Etikett: blogg

En helg i februari

I helgen fick både jag och Stoffe ladda upp batterierna. Han efter en lång vecka på resande fot mellan olika länder, kontor, flygplatser, mötesrum. Jag efter en tuff vecka mentalt med jobberbjudande, tack men nej tack, nya möten, intervjuer, jobbsökning. Allt det ledde för mig upp till att huden runt bålen började brännas (som den gör för mig när jag är överansträngd, känns som att ha bältros runt hela bålen) (och ja, jag har haft bältros två gånger så jag vet hur det känns), kroppen kändes extremt sliten och trött. Det mentala tär helt enkelt på energin. Eller ja, det handlar ju också om att det tillslut kommer in extremt lite energi och att det går ut så väldigt mycket mer. Så en balanserande helg behövdes.

Vi firade alla hjärtans dag lite i efterhand genom att ta båten in till Östermalm och promenera runt och kika på gator vi gillar (flytten ligger och balanserar och jag manifesterar verkligen att orka flytta i år), lägen, hus och drömhus. Vi lunchade på Proviant och fikade en nostalgi-fika på Saturnus. Där hängde vi en del för sex år sedan när vi flyttade upp hit från Skåne, då var allt så nytt och spännande. Nu kanske kanelbullarna inte var exakt lika goda som vi mindes, och stället var rätt rörigt, men vi hade en mysig stund och kände oss som 25 igen. Oförstörda av sorg och utmattning. Ännu ej nådda av sårbarheten i att läka. Bara en sån sak. Och sen tog vi en taxi hem för ni minns väl den enkla vägen? Att göra det enkelt för sig. Den regeln hänger fortfarande kvar för mig.

Och sen har vi vilat, kollat ikapp avsnitt av Bron som vi missat, kikat på Husdrömmar på SVT och längtat ihjäl oss efter hus men förfärat oss över jobbet i renoveringar, ätit frallor, promenerat, druckit te och mest bara njutit av varandra. Stoffe spontanbokade en resa till Ajman i lördags men jag stannar hemma den här gången. Har mycket möten och grejer som händer i veckan som kommer och vill inte omboka allt det. Så blir det ibland.

Men annars är allt bra tror jag. Försöker att tänka positivt varje dag och inte låta allt som händer kring jobb, eller inte jobb, att definiera mig. Jag är så mycket mer än det. Det är vi alla. Även om samhällets strukturer ibland vill pusha en att tro något annat.

Att fokusera på tacksamheten hjälper faktiskt. Men det vet ni säkert redan ❤

Annons

Min hudvårdsrutin

Nu tänkte jag att vi ska snacka lite hudvård. Eller i alla fall vilken rutin jag har för min egen hudvård. Ni är några som har frågat efter det, så här kommer det. Enjoy!

Och det är inte någon direkt tvekan om vilket hudvårdsmärke jag fördrar *lätt ironisk ton*. Och det ÄR ju en del produkter. Absolut. Men alla har definitivt sin givna och väl avvägda plats och syfte. Utan syfte kommer dom aldrig in i mitt badrumsskåp.

Så. Nummer ett. Jag använder, för mitt ansikte, uteslutande Dermalogicas hudvård. För mig är det faktiskt det enda märket som har hållit exakt allt vad som lovar och verkligen gör skillnad för huden. På riktigt. Inte massa dravel med superlyxiga flaskor eller gott doftande krämer. Långt ifrån. Detta är mer hudvård som fyller ett specifikt behov och inte ger några utslag what so ever på någon lyx-skala eller fancy-badrumsprodukt-att-ha-framme. Men dom är bäst. Så är det bara. 

Min hudtyp är känslig. Jag får lätt irriterad hud av stress och hormoner. Och när jag får dålig hud så blir det ofta till acne. Så mitt jobb är alltså att lugna och återfukta massor. Så brukar resten också lösa sig bättre.

Bilderna ovan visar alla de produkter jag använder. Nu ska vi ta dom mer en och en.

Dermalogica UltraCalming Cleanser – rengöringen. Med stort R. Den är lugnande för huden, rengör så jäklarns bra och lämnar huden återfuktad, lugn och babylen efteråt. Jag har använt den i tio år och kommer aldrig byta. Detta är också den enda rengöringen jag använder, alltså inga extra regöringsvatten eller så utan jag tar bara och smörjer ut den på torr hud så att makeup och smuts lossnar. Sen tar jag en bomullspad och torkar av hela ansiktet. Efter det tar jag ytterligare en omgång rengöring på torr hud så att verkligen all smuts ska försvinna. Sedan sköljer jag av ansiktet i ljummet vatten och har jag mascara så tar jag bort den med den hör rengöringen också. Sen baddar ansiktet med en handduk (en som jag har bara för ansiktet, inte den för händerna) och tadaaa; superren! Och mjuk. En produkt löser allt i detta fallet.

