Och så tillslut fick vi tummen ur och åkte in till Split – i två timmar. Det är helt sant. Vi tog en taxi in (pga utmattad ni vet, det där med att göra livet enkelt står fast) och gick runt lite därinne, åt en supergod kebabrulle utan kött och tog en taxi hem igen. Två timmar och trettio minuter efter att vi lämnade hotellet låg vi i solstolen igen. Yepp.
Men det var en otroligt vacker stad. Väldigt värt ett besök. Det kändes lite som att gå runt i en labyrint med massor av smala gångar överallt och så plötsligt står man mitt på ett stort soligt torg utan att ha en aning om hur man hamnade där. Och tillbaka hittar man aldrig. Vi bara använde våra väl invanda havs-näsor och ställde siktet mot havssidan hela tiden så kom vi i alla fall ut ur labyrinten, och tillslut alltså även hem.
Split hade så vackra hus. Gamla, superdupergamla tror jag, hus och så fina färger på alla dörrar, fönster och fasader i knalliga färger. Häftigt!
Summa summarum: grymt mysig stad med tusen procent charm (överträffade alla förväntningar!). Dock extremt varmt att gå runt där mitt på dagen. Åk hellre in på kvällen om ni planerar ett besök. Hela stan är en som en gryta så man kokas lixom däri under dygnets varmaste soltimmar.
Dagens roligaste: Vi hittade en fiskmarknad med massor av roliga firrar. Jag gick runt och frågade alla damer som rensade fisk om jag fick fota deras fiskar. Ingen kunde engelska men alla blev glada av kameran och smilade upp sig ordentligt.
alldamnstories 