Fredag!

Känner mig bättre och bättre när magen sakta slutar ömma och istället tar emot mat. Mår fortfarande lite illa men det mesta fungerar ändå att äta tycker jag. Dock har jag blivit helt extremt trött. Kroppen värker och jag känner mig helt klubbad. Kanske pga hela den här veckans magsjuka och dessutom har jag känt mig frustrerad och ledsen… Så det går väl an antar jag. Tar ett steg tillbaka och gör lugnare saker samt planerar in vila. 

Esther är här. Hon hade fått något eksem av allt badande så hennes matte hade igår lämnat in henne på närmaste hundklippning för den vanliga vid St Eriksplan var full fram till juli (hur galet? Funderar på att skola om mig…)… Resultatet? Hon ser ut som en italiensk greyhound. Helt slät/naken och verkligen inte alls som Esther the labradoodle. Dessutom är det så dåligt klippt så hennes öron är mer sexkantiga än runda *emoji som skrattar hysteriskt* *förlåt snuttis*. 
Man ska inte skratta åt djur men det är verkligen helt hysteriskt roligt. Hon brukar vara supersöt med stora vita lockar och jättetjock päls. Tänkte ta en bild men det känns nästan för elakt. Hon löper dessutom och om någon hade tagit en bild på mig när jag har min period, tjock och svullen och dan, när jag dessutom blivit våldssnaggad… Då hade jag lackat ur. Så bild blir det inte. Nope. Bjussar istället på en från ett par veckor sen. 

Nu ska här lagas fyllda aubergines med ris och mungbönor till. Sen ska jag be Stoffe köpa med sig lite choklad så vi kan fira in den här helgen. Hoppas ni alla får en fin fredagskväll! 

Ångesten alltså

Nu när jag börjat fasa ut min medicin, som jag alltså inte tål, så kommer ångesten som ett brev på posten. Det trycker över bröstet, jag blir orolig och det kryper i kroppen. Fy, minnet sitter så gjutet i mig vilket gör det ännu jobbigare. 

Om jag hade varit frisk och vi fasade ut medicinen skulle detta alltså inte ha kommit tillbaka. Då är hjärnan läkt. Men jag befinner mig i remission (kroppen mår bra men läker fortfarande, sista fasen av min aktiva utmattningsdepression) och därför är den så känslig. Så det betyder egentligen bara att jag inte på frisk. För att förklara hur min läkare resonerar med mig. 
Grejen är att jag har levt med ångest under så otroligt många år, min mamma blev sjuk i cancer när jag var 14 och där någonstans kom det, så min kropp har som ”normalläge” att ha ångest över saker. Den tror att det är ett sätt att skydda sig. Detta gör att jag kanske, kanske kommer behöva äta en låg dos medicin under många år framöver. Den måste lixom programmeras om till ”friskläge”. Det bryr jag mig verkligen inte ett dugg om, utan vill bara må bra. Nu när jag ligger här i sängen en lördagseftermiddag med ångestrusningar så känner jag att jag mer än gärna äter en medicin för att slippa detta faktiskt, för det är inte så kul kan jag tala om. 
Som tur är ligger den där vita lockiga isbjörnen bredvid sängen och sover, och få saker är så lugnande som en varm, sömnig hund. Lyssnar på hennes andetag och försöker följa rytmen. Peace out, alla fina därute. 

Allt är inte guld som glimmar

Igår kom min kille hem med ett par grejer som överraskning till mig. Han är så fin, min man. Gör mig glad och lycklig varje dag och dessutom skämmer han bort mig. 

Det ena han kom med var ett par sandaler från Church’s som jag tycker är så himla fina! Silvriga och chica, perfekta för sommaren. 
Och den här donnan tyckte det var tråkigt att jag skulle fota. Hon ville hellre bara kela. 
Det andra han kom med var ett smyckesträd som han tänkte att jag kunde hänga mina kristaller på. Så sött. Ställde det i hallen där jag ser det mest och där kristallerna kan sprida bra energi i hela vårt hem. 
Tack babe för att du är så omtänksam ❤ 

Ljuset är från Voluspa, smyckeskrinet i silver är från min farfar (hans doppresent), ljusstake från loppis, smyckesträd från Skultuna och i bakgrunden affisch från Moderna Museet motiv av Olle Baertling. Kristallerna som är halsband (vision pieces) kommer från Stay at Home Gypsy i Byron Bay, Australien. Armbandet i ametist är en present från en vän från hennes resa i Vietnam och det bruna är Stoffes (!) från Eton.