Precis som den något mörka rubriken antyder så värker kroppen rejält idag. Den känns lättirriterad och överkörd. Men ändå måste jag nog säga att det är bättre än sist. Så – framsteg?!

Även om gårdagens inlägg kanske såg lättsamt ut för ögat; som om jag bara testade vidare lite för att jag hade lust. Men nej. Så var det såklart inte. Jag var ordentligt nervös för hur yogan skulle gå och ett par timmar innan klassen känner jag hur kroppen börjar spänna sig. Händer och fötter känns spända. Leder spänner sig runt knän, vrister, höfter, axlar… Som alltid när jag blir nervös. Nästan omärkbart för otränade känselspröt men eftersom mina numera är dopade så känner jag av minsta förändring i min kropp. Så också igår. 

Det gör också att säkert hälften av min energi gick åt innan klassen bara till nervositet. Blir ju något trött på mig själv alltså. Och efteråt förbrukades också ett par tårar i soffan med Stoffe på kvällen för att ”jag var rädd att jag gjort för mycket”. Suck. Tur att min man är förstående och har glimten i ögat och kunde skoja bort min oro. Nåja. Jag vågade i alla fall.

Idag skulle jag lunchat med Isabel men jag orkar inte ta mig utanför dörren. Istället ligger jag nerbäddad i soffan med min mjukaste tröja, sköna leggings och ett par kristaller runt handleden för att hoppas på någon typ av läkning. Idag blir det att respektera kroppen och återhämta enligt behov efter gårdagens eventuella överansträngning. Besitos. 

Bilder från promenad i tisdags. Solen var magisk. Naturen alltså ❤ 

Idag slog regnet utanför fönstret när jag vaknade. Mitt humör var inte alls på samma nivå så jag fick helt ignorera regnet och cyklade iväg för att göra ett par ärenden. Väl hemma igen sprack solen igenom och nu har det stått vila på schemat under hela eftermiddagen för snart ska jag…. Yoga! Inte för att det är något speciellt egentligen ju, jag yogar ju varje dag, men ett vinyasa pass blir det idag. Måste testa igen. Kanske går det helt åt skogen eller så går det lite bättre än sist. Vem vet? 

Jag får ju inte bli rädd för att något inte fungerade gången innan. Varje dag har nya förutsättningar och jag måste hela tiden våga pressa på liiiiite för att komma framåt. Men aldrig för mycket. Så av de 90 minuter som passet är kommer jag spendera säkert 60 i barnets position med ett bolster under magen för att låta kroppen slappna av. Bäst så. Lyssna på Chung-Mei som pratar, alla fina yogis bredvid som andas, de vita bollarna som lyser upp hela taket, känna doften av rökelse, ljus som fladdrar… Allt det där som är det viktiga egentligen. Närvaron. Allt annat är bara broderier för egot. 

Idag har vi som vanligt på våra söndagar haft ett lugnt söndagstempo. Jag började dagen med terapeutisk hatha där man trycker ut spänningar i kroppen med yogabollar. Välbehövligt för min kropp blir så stel när jag har ont; antagligen spänner jag mig för att försöka få den att värka mindre. Inte så behjälpligt ju men mer av en reflex tror jag. 

Efter det var det vila, vila, vila på schemat. Och en promenad. Och en serie. Och en kopp kaffe. Och veckohandlingen som jag älskar. Och nu blir det vegobiffar och potatis i ugn och god fraiche. Söndagar alltså. Vad mer kan man begära? 

Såhär glad är en när det vankas 50-års middag ikväll. Stoffes mammas man fyller och vi ska hela skaran på Un Poco på Karlavägen för att fira. Fram tills dess ligger jag såhär i pyjamas i soffan och vilar upp mig för att orka. Har inte tagit ett steg utanför dörren idag. Nope. Vissa dagar behöver det sparas på energikontot.

Hoppas ni alla har en fin fredag ❤

Den här underbara listan hittade jag hos Atilio och frågade om jag fick använda. Det fick jag, så här kommer den. Enjoy 🙂 

Jag gör: min lunch i ugnen i detta nu. En kokosbaserad gryta med aubergine, blomkål, kikärtor, spenat, morötter, linser och massa annat göttigt. 

Jag kan: inte bli arg på Ebba som just bet av en stor bit av min monstera. Hon ser så söt ut så jag måste ta upp och pussa henne. 

Jag köper: mest bara mat.

Jag borde: fundera ännu mer på hur sjutton jag ska bli frisk men så kommer jag aldrig på något smart så då somnar jag istället. 

Jag måste: ingenting. Bara andas och leva och älska. 

