Precis som den något mörka rubriken antyder så värker kroppen rejält idag. Den känns lättirriterad och överkörd. Men ändå måste jag nog säga att det är bättre än sist. Så – framsteg?!

Även om gårdagens inlägg kanske såg lättsamt ut för ögat; som om jag bara testade vidare lite för att jag hade lust. Men nej. Så var det såklart inte. Jag var ordentligt nervös för hur yogan skulle gå och ett par timmar innan klassen känner jag hur kroppen börjar spänna sig. Händer och fötter känns spända. Leder spänner sig runt knän, vrister, höfter, axlar… Som alltid när jag blir nervös. Nästan omärkbart för otränade känselspröt men eftersom mina numera är dopade så känner jag av minsta förändring i min kropp. Så också igår. 

Det gör också att säkert hälften av min energi gick åt innan klassen bara till nervositet. Blir ju något trött på mig själv alltså. Och efteråt förbrukades också ett par tårar i soffan med Stoffe på kvällen för att ”jag var rädd att jag gjort för mycket”. Suck. Tur att min man är förstående och har glimten i ögat och kunde skoja bort min oro. Nåja. Jag vågade i alla fall.

Idag skulle jag lunchat med Isabel men jag orkar inte ta mig utanför dörren. Istället ligger jag nerbäddad i soffan med min mjukaste tröja, sköna leggings och ett par kristaller runt handleden för att hoppas på någon typ av läkning. Idag blir det att respektera kroppen och återhämta enligt behov efter gårdagens eventuella överansträngning. Besitos. 

Bilder från promenad i tisdags. Solen var magisk. Naturen alltså ❤