Etikett: utmattningssyndrom

ONT! 

Fortsatt har jag ont i kroppen. Ni vet sådär trött-ont. Ledvärk. Det enda jag kan likna det med är när man var liten och hade växtvärk, detta känns precis likadant. Fast i prick hela kroppen. Det gör jätteont och ibland vill jag bara krypa ihop i fosterställning i sängen och gråta tills värktabletterna kickar in. Vissa gånger gör jag det också… Det är faktiskt okej att vara ledsen och ynklig i det här.

Grejen är att det hjälper nästan inte alls att vila när jag har såhär ont. Inte direkt i alla fall. Det kanske hjälper på sikt såklart för kroppen blir mindre trött, men här och nu under dagen så är värken densamma. Det gör att jag har ganska lätt för att försöka ta mig an saker som gör att jag slipper tänka på hur ont det gör. Men det är ju en för jäklarns dålig strategi. Så det har jag i åtanke när jag svävar bort i uppgifter och tankar. 

Vi har med hänsyn till detta haft en lugn dag. Vaknade på hotellet, åt en urgod frukost med massor av frukt, smoothie, hemgjord bönröra, kaffe och färskpressad juice. Mmm… Sen promenerade vi ner till Nybrokajen och åt lunch och tog båten hem. Väl hemma har vi vilat, legat i varsin soffa på balkongen och läst och… Nej. Inget mer. Bara vilat helt enkelt. En kort yogastund för att stilla mitt röriga sinne idag. Yepp. Inget händer och ändå är allt en enda röra. Knasigt det där. 

Ont i kroppen

Ajajaj. Idag värker kroppens alla leder och jag har hetsknaprat alvedon för att inte skrika rakt ut. Det är nog tröttheten efter semestern som kommer och det är väl inget annat alternativ än att härda ut antar jag? Det blir alltid en smäll efter något kul. Så är det bara. Och nu har vi haft jättemegakul jättemegalänge så det är väl inte direkt förvånande att kroppen säger ifrån nu. 

Men men. Slutklagat. Det går ingen nöd på mig ändå för jag och Stoffe sätter guldkant på den här dagen genom att checka in på Nordic Light Hotel i Stockholm. Turister för ett dygn i vår egen stad. Stoffe tog ledigt imorgon så nu känns det som en minisemester igen, även om det är i Stockholm. Jag har redan checkat in och slängt av mig alla kläder, laddat med choklad och en bra bok (Kvinnan på tåget) och ska ha ett par timmar för mig själv innan min goding kommer hit efter jobbet. Sen blir det middag, en öl eller ett glad vin och en slapp kväll på hotellet. Lyx. 

Jag tappar a l l t i d bort mina kort och dessutom, om jag väl har dem i väskan, så ligger de i världens rörigaste hög. Varje gång jag ska betala så tar jag upp den där typ 5 centimeter tjocka högen och börjar bläddra efter rätt kort eller papper. Stoffe brukar titta medlidsamt på kassören och skämmas lite för jag tar så lång tid på mig. Så för några dagar sen kom han hem med ett kortfodral till mig. Det är toppen! Har mina kort där i nu och tappar knappt bort dem längre. 

Dock idag när jag skulle åka inser jag att jag tappat bort vårt gemensamma kort ändå. Hur är det möjligt? Letade överallt men det är puts väck. Jaja, får ringa banken. Igen… 

Sovit sönder sängen

När ens lakan och madrass är helt uppslitna. Då vet man att de antingen:

  1. Är för gamla, eller
  2. Tillhör en utbränd person

För mig gäller alternativ två. Hela lakanet och madrassen under (enbart på min sida av sängen såklart…) har stora hål i sig. Jag har nog legat där alldeles för många timmar. Inte ens Ikeas slitmaskiner kommer upp i så många timmar på 19 månader tror jag. Dags att köpa nya som kan slitas med hälsan (?!).

Påväg till Blekinge

Nu sitter vi i bilen påväg ner till Blekinge. Vi ska till Stoffes föräldrar några dagar för relax, bad, god mat och kanske en kajaktur eller tre. Mina mostrar bor också där nere så en sväng med dom och kusinerna blir det också. 