Jag vet: inte varför men ibland glömmer jag matkassarna ouppackade innanför ytterdörren så de står där i flera timmar. Sen kommer Stoffe hem och frågar hur fasen det är möjligt??! Igen??! Och så har mjölken blivit dålig…. 

Jag tycker: att jag duger precis som jag är. 

Jag tänker: på skapande hela tiden. Texter, färg, form, inredning… Det tar mig till en alldeles sprakande värld. 

Jag förbrukar: en oändlig massa havremjölk till smoothies, matchalattes och som mellis med kardemumma i.

Jag lyssnar: på mina egna andetag varje dag på yogamattan.

Jag drömmer: om att ha barn och få vara en familj med Stoffe och våra mirakel. 

Jag längtar: till vår semester i oktober! 

Jag fasar: över hur sjutton det ska gå när jag börjar jobba. 

Jag använder: enbart Dermalogicas hudvård. Bästa. 

Jag njuter: av att promenera i skogen. Varenda dag. 

Jag blir: ledsen när jag ser hur mycket människor stressar i sina liv. Det är så mycket enklare att se hur icke närvarande människor är när man står såhär på sidan. 

Jag äter: massor av superknäcke med grevéost och groddar. Rostade cashewnötter som jag gjort på en plåt ihop med lök och paprika så det blir helt magiskt som snacks. Massor av goda höstäpplen och plommon och clementiner.

Jag dricker: helst en öl på restaurang men enbart vatten, kaffe, matcha och örtte hemma. Helst vatten med citron ur en vattenflaska. Eller färskt myntate. 

Jag struntar: aldrig i att tvätta ansiktet på morgonen och kvällen. Skööööönt. 

Jag ska: snart laga en vegetarisk gulasch.

Jag sparar: på alldeles för mycket blommor och växter. Det blir trångt emellanåt så jag brukar ge bort till vänner saker jag har odlat. 

Jag brukar: slänga mina kläder och underkläder överallt så Stoffe blir tokig och får utbrott. Våra tjafs handlar oftast om att jag är slarvig. 

Jag tittar: på serier. Helst. Just nu Follow The Money på SVT, Grand Hotel på Netflix och The Affair på Netflix. Gillar även reality (!). 

Jag läser: böcker. Helst en bok i veckan. Just nu Snövit ska dö. 

Jag vill: vara frisk och må bra. Och att mina nära ska vara friska och må bra. 

Andra listor jag publicerat:
100 mål att uppnå 

De senaste dagarna har vi ätit kardemummabullar och druckit kaffe på Il Caffè. Samtidigt spanade vi in alla inspirerande personligheter och outfits vid Nytorget. Vi har promenerat runt Djurgården en solig dag och somnat av utmattning så fort vi kom hem igen. Jag har blivit extas över att Emma och Calle gifter sig i juni nästa år på ett slott i Blekinge. Jag fick frågan om att vara brudtärna och blev så rörd att jag inte kunde sova på hela natten. Min syster och Victoria har varit här på middag. Då blev det indisk mat och mys med Ebba. Bea och Vic alltså, finaste ❤ Stoffe har hängt på Sturecompagniet en kväll i veckan. Samtidigt hängde jag på yogastudion. Härliga olikheter i vårt liv. Jag har busat, gosat och kramats massor med Ebba varje dag. Vi kommer så bra överens förutom på ett par punkter: Att hon tycker det är okej att bitas i öronen. Det tycker inte jag. Att hon tycker det är kul att riva ur all jord ur mina krukväxter. Det tycker inte jag. Att hon tycker vår matta är en optimalt placerad toalett. Det tycker inte jag. Att hon älskar att retas med Stoffe tills han lackar ur. Det gör jag också. Jag har läst boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist och blivit så berörd. Redan efter 20 sidor låg jag krampaktigt och höll om Stoffe hela natten och berättade hur viktig han är för mig och kunde inte sluta tänka på att inget, verkligen inget, kan vi ta för givet.

”Absolutely everything is a preparation. Life is a collection of perfectly orchestrated moments, each one getting you ready for what’s yet to come. And though it’s hard for us to see in the midst of it, most of this preparation lies in the difficult experiences. It’s in death. In divorce. In sickness. In loss. In sadness. In confusion. Endless summer days are wonderful but they don’t do much for the evolution of your soul. It’s the heavy shit, the heartache and the pain, that gets you where you need to go. So know that whatever you are moving through right now, or whatever difficulties you’ve been through in your past, however painful, are the most valuable moments of them all. It’s through the cracks, through the pain, that the light gets in. Some of us are just blessed with a lot of it. 
So trust. Believe in the bigger picture. Keep moving forward and through and up, up, up. One day soon… It will all make perfect sense.”

Rachel Brathen