i vår förening *hua!*). Kanske inte hela förklaringen för livet är inte lika för alla. Det vet jag. Men jag har gått igenom mycket mina senaste sex år och tycker att jag också har sett en mörkare sida av livet som kanske inte alla har upplevt innan 30 direkt. Det gör en otroligt ödmjuk inför livet.
Och sen har vi alla olika mycket av olika saker i livet. Jag kan ärligt säga att jag är otroligt ledsen att vi inte har kunnat skaffa barn än, det är något jag drömmer om varje dag. Men det skulle inte gå just nu med min kropp som ännu inte är tillräckligt stark för att orka graviditet och småbarnstid. Men det kanske kommer en dag. Jag hoppas verkligen det. Men det kan göra riktigt, riktigt ont. Och jag skulle nog förvåna många när jag säger hur ofta jag gråtit över att utmattningen kom emellan det som är min största dröm – att skaffa en familj. Det gör ont. Varenda barnvagn får min mage att knyta sig. Och det finns inget som kan lösa det just nu. Bara tid som måste gå så att jag får läka och sedan gå vidare med mitt liv. Bara som ett exempel för att visa på att det som någon har kanske den andra saknar och att det lixom inte går att mäta allt utifrån. För att det kan finnas andra saker som saknas den personen. Man vet så lite om andra människor man möter och deras liv.
Men angående behandling måste jag få försvara alternativmedicin och säga att jag blivit behandlad med det nu sedan augusti förra året och det har blivit billigare för mig än alla pengar jag la på antidepp innan. En rådgivning kostar 900-1500 (två-tre konsultationer per år, har varit på två hittills) och örterna kostar runt 100 kronor i månaden. Trodde också att det var dyrare men jag kan varmt rekommendera det för alla verkligen. Önskar dock att det var subventionerat på något sätt men det är ju privat behandling så tyvärr är det inte det.
Som sagt hoppas jag inte att du känner dig trampad på för jag försöker verkligen att visa en mångfacetterad bild av utmattning och att vara ödmjuk i det jag skriver. Hoppas du kan hitta något som kan hjälpa och att du får må bra framåt. Det är vi alla värda ❤ Tack för din kommentar och att du tycker att jag skriver bra, det gör mig glad. Vi är många som kämpar med dig!
GillaGilla
Hej igen och tack för ditt varma svar. Jag har inte heller barn och familj, utan är ensamstående. Utmattningen och den antidepressiva behandlingen, som gjorde mig till en känslokall robot, kom emellan för mig också. Så jag förstår din sorg precis. Om det kan vara till tröst så är det väl inte försent för dig att en dag skaffa det? Du är ju relativt ung.
Hur kan alternativmedicin samt besök bli billigare än läkarbesök och antidepp som går på högkostnadskort? Du betalar ju 1100:- för läkarbesök under ett år. Då skulle jag vilja veta vilket ställe du besöker. . . Jag känner ilska över att politikerna sitter och bestämmer över vilken vård som ska vara subventionerad, utan att egentligen ha tillräckliga kunskaper i ämnet.
Det du personligen skriver stöter inte, utan det är mer en sorg som väcks i mig över att inte ha en stöttande familj och ekonomiska förutsättningar som gör att tillfrisknandet skulle underlättas på många sätt.
Har hört många ekonomiskt priviligierade människor säga att pengar inte har någon betydelse. DET stöter. Den som säger så har aldrig varit utan pengar. Därav min påminnelse till dig om tacksamhet.
Min stressproblematik började tidigt, då jag är uppväxt i en dysfunktionell familj med en alkoholiserad pappa.
Jag har varit duktig flicka fram tills 27 års ålder. Då kom smällen, livet kom ikapp och samhällets skyddsnät var inte tillräckligt. . . Det har varit en lång kamp med oförstående läkare och Försäkringskassans samt Arbetsförmedlingens regelsystem, som gjort att jag varit sjuk i omgångar och aldrig kommit tillbaks till 100%. Men jag har inte gett upp ännu. . .
Det är berikande att få ta del av en annan människas erfarenheter och tankar kring denna sjukdom. Så jag uppskattar din blogg, tro inget annat.
GillaGilla
Visst är det så att vi har olika bakgrunder och förutsättningar för att kunna leva det liv vi vill.
Både som friska eller sjuka.
Om vi drabbas av sjukdom, kriser,trauman, sorger och bedrövelser är ju förutsättningarna för
att komma vidare så viktiga.
