Hej i huvudet

Det här med ångest alltså. Det kan ju vara bra snurrigt ibland. En bra grej som en av mina yogalärare, Luke Brache, har lärt mig är att säga hej tre gånger i huvudet. Alltså när man upplever att den där ångesten och rösten i huvudet som stegrar så kan det bli rejält surrigt om man då dessutom får för sig att alla tankar därinne är sanna. Verkliga. Realistiska. För det är dom inte. Då sa Luke, som berättade att han har samma problem, att han brukar säga hej inne i huvudet tre gånger. Då gör han klart för sig själv att rösten han hör som ältar runt saker därinne faktiskt inte är hans röst. Den är en fiktiv röst. Som en rumskamrat (ibland hyfsat otrevlig runskamrat dessutom).

Jag har gjort detta i några veckor nu och tycker faktiskt att det fungerar. Det tar ut fokuset från huvudet och mitt medvetande kan enklare placeras längre ner i kroppen. Väldigt skönt. Så fort jag förstår att det inte är min egen röst därinne så blir jag lugnare.

Och som Luke sa så om den där rösten i ditt huvud vore en fysisk person som du skulle hänga med en hel dag så skulle du inte stå ut. Det skulle vara den mest neurotiska och ältande människa du någonsin träffat. Hua! Rösten är inte på riktigt och vi behöver inte bemöda oss med att försöka lita på rösten heller. Eller i alla fall långt ifrån alltid. Den är ofta en så pass kraftig förenkling av våra hjärnbanor, och ärligt talat en riktig liten jävel som alltid bara tar genvägar förbi alla logiska och resonabla portar, och är därmed inte en pålitlig källa. Det är bättre att ignorera surret och istället ge oss själva tid att tänka igenom saker klarare.

Vi är inte våra känslor och vårt sinne.

Och just det! Jag har bakat ett pepparkakshus. Eller ja alltså en färdig grund men jag satte ihop det och dekorerade det färgglatt och fint. Nu står det och doftar gott och gör mig glad här hemma. Vi får väl se hur länge det får stå kvar. Några av takpannorna försvann ner i magen redan igår… 

Vad är egentligen yoga?

Fortsatt rejält sjuka här hemma. Stoffe har definitivt fått en typ av nära-döden-influensa (…) för han är så ynklig och butter att det inte är klokt. Hjärtat alltså. Måste vara såååå jobbigt för honom. 

Idag har jag läst igenom senaste numret av en av alla yogatidningar jag konsumerar varje månad. Jag älskar att läsa om yoga, meditation och ayurveda och blandar tidningar, bloggar och böcker för att få ihop en lagom lättsmält mix för mig. Hursomhelst så kan jag ibland bli nästan stressad av alla perfekta yogis som går upp 04.30 på morgonen för att dricka varmt vatten med citron till frukost och sen göra sin (egen såklart, aldrig något lättåtkomligt här) praktik i två timmar. Inkluderat en djup meditation och mantra och ommande. Och här någonstans känner jag mig så otillräcklig. Det är ju så urbota dumt att jämföra sig, och det är ju precis det jag gör, men jag känner att jag lixom aldrig kommer kunna vara ”en riktig yogi” om det är allt det där som krävs. Min kropp orkar inte, och skulle nog inte heller må bra av, att gå upp så tidigt, äta så lite och yoga så mycket. Jag får inte ihop det.

Och alla bilder på folks fina positioner och platser där ”dom gör sin yoga i gryningen och mår så bra i själen hela dagen”. What? Varför känner inte jag så? Jag menar, jag yogar nästan varje dag, nåja nästan…, men då snackar vi ligga lite på ett bolster och vila, några sittande framåtfällningar, öppna up bröstet och andas. Kanske 15 minuter totalt. Mer gedigen praktik gör jag på min studio ett par gånger i veckan. Om jag ens får ihop det??? För oftare ligger jag lixom kvar i soffan och muttrar över att det ändå regnar och jag är ju hungrig så jag struntar nog i det idag. 

Nu vet jag att ni som läser härinne är så kloka och fina att ni kommer säga samma sak som jag också såklart tänker: jamen skiiiit i dom! Du är utmattad! Yoga handlar inte om det! Och nej. Det gör det sannerligen inte. Yoga för mig är att jag tar med mig mina ynka minuter ut i min vardag för att försöka vara en bra medmänniska och möta andra med ett öppet hjärta. Jag vill vara sann mot mig själv och påminner mig om detta gång på gång på gång. Och jag försöker rida ut ångestattacker med hjälp av min yogaandning oftare än ni vill tro. Och jag är så långt ifrån en sån där perfekt kittad yogi som man ser i tidningarna. 

