1 januari 2017

God fortsättning på er! 

Igår hade vi en så fantastisk kväll. Nyårsmagin fanns där, den som ofta annars uteblir på grund av alla förväntningar. Vi firade ett helt gäng hos Emma och Calle här mittemot och hade köpt skaldjursplatåer från Lisa Elmqvist, massor av goda ostar, snittar och cirka 15 flaskor champagne. Yepp. Tänk er då hur vi mår idag… Ända tills fyra imorse dansade vi så golvet skakade och skrålade från deras terass högst upp. 

Och raketerna… oj vad vackert. Jag gillar inte alls raketer egentligen för jag tycker inte om höga smällar *partytjej_87* men nu stod vi däruppe tryggt och säkert och såg alla fyrverkerier över hela Södermalm och Djurgården. Oj vad vackert det var. 

Nu har vi ätit skaldjur för ett helt år tror jag. Och druckit skumpa för två. Månader. Och dansat och skrattat och gråtit (alla tal; grät varje gång) och varit sådär barnsligt glada över ett nytt år eftersom vi inte ännu vet exakt vad året innebär. Ett oskrivet blad. 

Roligt var också att den här svarta kondomen låg i Emma och Calles badkar. Jag hittade den ganska tidigt på kvällen och gick direkt till Calle och viskade i hans öra att ”Det ligger en kondom i badkaret som ni nog har glömt där. Du kanske vill ta bort den innan någon annan ser?” Han såg besvärad ut och kanske lite förvånad. Jag klappade mig själv på axeln för att jag är en så väluppfostrad tjej som förhindrade att värdparet skulle göra bort sig. Kanske tänkte jag liiiiite att det var lustigt att använda en helt svart kondom (??!) men jag vet ju inte vad andra har för preferenser och lägger väl ingen direkt värdering i det heller precis. Men ni kan ju tänka er Calles gapskratt när han går in i badrummet och ser den här svarta rackaren ligga i badkaret. Någon hade prankat… 

Så den blev väl på något sätt symbolen för kvällen. Den var lixom med på fler än ett dansnummer efter det. 

Hoppas ni hade en fin kväll igår och nu tar vi en stund i taget. Närvaro är min intention för 2017. 

Annonser

Överansträngd 

Jahopp. Ligger i sängen igen. Snuddar vid överansträngningen. Brytet. Kraschen. Magen kollapsar och jag tappar aptiten helt. Mår illa. Kräks. Hjärntröttheten hoppar fram vid minsta ansträngning. Kroppen värker. Jag vilar och sover men orkar aldrig riktigt vakna. Så trött. Slut på så många plan.

Ja och varför? Jag vet inte exakt. Många saker antagligen. Min två-årsdag som utmattad var i måndags. Den gör ont. Min mammas födelsedag i söndags. Den gör ont. Julen ligger framför mig. Den gör helt galet ont av alla dåliga minnen från min utmattning. Jag var rejält sjuk i influensan och den reparationen tar tid. Längre tid än jag vill tro.

Många faktorer. Orsaker. Störningar. En och en ingen större fara. Tillsammans rinner glaset över och energin tar slut. Så nu vilar jag. Läser Eckhart Tolle i små portioner. Fyren mellan haven däremellan.

Och håller tummarna för att det ändå blir en helt okej jul.

Inspirationen är borta 

Och det här med att svettas ut på trainer i tjugo minuter. Det är inte en bra idé. Idag värker hela kroppen och huvudet och jag har mest bara sovit hela dagen.

Så har jag tänkt också på att jag tappat inspirationen för att skriva den senaste tiden. Och jag vet inte riktigt varför. Det känns som att jag inte har något att ge längre. Inget att dela och inga tankar eller tips. Det bara tog stopp.

Fråga gärna om det är något speciellt ni undrar eller vill veta. Bland annat fick jag en fråga för några veckor sedan som var så bra att jag inte ens kommit på något svar: hur var dina första nio månader av din utmattning? När du hade din akuta fas? Och jag minns inget. Blackout. Men om det är något speciellt om den tiden ni undrar så svarar jag jättegärna. Men helheten har jag glömt. Förträngt. Har jag insett nu.

