Tjejmiddagen igår var såklart helt fantastisk. Det var första gången jag var hemma hos de här tjejen, vi ingår i samma kompisgäng men har bara träffats ett par gånger, och vilken lägenhet! Sekelskifte, löjligt fin och personlig inredning och en hel drös med rum i fil… vackert. Jag var såklart tvungen att fråga angående inredningen, jag är själv ganska intresserad ju och dessutom älskar jag kreativa saker, och hon hade haft ledordet ”hem” när hon inredde. Att det verkligen skulle kännas som att vara hemma hos någon och aldrig tillgjort eller prydligt eller bara snyggt. Och som hon lyckats! Det var rörigt bohemiskt blandat med så vackra tavlor och krukor och växter och detaljer. Väldigt varmt och hemtrevligt. 

Nåja! Hunden då? Alltså hunden!! Blev såklart förälskad på en millisekund och satt med honom i famnen under kvällen. Och busade. Och bara dog lite av att var typ den sötaste hundvalpen jag sett. Hans öron var så långa att dom drogs i golvet när han gick och när han åt och drack blev dom helt dyngsura. Jag tog ett par bilder men jag hade inte min kamera med mig så de är dåliga i kvalitet för iPhone är inte bra på att fånga föremål som rör sig. Och dessutom var det kasst ljus på kvällen. Men han är förevigad ändå. 

Och formen efter igår är väl lite åt båda hållen tycker jag. Eftersom jag besväras extremt mycket av hjärntrötthet just nu så är det kanske inte förvånande att jag efter alla intryck igår låg vaken halva natten. Inte med ångest utan mer för att hjärnan hade så otroligt mycket information att bearbeta, och när platsen är slut i hjärnan måste den nog bestämma direkt vad som ska stanna och vad som ska slängas. Så inte mycket sömn alltså. Men ändå helt okej i kroppen. 

Men nu ska jag snart få se Stoffe äntligen. Han hade somnat som en stock igår innan jag kom hem och sen jobbade han idag igen, men nu äntligen ska vi få en kväll ihop. Ebba kommer över också så det blir en rejäl dos kärlek ikväll. 

Okej! Ikväll väntar tjejmiddag i Vasastan med en blandning av tjejer som jag känner väl och vissa som är lite mer nya. Bland det bästa av allt är att värdinnan har en 12 veckors cockerspaniel hemma; tror ni jag är peppad?! Hundar alltså. Livet. 

Men lite nervöst såklart för lixom en detalj: orken. Hur ska jag orka? Det har jag ingen aning om. Jag håller tummarna för att dom har en skön säng om jag måste vila och så tar jag på mig mina nya lurar på vägen dit. Och har laddat med mat och massor av vatten och vila på dagen. Vad mer kan man göra lixom. Det blir till att dricka rejält med vin så en inte vet om det är vinet eller utmattningen som gör en dimmig och trött. Sak samma. 

Även om smällen kommer att bli rejäl efter den här kvällen så tar jag risken. För ibland måste man bara ha lite förbannat kul. 

Och sen, efter tjejmiddagen, kommer Stoffe hem. Han har varit i Köpenhamn och jobbat några dagar och ooooojjjj vad jag har saknat honom! Ikväll ska jag krypa ner i sängen och njuta av att kunna vila min panna mot hans axel ❤ 

Hoppas ni alla får en härlig fredagskväll! 

Idag är en sån dag när jag ligger inne i sovrummet. Nedsläckt. Vilar. Låter ångesten skölja genom kroppen. Ta tag i mig. Rusa fritt. Somnar lite. Vaknar igen. Vilar. Stirrar i taket. 

Jahapp. Såhär blev det nu igen. De senaste dagarna har antagligen varit lite för intensiva och som ett resultat av det låg jag vaken halva natten i rejält ångestpåslag. Och nu har jag lärt mig detta: när jag får ångest är det ett tecken på att jag gjort för mycket. Kroppen stänger ner andra delar av hjärnan, som normalt skulle tänka mer logiskt och sansat, och kör fullt ös på överlevnadsinstinkt i reptilhjärnan. Och reptilhjärnan är en nervös jäkel, det vet vi ju. Den nojjar och oroar sig. Och när den då får bestämma typ allt, för att resten av min hjärna inte orkar tänka, då blir det ett himla oroskalas här. Typiskt att såna också ofta startar på natten. Vem känner sig inte typ ensammast i världens just precis då? 

Nåja. Inte stolt kanske direkt över att jag körde på för mycket ett par dagar, men desto mer stolt över att jag nu bromsade. Kroppens trötthetsvärk och signalerna fungerade ju. Stort. 

Och vad mer då? Jo man måste äta när batteriet ska laddas upp igen. Massor. Så just nu ligger jag och knaprar jordnötter i sängen. Mums. Min pappa har lärt mig att älska jordnötter från det att jag var en liten minimänniska. Och ett tips är att äta dom kylskåpskalla. Det är så himla gott. Det gör jag nu. Allt annat får vänta en stund. 

Sen ska jag påminna reptilhjärnan om att han en för jäkla dålig styrman. Jag måste ha bättre koll på ordinarie styrman så detta inte behöver ske…. 

