Alltså jag får lust att ge mig själv ett hårt slag i huvudet när jag ser att rubriken på sista inlägget innan jag dippade i lördags är ”att skapa balans”. WFT?! Men samtidigt, även om allt har varit lite i det yttersta laget av vad jag orkar de senaste veckorna, så tycker jag att jag har haft balans. Eller jag har i alla fall prioriterat återhämtning. Det har jag verkligen. Så kroppens utspel just nu är lite dubbelt för mig. Men blir man något klokare av att analysera sönder? Antagligen inte. Så jag försöker jobba med acceptans och som Isabel brukar säga till mig: own it! Äg varje känsla. Det ska jag banne mig göra alltså.
alldamnstories 
Ja du, denna acceptans som kommer i så många former. Tror hela tiden att jag accepterat allt fullt ut men så ställs man inför olika situationer, mående mm som bara får en att känna – har jag inte kommit längre? Har jag inte accepterat detta ännu?
Många gånger står acceptansen mig upp i halsen, hur mycket ska jag behöva acceptera?! Håller i sig ett par dagar, ibland veckor tills jag tuggat i mig det hela. Verkligen ingen lätt process, många gånger känner jag enormt motstånd till acceptansen men det gör troligtvis bara att det tar längre tid… Massor av kramar till dig 💖
GillaGilla
Ja acceptans är något man över på varje dag, den kommer verkligen inte av sig själv. Jag måste gång på gång påminna mig om att våga acceptera och surrender. Många kramar ❤️🙏🏻❤️
GillaGilla
Ja men ibland är det som att man inte fattar att det håller på att gå över styr. Kanske för att adrenalinet sätter in ett tag innan en krasch och då tror man att allt är bra och att man har energi och balans. Sen tar adrenalinet slut väldigt plötsligt och kraschen är ett faktum. Det brukar hända precis efter att man skrivit ett positivt inlägg på bloggen. Murphys lag…
GillaGilla
Tack för den kommentaren! Blev så mycket klokare. Hoppas okej att jag lyfte detta i ett inlägg, för mig var det helt ny info. Väldigt bra! Länkade till din fina blogg såklart!
GillaGilla