Det är alltid en stress att åka iväg såhär; lång körning där min hjärna går på ca stressnivå 12 (av 10 möjliga..) pga trafik, skyltar och allt som swishar förbi som mitt huvud inte kan sortera. En utbränd hjärna har ju inget filter som sorterar bort ”ointressanta” eller irrelevanta intryck. När man tar sig från punkt A till punkt B är det normala att hjärnan sorterar bort allt som inte behövs på vägen. Istället kanske man minns några specifika saker längs sträckan såsom ett extra fint hus, en söt häst, några vackra fält. Då har hjärnan optimerat sin energinivå för att orka med allt annat den faktiskt ska klara av under en dag. Men en utbränd hjärna, och en hjärntrött hjärna, har inte det filtret vilket gör att prick all information tas in och aktivt ska sorteras i hjärnan. Detta tar extremt mycket energi från kroppen (en vanligt fungerande hjärna tar 40 % av energiförbrukningen, tänk då en utbränd!) och man blir så, så trött. Helt slut. 

Jag tar alltså in allt på vägen. Varenda bil, träd, skylt, hus, ko… Allt. Det är stressande. Och tröttsamt. Men jag måste öva. Så det gör jag nu. Andas, andas, andas och försöker slappna av. 

Rastlös och orolig

Sedan vi kom hem från Kroatien har jag känt mig extremt rastlös. Jag har funderat på varför och försöker verkligen att inte fastna i den känslan och inte heller lägga för stor vikt vid den. Men jag tror att det beror på att hjärnan bearbetar alla de intryck jag tog med mig från resan, och nu när jag är hemma i min egen miljö så jobbar hjärnan febrilt med att sortera upp alla intrycken. Här hemma finns inget nytt som håller min hjärna upptagen utan nu får den tid att bearbeta vad vi upplevt. Kanske är det rimligt. Kanske inte. 

Jag känner igen känslan av rastlöshet från tidigt i min utmattningsdepression då jag fortfarande hade en hjärna som var upptagen med att sortera och reda ut all den stress jag burit på under många år. När jag jobbade var jag expert på att ockupera hjärnan med nya saker, uppgifter, uppehålla mig med aktiviteter, läsa, skrolla på bloggar, träna, träffa vänner… Allt för att slippa tystnaden. För i tystnaden kom rastlösheten och ångesten. Nu är det inte alls så. Även om rastlösheten fortfarande finns där efter mer aktiva perioder så välkomnar jag den. Jag vet att det är hjärnan som jobbar med nya upplevelser. Och jag låter den göra det. Får den inte jobba klart så övergår det till ångest i nästa stadie.

Så vad gör man då om man är rastlös? Ja, jag vet ju inte vad man gör generellt men jag promenerar, mediterar, yogar, läser, lagar mat… Eller kollar på något program jag gillar (ett i taget – inte ockupera hjärnan!). Och låter allt vara lite kaos en stund. Det är okej. Det är naturligt. 

Så nu har jag på mig en rose quartz kristall runt halsen (för lugnet och för mitt hjärta), jag har mediterat på morgonen och öppnat hjärtat mot solen och nu ska jag kramas lite med Stoffe. En sak i taget. All is well. 

Finally: Split the City

Och så tillslut fick vi tummen ur och åkte in till Split – i två timmar. Det är helt sant. Vi tog en taxi in (pga utmattad ni vet, det där med att göra livet enkelt står fast) och gick runt lite därinne, åt en supergod kebabrulle utan kött och tog en taxi hem igen. Två timmar och trettio minuter efter att vi lämnade hotellet låg vi i solstolen igen. Yepp.

Men det var en otroligt vacker stad. Väldigt värt ett besök. Det kändes lite som att gå runt i en labyrint med massor av smala gångar överallt och så plötsligt står man mitt på ett stort soligt torg utan att ha en aning om hur man hamnade där. Och tillbaka hittar man aldrig. Vi bara använde våra väl invanda havs-näsor och ställde siktet mot havssidan hela tiden så kom vi i alla fall ut ur labyrinten, och tillslut alltså även hem.
Split hade så vackra hus. Gamla, superdupergamla tror jag, hus och så fina färger på alla dörrar, fönster och fasader i knalliga färger. Häftigt!
Summa summarum: grymt mysig stad med tusen procent charm (överträffade alla förväntningar!). Dock extremt varmt att gå runt där mitt på dagen. Åk hellre in på kvällen om ni planerar ett besök. Hela stan är en som en gryta så man kokas lixom däri under dygnets varmaste soltimmar.
Dagens roligaste: Vi hittade en fiskmarknad med massor av roliga firrar. Jag gick runt och frågade alla damer som rensade fisk om jag fick fota deras fiskar. Ingen kunde engelska men alla blev glada av kameran och smilade upp sig ordentligt.