Men vet ni varför jag blir upprörd? För att bilden av yogis är så endimensionell. Så irriterande perfekt på något sätt. Man pratar sällan om yogis som kanske bara mediterar lite framför tvn med en skål chips under armen för att hen inte orkar rulla ut sin matta. Eller att hen inte alls äter vegetariska superfoodmåltider mer än en gång vart femte år och alla andra dagar dricker rödvin och älskar sig själv och sin kropp och alla runtomkring lika mycket för det. Nej det gör mig irriterad att till och med yoga ska täckas över med ett filter och vara rosenskimrande och prestationsinriktat och perfekt. När det ju är allt annat än just det. När yoga handlar om syftet. Och livet. Och att må bra för att kunna göra bra. Och det är ju så individuellt. Varför framgår inte det? 

För mig har yogan varit förändrande. Definitivt. Den har räddat mig så många stunder under min utmattning och allt jag känner för yoga är ren kärlek. Jag tror kanske att det är just därför jag blir så ledsen när min yoga framställs som något som ska presteras eller uppnås. Eller något man ska vara. För det är allt annat än det. Yoga handlar om processen. Och processen är individuell. Resan är individuell. Praktiken är individuell. 

Och nu ska jag ta och försöka få det här trycket över bröstet att släppa igen. För så illa blev det. Jag blev så ledsen över att jag lyckades förminska mig själv inom något som betyder så mycket för mig. 

I just came for the savasana. 

Social helg

Den här helgen var verkligen en social variant. Vi brukar ju nöja oss med nån enstaka grej sådär och sen prioritera tid tillsammans och vila eftersom Stoffe har ett jobb som kräver mycket av honom i veckorna. Och min sociala mätare slår ju i taket av typ två grejer per vecka. Men nu hade vi massa skoj för oss istället. Bra omväxling!

Igår var jag ute på promenad på dagen och sen ringde Emma och Calle över oss så vi köpte med lite hämtmat och så blev det öl, vin och ostar till det. Mums! Älskar spontana grejer och nu när våra fina, fina vänner bor i huset bredvid så blir det en hel del spontana häng i mjuka kläder och fleecetröjor. Finns det något härligare? Att det inte är uppstyrt eller städat eller fixat utan att man bara köper hem mat och rensar kylen på goda grejer och ses för att bara snacka och skratta lite. Och gråta lite (hej känslig!). Allt är okej. 

Efter den dagen var jag rätt mör. Att både promenera och ha en social aktivitet på samma dag är fortfarande lite tufft, så det får inte bli varje dag direkt. Ibland går bra. Men kroppen vet att det är undantag. 

Imorse så var resten av gänget på gymmet men det bangade jag faktiskt. Satsade på en serie och frukost i lugn och ro här hemma i soffan. Jag behövde vilan för sen skulle vi ut till Ekerö, till Stoffes bror, på glöggmingel och fira en av ungarna som nu blivit 17 år. Massor av människor var där och det var ju supermysigt. Hann också med lite gos med deras lilla kille som nu är två år. Gullgrisen. Vild som få men såklart världens mysigaste också. Perfekt för mig som är introvert att få hänga lite med en tvååring när socialiserings-batteriet blinkar rött. 

Puh! Så nu blev det lyxmiddag i form av veggoburgare från Max och en serie och te. Imorgon återhämtning. En social helg behöver balanseras med tid i tystnad och promenader och vila. För mig och nog för väldigt många andra också egentligen. 

Rätt att prioritera återhämtning 

Efter fina Tankar om utmattnings kommentar om att jag ju inte gjorde fel som gick all in i torsdags, utan snarare rätt som efteråt prioriterade återhämtning, så känns det mycket bättre. Direkt lade jag ner att klandra mig själv för eventuella misstag, som ju görs för att lära sig, och istället tänka; ja men jag förstod i alla fall att kroppen behövde ordentligt med återhämtning. Heja mig. Jag har lärt mig lite om mig själv i alla fall. Att man inte kan köra ner kroppen på minusskalan utan att tanka på så den kommer tillbaka till minst nolläge, och helst plus, igen. Tar man ut glaset måste man fylla på. Hela tiden. Om och om igen. En ständig påminnelse. 