Daily Microfoliant – är den kemiska peeling jag använder. Min hud tål absolut inte att jag skrubbar den med korn eller sånt i ansiktet utan den vill ha snälla tag. Den här peelingen är ett pulver som man blandar i blöta händer så blir det snabbt till ett skum. Skummet masserar man in i ansiktet (inte korningt alls utan mjukt och skönt) och sen sköljer av. Efter det är huden superklar, får lyster och ja… strålar lite extra. Jag använder denna en gång i veckan men man kan använda den varje dag om man vill.

Skin Hydrating Masque – använder jag en till två gånger i veckan. Det är en fuktmask som jag brukar ta på efter att jag har peelat huden med Daily Microfoliant. Den ger precis vad den lovar; fukt. Jag tycker det ser lyxigt ut att ha en hud som är helt mättad på fukt, det ser hälsosamt ut. Dessutom ser makeup sååå mycket finare ut på huden om grundjobbet är välgjort. Därför behövs fukt i massor. Den här masken gör jobbet.


UltraCalming Mist – ett ansiktsvatten som man sprayar på ansiktet. Även denna har jag nog skrivit om innan just för den använder jag ganska mycket. Den står ofta vid min sängkant så jag kan splasha på under dagen när jag behöver mer fukt till huden under mina vilopauser. Nu på vintern tycker jag denna är extra viktig, på sommaren vilar den ibland, eftersom jag behöver så mycket fukt för att huden inte ska ta stryk av kylan. Så jag splashar på efter rengöring och även över makeup. Glowigt och snyggt. En keeper. Har haft den i måååånga år.

UltraCalming Serum Concentrate – jag har skrivit om det förut. Och det är värt att nämna igen. För det här serumet är The Shit. Det återfuktar, lugnar och reparerar huden. Och har gjort min hud så mycket bättre sedan jag började använda det för några år sedan. Och det har gjort världens bästa jobb mot min acne. Serumet tar jag på efter misten (ansiktvattnet). Alltså först låter jag vattnet torka in lite och sen på med serum. Serumet får gärna verka 3-5 minuter innan min fuktkräm kommer på. Det här skulle jag inte vilja vara utan!

Ansiktskrämer har jag faktiskt tre olika. Knäppt, ja. Nödvändigt, nja. Blir det bra, ja. Använder jag alla, absolut. Så tre olika ansiktskrämer alltså och vad jag använder dem till; shoot!

Ultra Sensitive Tint Spf 30 – min favorit. Den är krämig och rejält återfuktande och dessutom innehåller den naturliga mineraler sommar pyttelite färg i ansiktet och en hel massa glow. De dagar jag inte har en CC Cream eller foundation har jag enbart denna och den lixom jämnar ut huden helt perfekt och ger en naturlig och fin finish. Skulle jag enbart ha en av mina ansiktskrämer skulle det vara denna! På sommaren har jag ofta enbart denna eftersom jag sällan sminkar mig på sommaren. Stort plus för högt solskydd. På nästan alla bilder ni ser här i bloggen är jag osminkad och då har jag enbart denna som grund. Exempelvis på bilden nedan.


Active Moist – använder jag under makeup. Den är lite lättare i konsistensen än de övriga så jag tycker att min makeup blir allra finast med den här under. Den är oljefri och perfekt även på sommaren. Denna har jag även på natten. Ihop med mist och serum såklart. Zzz…

Super Sensitive Shield Spf 30 – den här använder jag enbart om det är stark sol ute. Oftast då på sommaren när vi badar och solar eller när vi är på semester. Så ett ganska smalt användningsområde men jag gillar inte att utsätta ansiktet för sol (alls!) och den är är verkligen som en sköld mot solen. Det är omöjligt att bränna sig. Stoffe brukar alltid sno åt sig av denna också, speciellt när han har bränt sig typ dag ett på semestern…

Processed with VSCO with s2 preset

Total Eye Care – sist men inte minst. Min ögonkräm. Återfuktar, trollar bort mörka ringar, innehåller spf 15, dämpar svullnad, reparerar… ja. Total vård helt enkelt. Ögonkrämer är ganska dyrt generellt, så även denna, så den skulle jag nog kunna tänka mig att satsa på någon lite billigare egentligen. Men denna har jag haft länge så vi får se om jag skulle våga byta. Högst oklart. Gillar den hursomhelst. Ögonkrämen tar jag ibland på först och ibland sist för ärligt talat vet jag inte vilket som är rätt.