 

 

Split

Idag har vi bytt stad och hotell och befinner oss numera i Split på hotell Le Meridien Lav. Det. Är. Fantastiskt. Hotellet i alla fall. Hittills har vi inte lämnat murarna för här inne finns allt, så vi vet faktiskt inte hur Split ser ut än.

Imorse åkte vi från Makarska Rivieran hit, det tar ca en timme att köra, och hotellägaren på förra hotellet körde oss hela vägen hit. Hur snällt?! Helt själv. För han tyckte att taxi skulle bli för dyrt för oss. Så gullig.
Idag har vi installerat oss på det här komplexet, fikat, kollat in alla enorma yachter som ligger i yachthamnen på hotellet, letat upp en supermarket för vattnet här är tamejtusan dyrare än champagne, badat och legat ett par timmar under parasoll och svettas, gått in i vårt sköna rum och sovit några timmar, yogat i träningsanläggningen som har AC (<3), ätit middag vid havet och nu sitter Stoffe och febrilt knaprar ostbågar och kollar fotboll. Jag ligger i sängen och vilar och njuter.
Av någon helt oklar anledning har vi blivit uppgraderade här på hotellet till en mini-svit. Galet. Vi har fått en superstort rum med ordentlig hall, soffgrupp, enormt badrum med både dusch och badkar och en superstor säng. Känns lyxigt och helt rätt med tanke på att jag denna veckan tänker sänka ner tempot och vila mer här inne. Allt har gått lite fort och blivit lite mycket de senaste dagarna så igår var det breakdown part two. Nu blir det lugnare. Andas, vila, yoga, njuta och bara vara.

 

Tråkig flickvän

Mitt dåliga samvete nöter ner mig just nu. Till ingen nytta, jag vet. Men så är det.

Efter dagens vandring bort till Brela för bad, sol och lunch tog kraften slut. Väl hemma igen dunsade jag ner i sängen och har legat här sen dess. Ont i kroppen och trött så in i bomben. Stoffe fick gå ut själv och äta middag och såklart gör det ont i hjärtat att han ska behöva göra det. Men jag kunde inte vika mig och ignorera kroppen, för då vet jag lixom inte vad som händer sen. I nästa steg. Så mycket har jag ju lärt mig. 
Men, känner mig i alla fall typ sämst just nu. Såklart klagar inte Stoffe, inte ens en ynka liten bit. Men jag såg ändå på honom att han tyckte att det var lite tråkigt. Han kollade om det var nån match han kunde se. Men icke nej. Typiskt. 
Har i alla fall legat här och vilat, läst, duschat och gjort en skön inpackning för håret, skrubbat hela kroppen och ligger nu i sängen igen. Har inte ens ätit middag än men jag tror nog min companione därute kommer hem med något till mig. Om jag känner honom rätt. 
Ja. All tid på semester är inte perfekt. Min utmattning finns ju där. Oavsett om jag är på semester eller inte. Fy fasen vilket jobb – ständigt uppkopplad på den här skiten. 