Hej i huvudet

Det här med ångest alltså. Det kan ju vara bra snurrigt ibland. En bra grej som en av mina yogalärare, Luke Brache, har lärt mig är att säga hej tre gånger i huvudet. Alltså när man upplever att den där ångesten och rösten i huvudet som stegrar så kan det bli rejält surrigt om man då dessutom får för sig att alla tankar därinne är sanna. Verkliga. Realistiska. För det är dom inte. Då sa Luke, som berättade att han har samma problem, att han brukar säga hej inne i huvudet tre gånger. Då gör han klart för sig själv att rösten han hör som ältar runt saker därinne faktiskt inte är hans röst. Den är en fiktiv röst. Som en rumskamrat (ibland hyfsat otrevlig runskamrat dessutom).

Jag har gjort detta i några veckor nu och tycker faktiskt att det fungerar. Det tar ut fokuset från huvudet och mitt medvetande kan enklare placeras längre ner i kroppen. Väldigt skönt. Så fort jag förstår att det inte är min egen röst därinne så blir jag lugnare.

Och som Luke sa så om den där rösten i ditt huvud vore en fysisk person som du skulle hänga med en hel dag så skulle du inte stå ut. Det skulle vara den mest neurotiska och ältande människa du någonsin träffat. Hua! Rösten är inte på riktigt och vi behöver inte bemöda oss med att försöka lita på rösten heller. Eller i alla fall långt ifrån alltid. Den är ofta en så pass kraftig förenkling av våra hjärnbanor, och ärligt talat en riktig liten jävel som alltid bara tar genvägar förbi alla logiska och resonabla portar, och är därmed inte en pålitlig källa. Det är bättre att ignorera surret och istället ge oss själva tid att tänka igenom saker klarare.

Vi är inte våra känslor och vårt sinne.

Och just det! Jag har bakat ett pepparkakshus. Eller ja alltså en färdig grund men jag satte ihop det och dekorerade det färgglatt och fint. Nu står det och doftar gott och gör mig glad här hemma. Vi får väl se hur länge det får stå kvar. Några av takpannorna försvann ner i magen redan igår… 

Fyra bröst och två lampor

Idag blev det ett sent inlägg. Ohoj. Har gjort så mycket så jag har inte ens hunnit blogga. Håll i hatten! Imorse var jag så uttråkad att jag bestämde mig för att åka in en sväng till stan och fixa ett par ärenden som stått på listan ett tag. Bland annat har både vår lampa i badrummet gått sönder så jag ser ju ingenting (nåja vi har ju spottar också men ni fattar, inte tillräckligt bra ljus…) och dessutom har vår hallampa gått så.. Clas Ohlson stod på listan. En har ju flådiga ärenden så att säga. 

Åkte in till stan och köpte lampor. Alltså bara detta är en historia för jag har då imorse, som en riktigt tjejig tjej eller killig kille som inte kan någonting om lampor, tagit en bild på lampan som ska ersättas och tagit med mig till Clas Ohlson. Väl där ställer jag mig i kön till informationsdisken och visar upp min bild och killen ser ut att vilja lyfta på ögonbrynen. Men han lyckas hålla sig. Känner mig svindum sen när han tar med mig bort till glödlamporna och plockar fram typ den vanligaste vanliga glödlampan man kan tänka sig. Jahapp. Ställer mig med fåntratten i kassan. MEN, stort men, lampan var fel! Ha! Så nu funkar ändå inte belysningen i badrummet. Damn it. 

Nåja. Det var det ena. Det andra var att eftersom kroppen lagt på sig några kilosar sen jag gick in i väggen så har brösten typ vuxit fyra storlekar. Låter angenämt med det är sådär faktiskt. Nu behövde jag hursomhelst nya BHs, inte mycket att fundera kring det, eller värdera alls, utan bara att knata in på Twilfit och köpa sig lite nya. Jag blev måttad och tagen på och hon grävde runt ordentligt nere i kupan, hon skämdes inte men jag blev nog ganska blossig efter några vändor därnere, och sen fick jag med mig riktiga fina varianter faktiskt! En minimizer från Triumph och en superfin bred balconette från Freya. Älskar båda. Skönt att slippa ha fyra bröst istället för två lixom. 

