Idag slog regnet utanför fönstret när jag vaknade. Mitt humör var inte alls på samma nivå så jag fick helt ignorera regnet och cyklade iväg för att göra ett par ärenden. Väl hemma igen sprack solen igenom och nu har det stått vila på schemat under hela eftermiddagen för snart ska jag…. Yoga! Inte för att det är något speciellt egentligen ju, jag yogar ju varje dag, men ett vinyasa pass blir det idag. Måste testa igen. Kanske går det helt åt skogen eller så går det lite bättre än sist. Vem vet? 

Jag får ju inte bli rädd för att något inte fungerade gången innan. Varje dag har nya förutsättningar och jag måste hela tiden våga pressa på liiiiite för att komma framåt. Men aldrig för mycket. Så av de 90 minuter som passet är kommer jag spendera säkert 60 i barnets position med ett bolster under magen för att låta kroppen slappna av. Bäst så. Lyssna på Chung-Mei som pratar, alla fina yogis bredvid som andas, de vita bollarna som lyser upp hela taket, känna doften av rökelse, ljus som fladdrar… Allt det där som är det viktiga egentligen. Närvaron. Allt annat är bara broderier för egot.