Olika förutsättningar i form av medmänskligt stöd,socialt stöd,medicinskt stöd eller samhällets stöd i olika former behövs.
Vi är alla unika individer och jag skulle önska att detta stöd kunde anpassas mer efter individens behov.
För att kunna lyssna behövs det tid.
För att kunna hjälpa sjuka och trasiga människor behövs det både tid,pengar och annat stöd för att
samhället med sina olika professioner ska kunna ha möjlighet att hjälpa.
Skulle önska att psykologen kunde jobba vägg i vägg med andliga medium eller helare.
Att svensk sjukvård på sikt öppnar upp och tar in den livskunskap och läkekonst som finns runt om i världen.
En större öppenhet för att vi läker olika på olika sätt.
Detta ska inte kosta mer för att du som människa inte har ekonomiska förutsättningar.
Idag ser jag ett samhälle där sjuka människor stressas och jagas av våra folkvalda i Sveriges riksdag, av FK i
jakten på att våra sjuktal ska ned.
Det är inte värdigt.
Social status ska inte avgöra en människas möjlighet att komma tillbaka till ett fullvärdigt liv med arbetsförmåga efter sjukdom.
Utmattningsproblematiken är komplex.Stress föder mer stress vilket i många fall genererar ett längre läkningsförlopp.
Tyvärr har inte alla förstått det,våra politiker och de system de styr över.
Jag tror först det är när man har delat den smärtsamma erfarenheten av denna sjukdom som man förstår på riktigt.
Därför är jag så tacksam mot er som delar med er så naket,öppet och ärligt i era bloggar.
Ni är individer med olika livsbagage,social status fattiga eller rika.
Jag delar er upplevelse och i det har vi varandra.
Jag är inte ensam.
Vi är på så många sätt vi människor lika och när det verkligen gäller släpper vi fram så mycket medkänsla
och generositet mot andra.
Den värmen och generositeten visar ni genom att dela med er i era bloggar.
Kram till dig Linda<3<3<3.
Tänker på dig.
Allt gott!
Kram från
Annica
GillaGilla
Annica, jag håller med dig i vartenda litet ord du skriver.
Om jag hade kraft och energi skulle jag sätta mig ner och skriva brev till alla partiledare. Berätta för dem att det är dags för dem att öppna upp för alternativmedicin nu och tacka nej till läkemedelföretagens mutor. Ställa mig utanför Rosenbad och demonstrera. Försöka arrangera en insamlingsgala på TV för sjukskrivna låginkomsttagare i Sverige. Men den kraften och energin finns ju tyvärr inte. . .
Vi står i skuggan.
Men vi kan hålla varandra i handen på bloggar som denna.
Tack för kramen och kram tillbaks Annica.
Kram till dig också Therese!
GillaGilla
Åh Linda, din sista kommentar väcker sååå mycket inom mig. Har precis samma känsla. Vill bara skrika ut! Vi är så många som inte får den hjälp som behövs. Att den svenska sjukvården inte har någon som helst kunskap i många av våra sjukdomar. Jag har gått den alternativa vägen. Läkare hånar mig för detta men det har varit mitt enda alternativ. Det har verkligen hjälp mig men för mig har det vissa månader kostat 5000:-. Inga pengar jag egentligen har men vad ska jag göra, måste blir frisk. Har fått låna pengar helt enkelt.
Läkare hävdar att det är placebo jag upplever. Jag är av helt annan åsikt även om placebo så klart hjälper till. Önskar sååå att synsättet kan vidgas, vi behöver inte gå längre än till Tyskland där ”vanliga” läkare samarbetar med naturläkare.
Men det som väcks i mig att vi är många som sitter på små krafter, lägger vi ihop dem blir vi en stor kraft. Önskar bara jag visste hur vi kan göra vår röst hörd för att få till förändring.
Kram på er alla kämpar 💖🙏
GillaGilla
Vad fint att du ändå har möjlighet att låna pengar, även om jag förstår att det inte är en idealisk situation såklart. . . Sa läkaren till dig att det var placebo? Jamenvisst. Och gräset är svart och jorden är platt ;).
Jag har också blivit hånad av läkare så fort jag nämner något om naturmedicin, så jag har slutat med det nu för det leder ingenvart. Precis som du skriver så skulle det vara fantastiskt om skolmedicinen kunde samarbeta med alternativmedicinen istället för att se varandra som konkurrenter. Sverige ligger långt efter. Kram tillbaks!
GillaGilla
❤️❤️❤️
GillaGilla