Och SEN – hör ni hur galet?! – kom Emma över med två micromatlådor från Goooh i ena handen och en Marabou i den andra. Så vi korkade upp en flaska rödvin och har pratat nonstop i fyra timmar. Fem timmar på stan och fyra timmar med min bestie. Galet! 

Imorgon lär jag vara helt död men så värt för den här dagen kände jag mig faktiskt som en vanlig tjej igen. Och det var underbart. Den energin är sååå värt kraschen som kommer efteråt. 

NKs traditionella julgran upphissad i taket. Den är ju så fin. 

Fyllde på magen med lunch på Koloni på Biblioteksgatan. Det blev en raw vegan tacowrap som var baserad på valnötsfärs och guacamole. Och till det en juice för att boosta immunförsvaret för min förkylning som ligger i bakgrunden. Yum! 

Och hittade den här drömmiga väskan på & Other Stories. Köpte den dock inte men kontot kommer fundera på saken. 

Tvinnad frisyr och mer snö

Igår var ju första advent så jag antar att julen lixom startat nu på något sätt. Vi har mest hängt upp två julstjärnor i fönstrena och dessutom ätit pepparkakor sedan oktober. Så ganska liten skillnad ändå. Men det snöade igår vilket ändå var passande tycker jag så idag har jag varit ute och njutit av den kyliga luften (älskar vinter!) och solen och snön. Vackert. 

Igår hade vi en lat dag med vila och vi hängde lite hos Emma och Calle för te och tända ljus och snackade om veckan som varit. Och sen ville Stoffe träna så då hängde jag på men låg mest och stretchade på en matta under tiden. Vi skulle handlat också men blev för trötta så vi klickade hem allt på Mathem istället, de körde dem maten till oss. Så skönt ibland även om jag egentligen gillar att veckohandla. Men ibland orkar man inte lixom. Det där med den enkla vägen gäller i allt. Måste ständigt påminna mig själv. 

Och idag har jag öm hud på ena armen och det vet jag ju vid det här laget att det är ett tecken på att jag ska dra i handbromsen. Så det gör jag. Kollar film, vilar, dricker kaffe kryddat med kanel och kardemumma i kaffefiltret (prova!) och inte mycket mer. Helt okej ändå. Gårdagen var fantastisk och fredagen likaså… så då är jag så nöjd för stunden. 

Såhär såg det ut igår på vår gata när det snöade. Syns dock inte så mycket på bilden. Knäppte den snabbt för det snöade in innanför jackan och halsduken på nolltid! 

Och den här frisyren blev jag inspirerad av en tjej på stan att testa. Man snurrar två slingor av överhåret, en på varje sida, och sätter upp i tofsen. Lite fint tyckte jag! Jag har typ tofs eller knut varje dag för att slippa ha håret i ansiktet så lite variation är alltid skoj. Ser dock nu att det är helt trassligt och inte alls sådär snyggt lagt som hennes men vad fasen… spillerill. Lagom för att vara en vardag ändå. 

Nu: vila. Imorgon ska vi snacka vardagsbeauty, mina favoriter för att känna mig fin alla dessa hemmadagar. Håll utkik! 

Play Hard Rest Hard 

Inte mycket förändring här inte. Fortsatt sängläge i ett mörkt sovrum. Huvudvärksattacken har gett med sig lite så nu är hjärnan alldeles varm, svullen och känns öm. Kroppen är lika öm och matt den eftersom jag säkert spände varenda liten muskel igår när jag hade så ont. Idag har jag i alla fall orkat duscha vilket är framsteg! 

Men mest ser jag till att få i mig mycket mat för att kroppen absolut inte ska behöva gå på någon sparlåga, dricker varm kokosmjölk med lucumapulver, maca, kardemumma, kanel, vanilj och kokosolja (yum för kroppen), dricker massor av vatten, äter pepparkakor i mängder (flyttade till och med in hela burken och ställde på Stoffes sida av sängen…) och tänker ljusa tankar som ni kloka påminner mig om att göra ❤️ Det gjorde att ångesten kunde försvinna och istället finns bara den där matta tröttheten kvar efter all spänning. 

Ja men vad säger man? Livet alltså. Vändningar kommer snabbt. Bara att finna sig i att vara här och nu. Även om egot emellanåt skriker: jag orkar inte!