Så, puh! Det var allt. Hela min rutin. Hudvården är det jag lägger mest pengar på. Smink använder jag inte något direkt lyxigt alls utan gillar Lumene, Lily Lolo och L’Oreal; alla ganska prisvärda märken. Men utan en bra grund som hudvården fixar så skulle inget smink se bra ut. Kanske prioriterar jag också på det sättet eftersom jag har haft såna problem med huden… då kommer den kunskapsgiriga versionen av mig fram och tadaaaa – Dermalogica är resultatet av år av letande.

Tidigare har jag skrivit om mina vardagsfavoriter här.

1 januari 2017

God fortsättning på er! 

Igår hade vi en så fantastisk kväll. Nyårsmagin fanns där, den som ofta annars uteblir på grund av alla förväntningar. Vi firade ett helt gäng hos Emma och Calle här mittemot och hade köpt skaldjursplatåer från Lisa Elmqvist, massor av goda ostar, snittar och cirka 15 flaskor champagne. Yepp. Tänk er då hur vi mår idag… Ända tills fyra imorse dansade vi så golvet skakade och skrålade från deras terass högst upp. 

Och raketerna… oj vad vackert. Jag gillar inte alls raketer egentligen för jag tycker inte om höga smällar *partytjej_87* men nu stod vi däruppe tryggt och säkert och såg alla fyrverkerier över hela Södermalm och Djurgården. Oj vad vackert det var. 

Nu har vi ätit skaldjur för ett helt år tror jag. Och druckit skumpa för två. Månader. Och dansat och skrattat och gråtit (alla tal; grät varje gång) och varit sådär barnsligt glada över ett nytt år eftersom vi inte ännu vet exakt vad året innebär. Ett oskrivet blad. 

Roligt var också att den här svarta kondomen låg i Emma och Calles badkar. Jag hittade den ganska tidigt på kvällen och gick direkt till Calle och viskade i hans öra att ”Det ligger en kondom i badkaret som ni nog har glömt där. Du kanske vill ta bort den innan någon annan ser?” Han såg besvärad ut och kanske lite förvånad. Jag klappade mig själv på axeln för att jag är en så väluppfostrad tjej som förhindrade att värdparet skulle göra bort sig. Kanske tänkte jag liiiiite att det var lustigt att använda en helt svart kondom (??!) men jag vet ju inte vad andra har för preferenser och lägger väl ingen direkt värdering i det heller precis. Men ni kan ju tänka er Calles gapskratt när han går in i badrummet och ser den här svarta rackaren ligga i badkaret. Någon hade prankat… 

Så den blev väl på något sätt symbolen för kvällen. Den var lixom med på fler än ett dansnummer efter det. 

Hoppas ni hade en fin kväll igår och nu tar vi en stund i taget. Närvaro är min intention för 2017. 

Juldagen

Idag har vi ätit frukost ihop med våra pappor på hotellet där dom bodde. Grovt danskt rågbröd, hemgjord granola, kaffe med kardemumma… mmm. Efter det gick vi hem för en siesta men somnade i tre timmar. Helt slutkörda. Och vidare fortsatte epicentrum av händelserika juldagar med… film! Julfilmer. Älskar dom. Samma filmer varje år. Det är i princip min viktigaste jultradition. Med en stor chokladask på soffbordet och glögg och te i kannor. Så njutningsfullt.

Igår var verkligen en helt fantastisk julafton. Så himla mysig och superdupergott julbord (tips!!) och perfekt tempo för en utbränd tjej. Lugnt och skönt. Det serverades så himla goda laxar (äter ju inte fisk och kött annars men på julbordet får fisk gå bra, annars är man svältburen till nyår typ) och små potionsbakade tartarer och pajer och så goda rödbetor och ostar.

Julbordet var uppdukat ute i burspråket på Villa Godthem och man sitter så bra där i deras runda soffor och fåtöljer. Det dämpar ljudnivån av alla tyger vilket var löjligt uppskattat av min hjärna. Brasan var tänd och det var otroligt vackert ombonat med alla blommor och ljusslingor. Fint.

Efter julbordet gick vi alla hem hit och tomten kom (inte han från Tokaryd som brukar komma, det här måste ha varit en tomtekusin). Mest pratade vi och skrattade och planerar en resa framåt hela gänget. Spännande och roligt med gemensamma planer.

