Efter den här rundan med förkylning har jag upptäckt ett stort framsteg hos mig själv. *Tadaaaa*. Nu förväntar ni er ett stordåd men det är mer av en subtil förändring i min inställning. Som är stor för mig.
Förut när jag var sjuk i ”vanliga” förkylningar och sånt så blev jag irriterad på min kropp för att den inte var frisk. Jag blev lixom lite förbannad och insåg inte att förkylningen ju faktiskt är en del av min kropp just nu. Så när jag jobbade så var det absolut helt normalt för mig att gå till jobbet trots att jag var genomförkyld. Jag hade ju så mycket viktiga möten (hello, verklighetsuppfattningen i det alltså…) och hade jag feber satt jag hemma och jobbade istället. Så idiotiskt! En förkylning tar ju runt en vecka att bli av med och den läker man med sömn och vila. För att kroppen behöver en paus. Så är det med det.
Nu när jag är sjuk tänker jag mer ”Jahapp, bäst att vila då. Undrar vad det finns för najsiga serier på Netflix…”. Och skillnaden märkte jag speciellt på Stoffe som ju blev ganska stressad de första dagarna han var hemma från jobbet. Han kunde absolut inte acceptera att hans kropp behövde vila. Men nu är ju jag klokare, vad gäller just det, så jag fick honom att ringa sig sjuk och nu har han faktiskt varit hemma en vecka snart. Jättebra tycker jag.
Både jag och Stoffe är extremt drivna och har lätt för att låta viljan köra över kroppens alla signaler. Vi tycker (tyckte!) nog, ingen av oss, att kroppen har något att säga till om, bara vi VILL något tillräckligt mycket. Så osmart. Nu har ju jag fått en rejäl läxa i vad som händer om man kör över kroppen, så det försöker jag ju såklart ta vara på varje dag och speciellt i situationer som dessa. När det blir så tydligt att hur mycket vi än vill något så kommer kroppen alltid att vinna kampen. Tillslut. Sjukdomen kommer inte att försvinna förrän vi ger den utrymme att läka.
Så är det väl med det mesta tänker jag. Att det är ett enda stort lagspel alltihop. Med kroppen och huvudet. Viljan och acceptansen. Förmågan att bli frisk och förmågan att faktiskt vara sjuk.
alldamnstories 
Du är klok som en bok!! En viktig insikt du har fått.
(I lördags fick jag ”sminkfeeling”. Min man blev väldigt förvånad när han kikade in i badrummet och fick se mig med full krigsmålning mitt på blanka dan, haha vilken rolig min han gjorde! Är bara så trött på glåmigt fejs och fallfärdiga mjukisbyxor).
Hoppas att du får en bra måndag! Kram
GillaGillad av 1 person
Tack 🙂 Haha var kul att du fick sminkfeeling! Ser riktigt framför mig hur du står där och fixar och njuter och din man kommer in. Så fint ju! Apropå mjukisbyxor så vet jag inte HUR många tights jag har slitit ut dessa två åren, alla slits ut i rumpan. Lätt det klädesplagg jag har lagt mest pengar på att köpa nya hela tiden!
Hoppas du får en bra dag!! KRAM
GillaGilla
För sisådär två år sedan åkte jag på en rejäl förkylning, låg hemma med dator och en miljon papper i sängen. Jobbandes, sovandes om vartannat. Ett år senare sjukskriven för utmattningssyndrom. Senaste veckan har jag haft förkylning. Är fortfarande sjukskriven för utmattning och har verkligen bara vilat för att bli av med förkylningen. Men tänkte precis som du skrivit, att man inte ens gav sig tiden att faktiskt vara sjuk.
GillaGillad av 1 person
Ja i efterhand så verkar det ju helt snurrigt, nästan patetiskt när man tänker på det. Hur man tog sig själv på så stort allvar att man inte ens hade tid att vara borta från jobbet en vecka lixom. Löjligt egentligen. Därför är det ganska befriande när man märker den skillnaden hos sig själv och inser att man faktiskt KAN förändras. Att vi faktiskt gör det varje dag. Coolt ändå? Såna små grejer gör allt så värt det. KRAM
GillaGilla
Så klokt! Är fotot där nere från appen vila dig i form? Kram
GillaGillad av 1 person
Ja exakt! Brukar ofta köra med den appen faktiskt – provat? KRAM
GillaGilla
Väldigt klokt. 🙂
En viktig insikt.
GillaGillad av 1 person
💜
GillaGilla