Makarska rivieran

Äntligen på plats. Nu kan vi ta en sak i taget i vår takt utan att tänka på alla andra, saker som ska göras och hinnas med. Sånt stressar mig. Men nu är vi här och nu. Inget annat existerar. 
Flygresan var hemsk! Alltså igår när jag trodde att jag nått peaken på Arlanda bland alla människor och småbarn – då var det tur att jag inte visste vad som väntade. För på vårt plan var typ 99,9 % av alla de där skrikiga barnen och deras föräldrar som inte ens verkade bry sig?! Och vi var försenade. Och typ 100 personer från vårt plan fick inte med sitt bagage. Så vi blev ännu mer försenade. Och så vidare. Ända in i natten. Vi kom fram ca 6 timmar försent. Inte kul direkt om jag lixom var helt slut innan så var jag gråtfärdig då.
Men men. Det var igår! Här är det ca 36 grader varmt. I skuggan. I solen kan man inte vara för då typ bränns hela huden bort tror jag. Vi bor på ett litet familjehotell och igår mötte mamman i familjen oss när vi kom (mitt i natten, gulliga tant) och hon kunde inte ett ord engelska. Hon bara slog sig på magen, hårt, när hon såg min väska och bar den själv hela vägen upp för alla sex trapporna ❤ Den vägde typ 30 kilo. Fint. Jag tror hon menade att hon var stark. Eller att hon behövde motion.
Sen kom en syster i familjen och berättade att det ska bli jättefint väder. Temperaturen här går aldrig under 30 grader på hela dygnet förklarade hon. Och hon såg så glad ut; lättad över att värmen äntligen var här, typ. Jag förklarade att vi är nordbor och att vi mest är gjorda för att klara kyla, inte värme. Då såg hon ut att tycka jättesynd om oss *skrattade inombords åt hennes min*
Idag har vi köpt massor av frukt och tomater och gurkor på en marknad, köpt bröd på samma marknad (be fransmännen åka till Kroatien på studiebesök för alltså.. Brödet! OMFG!), ätit jättegod sallad till lunch (jag), ätit en hel död fisk till lunch (Stoffe), ätit glass, legat i skuggan och slagits om vem som ska behöva bränna tårna i solen, badat säkert 15 gånger för vi höll på att koka sönder…
Vi skulle gå en promenad varje dag var planen, 30 minuter eller så. Om det blev så? Definitivt inte. Att ens vända sig i solsängen leder till små floder av svett i flera minuter längs hela kroppen. Promenad får bli typ efter 12 på natten eller innan fyra på morgonen i så fall. Och det lär ju knappast hända.
Och just det. Det är så vackert. Oslagbart vackert. Vattnet, bergen, öarna, naturen. Allt. Så oslagbart vackert.

 

Ärenden i Sickla Köpkvarter

Nä fy alltså! Idag var jag tvungen att ta mig till Sickla Köpkvarter för jag behövde grejer inför vår semester. Vi åker bort på lördag och jag hade alltså missat att klicka hem några saker på nätet… Så jag fick väl skylla mig själv.

Men! Oj vad det dränerar prick all energi att gå runt i affärer. Det är massor av varor så ögonen går i kors, konstigt ljus som irriterar min trötta hjärna, tusen olika ljud och människor runt omkring som pratar, barn som springer, barn i vagnar, gamla med rullatorer, olika språk, familjer… Och samtidigt ska man lixom hålla koll på vad man ska ha, inte glömma något och helst också få med saker i ungefär rätt storlek. Det är väl i alla fall målet.
Jag bestämde mig för att allt jag behövde fick jag köpa på H&M för jag hade inte alls energi att leta runt. Så: ner med 15 par exakt likadana strumpor som jag kan ha i joggingdojjorna, rafsa ihop 20 par trosor i ungefär rätt storlek och skönt, svalt material, ner med träningströjor och en bikini. Orkar inte prova en enda grej. Ser det ut som att brösten får plats i den där bikinitoppen? *håller upp den framför mig* Ja, det går nog! Får rumpan plats i trosor i storlek 42? Ingen aning. Äh, slänger ner dom! 
LINE TILL KASSA TRE!! LINE TILL KASSA TRE!!
Svetten rinner längs min ryggrad och jag känner för att bara fly ut genom dörrarna.
PERONAL TILL PROVEN!! 
Allt är helt suddigt och jag minns knappt vart jag är. Tar bara mina grejer och ställer mig i kön. 
När jag kommer till kassan säger den gulliga tjejen som plockar ihop mina grejer i kassen:
H&M-Blondie: ”Åh, du tänkte träna hela semestern?”

*Jag funderar på vad tusan hon menar. Har jag köpt träningskläder?* 
Jag: ”Nja, inte direkt. Vi ska åka bort och vi har ingen tvättmaskin där”
H&M-Blondie: ”Jaha, du hade så mycket träningskläder här”
*Jag letar i huvudet – vad stoppade jag ner egentligen i korgen? Minns inte en enda grej just nu*
H&M-Blondie: ”Ska du göra något kul i midsommar då?” (Hon försöker skapa trevlig stämning här, jag ser nog helt väck ut vid det här laget)
*När fasen är det midsommar?* Jag vet knappt vilken årstid det är ju!
Jaja… sådär är det. Jag minns knappt alls vad jag köpt och kanske passar typ hälften av grejerna. Dessutom råkade jag ta Stoffes kort istället för mitt eget så jag fick dra allt på hans konto *oooops*
Nu är jag i alla fall hemma och ligger i sängen med handen i en påse nötter. Är helt slut. Fy fasen för att gå i butiker när man är utbränd!