// Pappa och jag diskuterar skorna med smileys på. Jag hade på mig dom vinröda (från Acne) och en klänning från COS och såklart väskan från Bally som jag fick på morgonen. // Stoffes pappa! // Min syster, som ni nog kan gissa vem av dem det är, och hennes Victoria. Världens roligaste, ödmjukaste, mest förstående, omtänksamma par. Så fina. //

Nu ska här lagas en indisk vegogryta och sen blir det chaite. Besitos amigos!

Överansträngd 

Jahopp. Ligger i sängen igen. Snuddar vid överansträngningen. Brytet. Kraschen. Magen kollapsar och jag tappar aptiten helt. Mår illa. Kräks. Hjärntröttheten hoppar fram vid minsta ansträngning. Kroppen värker. Jag vilar och sover men orkar aldrig riktigt vakna. Så trött. Slut på så många plan.

Ja och varför? Jag vet inte exakt. Många saker antagligen. Min två-årsdag som utmattad var i måndags. Den gör ont. Min mammas födelsedag i söndags. Den gör ont. Julen ligger framför mig. Den gör helt galet ont av alla dåliga minnen från min utmattning. Jag var rejält sjuk i influensan och den reparationen tar tid. Längre tid än jag vill tro.

Många faktorer. Orsaker. Störningar. En och en ingen större fara. Tillsammans rinner glaset över och energin tar slut. Så nu vilar jag. Läser Eckhart Tolle i små portioner. Fyren mellan haven däremellan.

Och håller tummarna för att det ändå blir en helt okej jul.

Ångest av överansträngning 

Jahapp! En rolig dag följd av en dag med ångest. Då vet man att utmattningen ändå finns där. Skönt. Så man slipper sakna den… not.

Ligger i soffan och kollar serier. Dricker te. Äter bananer för att ångesten inte ska få njuta av att jag är hungrig iaf. Sneglar på pepparkakshuset och funderar på om skorstenen verkligen har en funktion egentligen? Kan nog bryta loss den?

Ska dessutom få mens närsomhelst så jag känner mig svettig av kroppens temperatur som alltid skjuter i höjden precis dagarna innan. Hyn protesterar. Håret blir smutsigt på nolltid. Magen är ett bottenlöst hål av hormoner som lever loppan. Jamen så härlig dag va? En är på topp på alla plan.

Nu blir det nog ändå en tugga av skorstenen och lite mer serier och chaite. Besitos.

Hej i huvudet

Det här med ångest alltså. Det kan ju vara bra snurrigt ibland. En bra grej som en av mina yogalärare, Luke Brache, har lärt mig är att säga hej tre gånger i huvudet. Alltså när man upplever att den där ångesten och rösten i huvudet som stegrar så kan det bli rejält surrigt om man då dessutom får för sig att alla tankar därinne är sanna. Verkliga. Realistiska. För det är dom inte. Då sa Luke, som berättade att han har samma problem, att han brukar säga hej inne i huvudet tre gånger. Då gör han klart för sig själv att rösten han hör som ältar runt saker därinne faktiskt inte är hans röst. Den är en fiktiv röst. Som en rumskamrat (ibland hyfsat otrevlig runskamrat dessutom).

Jag har gjort detta i några veckor nu och tycker faktiskt att det fungerar. Det tar ut fokuset från huvudet och mitt medvetande kan enklare placeras längre ner i kroppen. Väldigt skönt. Så fort jag förstår att det inte är min egen röst därinne så blir jag lugnare.

Och som Luke sa så om den där rösten i ditt huvud vore en fysisk person som du skulle hänga med en hel dag så skulle du inte stå ut. Det skulle vara den mest neurotiska och ältande människa du någonsin träffat. Hua! Rösten är inte på riktigt och vi behöver inte bemöda oss med att försöka lita på rösten heller. Eller i alla fall långt ifrån alltid. Den är ofta en så pass kraftig förenkling av våra hjärnbanor, och ärligt talat en riktig liten jävel som alltid bara tar genvägar förbi alla logiska och resonabla portar, och är därmed inte en pålitlig källa. Det är bättre att ignorera surret och istället ge oss själva tid att tänka igenom saker klarare.

Vi är inte våra känslor och vårt sinne.