Och orden rätt och fel blir ju också tokigt egentligen. Det var mina ord på det hela och är egentligen mer i brist på bättre ord. Inget är ju egentligen rätt eller fel (okej såklart vissa lagbrott mm) utan snarare en nyans av nuet i vilket vi fattat beslutet. Omständigheterna som råder runtomkring. Det var var rätt då kan bli fel nu, och tvärtom. Eller behöver man ens sätta en etikett på saker? Lägga händelser i fack? Döma saker som bra och dåliga, roliga och tråkiga, rätt och fel. Egentligen är det ju bara i vår egen hjärna vi försöker städa upp på det viset och förenkla för oss. För allt bara är egentligen. Utan att sorteras. Men i brist på andra ord får det bli dom sålänge. 

Jag gjorde i alla fall inte fel. Jag gjorde rätt. *överdrivet stort leende*

Svårt att alltid vara kontrollerad 

Idag är jag trött. Inte kraschat trött men ändå trött. Föga förvånande dock. Samtidigt som jag blir irriterad på mig själv för att jag ibland spelar ut all min energi på samma gång, ni vet volymknappen som inte går att reglera, den har bara fullt ös eller tyst, så känner jag samtidigt att jag inte får bli irriterad på mig själv för det. Det är ju mänskligt också. 

Att vara hemma i två år tär på psyket och jag saknar verkligen det sociala ibland. Och då är jag ändå introvert. Tänk. Att jag skulle kunna sakna sällskap trodde jag aldrig. Så en dag med människor och liv runtomkring lockar så mycket att jag ballar ut ibland. 

Så ja, just nu pågår en kamp inom mig. Har jag inte lärt mig ett dugg eller är jag bara mänsklig? 

Fyra bröst och två lampor

Idag blev det ett sent inlägg. Ohoj. Har gjort så mycket så jag har inte ens hunnit blogga. Håll i hatten! Imorse var jag så uttråkad att jag bestämde mig för att åka in en sväng till stan och fixa ett par ärenden som stått på listan ett tag. Bland annat har både vår lampa i badrummet gått sönder så jag ser ju ingenting (nåja vi har ju spottar också men ni fattar, inte tillräckligt bra ljus…) och dessutom har vår hallampa gått så.. Clas Ohlson stod på listan. En har ju flådiga ärenden så att säga. 

Åkte in till stan och köpte lampor. Alltså bara detta är en historia för jag har då imorse, som en riktigt tjejig tjej eller killig kille som inte kan någonting om lampor, tagit en bild på lampan som ska ersättas och tagit med mig till Clas Ohlson. Väl där ställer jag mig i kön till informationsdisken och visar upp min bild och killen ser ut att vilja lyfta på ögonbrynen. Men han lyckas hålla sig. Känner mig svindum sen när han tar med mig bort till glödlamporna och plockar fram typ den vanligaste vanliga glödlampan man kan tänka sig. Jahapp. Ställer mig med fåntratten i kassan. MEN, stort men, lampan var fel! Ha! Så nu funkar ändå inte belysningen i badrummet. Damn it. 

Nåja. Det var det ena. Det andra var att eftersom kroppen lagt på sig några kilosar sen jag gick in i väggen så har brösten typ vuxit fyra storlekar. Låter angenämt med det är sådär faktiskt. Nu behövde jag hursomhelst nya BHs, inte mycket att fundera kring det, eller värdera alls, utan bara att knata in på Twilfit och köpa sig lite nya. Jag blev måttad och tagen på och hon grävde runt ordentligt nere i kupan, hon skämdes inte men jag blev nog ganska blossig efter några vändor därnere, och sen fick jag med mig riktiga fina varianter faktiskt! En minimizer från Triumph och en superfin bred balconette från Freya. Älskar båda. Skönt att slippa ha fyra bröst istället för två lixom. 

Och SEN – hör ni hur galet?! – kom Emma över med två micromatlådor från Goooh i ena handen och en Marabou i den andra. Så vi korkade upp en flaska rödvin och har pratat nonstop i fyra timmar. Fem timmar på stan och fyra timmar med min bestie. Galet! 

Imorgon lär jag vara helt död men så värt för den här dagen kände jag mig faktiskt som en vanlig tjej igen. Och det var underbart. Den energin är sååå värt kraschen som kommer efteråt. 

NKs traditionella julgran upphissad i taket. Den är ju så fin. 

Fyllde på magen med lunch på Koloni på Biblioteksgatan. Det blev en raw vegan tacowrap som var baserad på valnötsfärs och guacamole. Och till det en juice för att boosta immunförsvaret för min förkylning som ligger i bakgrunden. Yum! 