Även om min huvudvärk alltså eskalerat rejält sedan min incident förra fredagen, med det där höga ljudet, så har jag hunnit med lite grejer förutom då att vara online eller annan digital underhållning. Jag och Stoffe och Emma och Calle var ute och käkade på restaurang Göteborg här i sjöstaden. Det blev crepes och öl och såklart rejäl hjärntrötthet på det. Men så värt. Dagen efter det skulle grabbarna träna på gymmet och jag var uttråkad så jag tog med min yogamatta och sträckte ut kroppen mjukt i en tom sal på SATS. Så skönt. Sedan gick jag hem och grinade lite av huvudvärksttacken som kom, troligtvis av musiken på gymmet. Men ändå. Ett tappert försök och en lugn själ. Jag har varit hos läkaren och kollat av statusen på utmattningen. Som alltid firade jag mig själv efter besöket! Man måste klappa sig själv på axeln för allt jobb man faktiskt gör här hemma i tystnad. Att läka en utmattning är mer än ett heltidsjobb. Det blev en fika på Fabrique vid Odenplan och två nya oljor till min yogapraktik; jasmin och vanilj. Underbar kombo. Hittade dem hos en real deal indier på Vegagatan. Bäst. Jag har varit inne på Sturegatan och kikat på noise cancelling hörlurar från Bose och Bang Olufsen. Och bett Stoffe googla runt åt mig för att se om han hittade några mer prisvärda. Nej tyvärr verkar alla vara lika dyra som en veckas solsemester men kanske kommer huvudet tacka mig för den välgöraren ändå? Jag och Stoffe har spenderat en dag med att enbart äta massa gott, strosa inne på Östermalm och fika på Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan. Deras bakverk. Yum. Och så åt vi vegolunch på Martins Gröna. Jag har jagat mal nere i källaren och skrattat åt Stoffes panik över att en mal skulle kunna flyga upp till vår lägenhet när de känner doften av alla hans kostymer. Hysteriskt kul. Jag har simmat en kvart på badhuset. Mest för att det var för halt för att promenera och för att jag ville åt bubbelbad och bastu. Men när jag väl var där kom jag på varför jag simmade varje vecka förut: jag älskar ju att simma! Vatten är helt klart mitt element. Jag är född att simma och svalka min varma energi i vatten. Jag har träffat syrran och Victoria och varit på hipstercaféet här i våra kvarter nån gång för mycket kanske. Men där har dom lixom både en fransk bulldog som heter Frank och jordgubbsjuice med mynta. Vad mer behöver man än det?! Och så har jag lärt Emma att stå på huvudet. Och hon lärde mig konsten att gå till gymmet utan att göra ett dyft. Så fort jag ens lyfte vattenflaskan skrek hon till; Du anstränger dig väl inte!!???? En sån vakt skulle jag behöva dygnet runt. 

Och sen har jag vilat, läst, sovit, ätit, promenerat, hängt med Emma, bakat fyra satser raw-bollar, mixat smoothies, ätit marabou, druckit te, yogat, rensat garderoben, pyntat upp lägenheten med nya växter inför våren… och bara försökt vara närvarande. Trots huvudvärk som gör att jag mentalt vill fly. Men det hjälper ju sällan, så här och nu brukar vara den bästa medicinen. 

Holy Mother, where are you?

Tonight I feel broken in two.

I’ve seen the stars fall from the sky.

Holy mother, can’t keep from crying.

Oh I need your help this time,

Get me through this lonely night.

Tell me please which way to turn

To find myself again.

Holy mother, hear my prayer,

Somehow I know you’re still there.

Send me please some peace of mind;

Take away this pain.

Eric Clapton och Pavarotti | Holy Mother 

Att jag inte skriver här är för att jag har så fruktansvärt ont i huvudet. Och om jag då lixom fokuserar på att skriva, använda telefon, padda, tv eller dator, ja då blir det sängläge. Vilket inte är så kul. Så jag försöker  balansera energin så gott jag kan utan något digitalt innehåll överhuvudtaget. På så sätt finns lite energi kvar att orka laga mat, fixa hemma, se till att malarna som invaderat vårt källarförråd har tillräckligt med mat (…), ta en kort promenad, äta och därinellan gråta lite för att tycka synd om mig själv när smärtan blir för mycket. 

Minst en gång om dagen frågar jag Stoffe; Kommer jag någonsin bli av med den här utmattningen? Så ja, det är lite lågt just nu. Men jag vet att ni vet hur det är. 

Status: huvudvärk så in i bängen. 

Ett litet tips på fint program på SVT Play om ni inte sett det: Familjer på Äventyr. Min pappa tipsade mig om det när första säsongen gick förra året och jag blev helt fast. Och har lixom tänkt ofta på dom där familjerna och resorna dom gjorde… Och nu kom säsong två. Wow. Inspirerande och uppriktigt om hur det är att leva utomlands. Saknaden. Äventyren. Upplevelserna. 

Och så tänker jag på min egen pappa som bor i Sydafrika den här vintern. Testar livet som golfare i ett hus därnere tillsammans med Anette. Inspirerande. 

Allt för idag. Nu ska jag ta med Ebba ut en sväng och sen gosa ner mig med henne i soffan medan Stoffe sticker till gymmet. Besitos.