Processed with VSCO with s2 preset

Och just det! Jag har bakat ett pepparkakshus. Eller ja alltså en färdig grund men jag satte ihop det och dekorerade det färgglatt och fint. Nu står det och doftar gott och gör mig glad här hemma. Vi får väl se hur länge det får stå kvar. Några av takpannorna försvann ner i magen redan igår… 

Social helg

Den här helgen var verkligen en social variant. Vi brukar ju nöja oss med nån enstaka grej sådär och sen prioritera tid tillsammans och vila eftersom Stoffe har ett jobb som kräver mycket av honom i veckorna. Och min sociala mätare slår ju i taket av typ två grejer per vecka. Men nu hade vi massa skoj för oss istället. Bra omväxling!

Igår var jag ute på promenad på dagen och sen ringde Emma och Calle över oss så vi köpte med lite hämtmat och så blev det öl, vin och ostar till det. Mums! Älskar spontana grejer och nu när våra fina, fina vänner bor i huset bredvid så blir det en hel del spontana häng i mjuka kläder och fleecetröjor. Finns det något härligare? Att det inte är uppstyrt eller städat eller fixat utan att man bara köper hem mat och rensar kylen på goda grejer och ses för att bara snacka och skratta lite. Och gråta lite (hej känslig!). Allt är okej. 

Efter den dagen var jag rätt mör. Att både promenera och ha en social aktivitet på samma dag är fortfarande lite tufft, så det får inte bli varje dag direkt. Ibland går bra. Men kroppen vet att det är undantag. 

Imorse så var resten av gänget på gymmet men det bangade jag faktiskt. Satsade på en serie och frukost i lugn och ro här hemma i soffan. Jag behövde vilan för sen skulle vi ut till Ekerö, till Stoffes bror, på glöggmingel och fira en av ungarna som nu blivit 17 år. Massor av människor var där och det var ju supermysigt. Hann också med lite gos med deras lilla kille som nu är två år. Gullgrisen. Vild som få men såklart världens mysigaste också. Perfekt för mig som är introvert att få hänga lite med en tvååring när socialiserings-batteriet blinkar rött. 

Puh! Så nu blev det lyxmiddag i form av veggoburgare från Max och en serie och te. Imorgon återhämtning. En social helg behöver balanseras med tid i tystnad och promenader och vila. För mig och nog för väldigt många andra också egentligen. 

Rätt att prioritera återhämtning 

Efter fina Tankar om utmattnings kommentar om att jag ju inte gjorde fel som gick all in i torsdags, utan snarare rätt som efteråt prioriterade återhämtning, så känns det mycket bättre. Direkt lade jag ner att klandra mig själv för eventuella misstag, som ju görs för att lära sig, och istället tänka; ja men jag förstod i alla fall att kroppen behövde ordentligt med återhämtning. Heja mig. Jag har lärt mig lite om mig själv i alla fall. Att man inte kan köra ner kroppen på minusskalan utan att tanka på så den kommer tillbaka till minst nolläge, och helst plus, igen. Tar man ut glaset måste man fylla på. Hela tiden. Om och om igen. En ständig påminnelse. 

Och orden rätt och fel blir ju också tokigt egentligen. Det var mina ord på det hela och är egentligen mer i brist på bättre ord. Inget är ju egentligen rätt eller fel (okej såklart vissa lagbrott mm) utan snarare en nyans av nuet i vilket vi fattat beslutet. Omständigheterna som råder runtomkring. Det var var rätt då kan bli fel nu, och tvärtom. Eller behöver man ens sätta en etikett på saker? Lägga händelser i fack? Döma saker som bra och dåliga, roliga och tråkiga, rätt och fel. Egentligen är det ju bara i vår egen hjärna vi försöker städa upp på det viset och förenkla för oss. För allt bara är egentligen. Utan att sorteras. Men i brist på andra ord får det bli dom sålänge. 

Jag gjorde i alla fall inte fel. Jag gjorde rätt. *överdrivet stort leende*

Svårt att alltid vara kontrollerad 

Idag är jag trött. Inte kraschat trött men ändå trött. Föga förvånande dock. Samtidigt som jag blir irriterad på mig själv för att jag ibland spelar ut all min energi på samma gång, ni vet volymknappen som inte går att reglera, den har bara fullt ös eller tyst, så känner jag samtidigt att jag inte får bli irriterad på mig själv för det. Det är ju mänskligt också. 

Att vara hemma i två år tär på psyket och jag saknar verkligen det sociala ibland. Och då är jag ändå introvert. Tänk. Att jag skulle kunna sakna sällskap trodde jag aldrig. Så en dag med människor och liv runtomkring lockar så mycket att jag ballar ut ibland. 

Så ja, just nu pågår en kamp inom mig. Har jag inte lärt mig ett dugg eller är jag bara mänsklig?