Fråga! 

Om ens kompis som arbetstränar upplever kraftig ångest och hög stress under resten av dygnet, alltså inte under själva jobbet utan tiden utanför, vad borde hen göra då? 🙋😂 

Nej men allvarligt så undrar jag detta. Jag känner mig uppe i ganska hög stressnivå och ångesten ligger där starkt nästa hela tiden just nu. Höll på att få en panikattack idag men lyckades andas mig igenom och den klingade av. Jag vill absolut inte sluta med arbetsträningen för den ger mig SÅ mycket. Men är det normalt? Något man får  ta sig igenom? Är det en puckel? 

Hälsar en förvirrad tjej 

Annonser

16 reaktioner på ”Fråga! 

  1. När jag började arbetsträna så var det massa symptom som jag trodde jag blivit av med som kom tillbaka. Det gick bra medan jag jobbade med hemma så kom stresssymptomen. För mig gick det dock över efter ett par veckor! 😀 hoppas det gör det för dig också. Se bara att vila extra mycket hemma.

    Gilla

    1. Tack för att du svarade ❤️ Förra veckan gick lixom jättebra men i tisdags blev jag galet ”speedad” och stressad och kände samma känsla som innan jag kraschade. Sjukt obehagligt. Försökt att andas och yoga men det sitter så djupt på något sätt. Men ska ha tålamod då och hoppas att det går över som det gjorde för dig! Tack 🤗

      Gilla

  2. Hoppas att det snart blir bättre för dig så att både arbetsträningen och livet därefter blir bra❤❤❤
    När jag ska koncentrera mig glömmer jag bort att andas.
    Kanske inte det bästa för en hjärna som behöver allt syre den kan få .
    Jag tänker att du kanske får en anspänning i kroppen när du koncentrerar sig på arbetsuppgifterna och att det tar mycket energi.Att kroppen därför reagerar som den gör med ångest och panik när du sen slappnar av.
    Jag reagerar ofta så efter att ha umgåtts med människor för länge eller utsatt mig för för många sinnesintryck. Det spelar inget roll hur positiv upplevelsen varit.
    Våra hjärnor är så komplexa och fantastiska. När vi blir sjuka i utmattning förstår man det och hur sårbara dessa system är.
    Alla nya intryck din hjärna ska processa i en ny miljö med nya människor kräver också sitt.
    Jag är så glad för din skull att du upplever arbetsträningen som positiv.Det tror jag är första steget mot att hjälpa hjärnan lära om och att den inte är utsatt för ett hot och i det längre perspektivet inte behöver reagera med rädsla och ångest.
    Var rädd om dig!
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

    1. Har tänkt mycket på det du skrev om att andas när man koncentrerar sig. Märkte då att jag också glömmer det! Så nu när jag glömt så tar jag några djupa andetag för att komma ner i kroppen igen. Tack för tipset!! Ta hand om dig ❤️❤️❤️ Stor kram!

      Gilla

  3. Vad modig du är som frågar!
    Jag själv arbetstränade för ca 1 år sedan och det gick åt pipan. Massor av gamla symtom kom tillbaka. Alla runt mig sa ”så där är det” och inget mer. Duktig flicka som jag var kämpade jag på eftersom ”så skulle det vara” och lyssnade inte tillräckligt på signalerna o kraschade igen. Med den utgången är jag kanske inte den rätta att ge dig råd 😜 men jag önskar sååå att någon hade sagt åt mig att bromsa, bara en liten stund, så hade nog inte kraschen blivit så hård.
    Jag tycker absolut att du ska lyssna på din kropp. Kanske lägga in ännu mer återhämtning. Sluta arbetsträna tror jag absolut inte du behöver, men under några dagar kanske du bara behöver komma ikapp.
    Jag hade även någon konstig tanke på att jag skulle vara på jobbet alla dagar jag arbetstränade, återigen vara duktig flicka. Men det är faktiskt helt okej att pausa (”sjukskriva sig”) en dag eller en vecka och sedan vara på banan igen. För som du säger, att arbeta är kul och det är sunt att komma in i en gemenskap och sammanhang, men endast på dina villkor.
    Jag lyssnade på någon doktor på TV4 Nyhetsmorgon som liknade det vid att vi som varit utbrända har mycket tunnare is under fötterna än en ”vanlig” person. Så vi behöver gå försiktigare och lyssna mer för att inte ramla ner i vattnet.
    Det kommer att gå över och du kommer att klara detta hur bra som helst! Bamsekram till dig 💞

    Gilla

    1. Ja ska nog tänka på att jag är verkligen där för min egen skull. Jag ska inte prestera eller vara duktig för någon annan. Hoppas du snart kan må så bra att du får prova att arbetsträna igen. Och att det går bra! Men tills dess: ta hand om kroppen. KRAM 💓💓

      Gilla

  4. Hejja dig!
    Jag har nu arbetstränar, börjat jobba på 25% och sen 2v jobbat 50%. Så lycklig men fortfarande är jag orolig och de kommer dagar som jag blir mer rädd för att syntomer kommer tillbaka.
    Sakta upptrappning sen 1feb. Livrädd för varje minsta förändring, byte av arbetsplats på kontoret m.m Men vad jag vill säga är att den första månaden var tuff. Mycket ångest kom tillbaka, hjärntrötthet och allmänt väldigt trött i kroppen! Men efter 1 månad kände jag skillnad och sen har framstegen kommit om vartannat o orken likaså. Tålamod…- hatar de ordet o det är något jag aldrig haft gott om men blivit tvungen att gilla – att se tiden an.
    De kommer bli bättre! De är helt normalt att du känner som du gör! De kommer att släppa o du kommer känna dig starkare när du övervunnit de hindret (också😝)
    Hejja dig!!

    Gilla

    1. Yey! Vad kul att höra och blev peppad. Skönt att höra att det ändå verkar normalt med lite symptom… eller lite nja men lite av varje om man säger så 🙄 Tack för peppen! Håller tummarna att dina 50 % fungerar 🤗 Hejja oss!

      Gilla

  5. Någon klok gav mig ett råd som hon fått med sig från stressmottagningen. Dem fick dem lära sig att 1. Symptomen kommer att öka. Alltså med regel än undantag. Tröstvist på något sätt. 2. Lägger sig inte symptomen inom tre veckor så ligger man på för hög belastningsgrad och den behöver justeras. 3. Justeringen kan ske på olika vis. Vad man gör, när och hur. Vara hemma en dag mer. Dra ner en timme på tiden osv. Tänker steg ett är en form av inbromsning. Alltså backa. Som de kloka skrev ovan. Stanna hemma en dag eller två. Arbetsprövning är till för att öva och inte prövas så egentligen är det ett jäkligt dumt och missvisande ord. Mitt råd och råden från stressmottagningen (dem har ju ändå haft MÅNGA patienter och därav erfarenhet) justera justera justera. Lycka till ❤️

    Gilla

    1. Så bra råd! Tog emot alla med störta allvar. Ska inte ge upp helt utan bara justera. Det ger SÅ mycket att arbetsträna. Även om mycket gör emot rent fysiskt. Tack för de kloka råden! ❤️🙏

      Gilla

  6. Ta det på allvar! Det du tränar på just nu är ju att lyssna på kroppen och nöta in en hållbar medelväg mellan ”jobba på samma sätt som förut” och ”vara hemma och vila”. Hur kan du känna och ta hand om din anspänning tidigare, medan du är på jobbet? För mig har korta meditationer (bara blunda och andas 5-10 min) varit ett bra sätt att komma i kontakt med kroppen och mina behov. Efter det brukar jag känna om jag behöver vila, ta en paus, byta arbetsuppgift eller gå hem eller bara jobba långsammare/mindre intensivt. Så ta det på allvar, men inte som ett tecken på att du inte ska arbetsträna utan som ett tecken att du behöver fortsätta träna på att lyssna på kroppen (och agera på vad den säger).
    Stor kram!

    Gilla

    1. Gjorde detta som du skrev i fredags, bra tips. Gick in på toaletten och satt i tystnad och kände in kroppen. Små pauser för reflektion verkar vara ett bra verktyg. Tack! STOR KRAM ❤️

      Gilla

  7. Jag tänker också, justera lite. Jag har gjort det och det har fungerat bättre då. Gått dit men gjort nåt enklare/annat/kortare tid. Jag har också jättemycket symptom och jag har arbetstränar i sex veckor nu. Jag tror inte på att bara köra på utan mer på att backa lite lagom. Hoppas att det går bra för dig!

    Gilla

    1. Ja tack! Justerade lite i fredags i tempo, ska fortsätta med det imorgon tänkte jag. Ett steg i taget. Puh! Inte en enkel övergång mellan hemma på heltid och in på en arbetsplats alltså. Då inte konstigt att kroppen ifrågasätter vad tusan som händer!

      Gilla

  8. Behöver oxå läsa dessa svaren. Känner samma efter 6 veckors arbetsträning. Mår bra där men hemma känns det uppvarvat, surrigt och ångestfyllt. Fast jag bara är där 6 timmar i veckan uppdelat på två dagar så känns det inte som att tiden räcker till till något egenteligen. Man lever inte i samma tidssvär som friska hjärnor. Dom på arbetsplatsen tycker säkert vi ses jättesällan medan jag tycker knappt jag hinner hem innan det är dags att gå dit igen. Jag är också glad i att ha börjat arbetsträna men vill att tiden ska lugna ner sej lite så jag hinner andas imellanåt och orka/hinna med att umgås med folk och känna mej ledig och avslappnad imellanåt. Känns som att jag måste memorera allt som måste kommas ihåg och jag måste liksom tänka på att tänka saker… Frustrerande 😑

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s