Och hittade den här drömmiga väskan på & Other Stories. Köpte den dock inte men kontot kommer fundera på saken. 

Hemmadag med sällskap

Idag är både Stoffe och jag hemma så vi har kikat på film, promenerat, ätit gårdagens broccolisoppa och vilat. Och kollat Hemnet efter hus. Alltid kul. Men vi ska såklart inte flytta nu. Bara kikar ifaaaallll något superfint hus i Nacka kvalar in som drömhus… Om typ fem år kanske. 

Och vad skoj att ni gillade skönhetsinlägget igår! Kanske ska göra fler såna? Vardagstips och favoriter som kan glamma upp vår vardag pyttelite. Alltid något ju. 

Nej och vet ni? Jag tror jag börjar bli förkyld. Igen. För cirka tionde gången det här året. Och förra året, mitt första som utbränd (inget att hänga i julgranen direkt), var jag sjuk typ 75 % av året. Hela tiden. Segt. För just kombinationen utbränd plus förkyld är inte en superhit. Inte för att just förkylningen blir värre men återhämtningen. My God. Tar så otroligt många veckor för kroppen har ju inte kapacitet att både fighta utmattning och förkylning samtidigt. Så nu håller jag mig på mattan och hoppas att den här tjocka, onda halsen ska ge med sig. 

Och en sak till! Lyssnade igår på Ångestpoddens senaste avsnitt om stress där en stressforskare (som jobbar på Stressmottagningen i Stockholm, har hört så mycket bra om den!) pratade om stress och såklart om utmattningssyndrom. Intressant. Och bra påminnelse. Satte mig direkt ner i lugn och ro för att lyssna istället för att lyssna och plocka undan samtidigt – ingen mer multitasking! 

Något som är lite kul (allt är ju en definitionsfråga av kul… men det här är kul om en inte har så mycket annat att fundera över på dagarna och älskar växter) är att mitt fikonträd typ har fått vårkänslor? Den fäller alltid bladen på hösten och det gjorde den även nu. Tills den började skjuta skott igen hejvilt. Vaaaa? 

Jag brukar flytta ut den i vårt trapphus på vintern för vila men nu trivs den så bra härinne så då får den stå kvar. Kanske gillar den att vi har golvvärme i hela lägenheten (vi har inga element, bara golvvärmen) så den tror att den står på en solvarm terass någonstans? 

Hoppas ni har en bra onsdag! ❤️ 

Tvinnad frisyr och mer snö

Igår var ju första advent så jag antar att julen lixom startat nu på något sätt. Vi har mest hängt upp två julstjärnor i fönstrena och dessutom ätit pepparkakor sedan oktober. Så ganska liten skillnad ändå. Men det snöade igår vilket ändå var passande tycker jag så idag har jag varit ute och njutit av den kyliga luften (älskar vinter!) och solen och snön. Vackert. 

Igår hade vi en lat dag med vila och vi hängde lite hos Emma och Calle för te och tända ljus och snackade om veckan som varit. Och sen ville Stoffe träna så då hängde jag på men låg mest och stretchade på en matta under tiden. Vi skulle handlat också men blev för trötta så vi klickade hem allt på Mathem istället, de körde dem maten till oss. Så skönt ibland även om jag egentligen gillar att veckohandla. Men ibland orkar man inte lixom. Det där med den enkla vägen gäller i allt. Måste ständigt påminna mig själv. 

Och idag har jag öm hud på ena armen och det vet jag ju vid det här laget att det är ett tecken på att jag ska dra i handbromsen. Så det gör jag. Kollar film, vilar, dricker kaffe kryddat med kanel och kardemumma i kaffefiltret (prova!) och inte mycket mer. Helt okej ändå. Gårdagen var fantastisk och fredagen likaså… så då är jag så nöjd för stunden. 

Såhär såg det ut igår på vår gata när det snöade. Syns dock inte så mycket på bilden. Knäppte den snabbt för det snöade in innanför jackan och halsduken på nolltid! 

Och den här frisyren blev jag inspirerad av en tjej på stan att testa. Man snurrar två slingor av överhåret, en på varje sida, och sätter upp i tofsen. Lite fint tyckte jag! Jag har typ tofs eller knut varje dag för att slippa ha håret i ansiktet så lite variation är alltid skoj. Ser dock nu att det är helt trassligt och inte alls sådär snyggt lagt som hennes men vad fasen… spillerill. Lagom för att vara en vardag ändå. 

Nu: vila. Imorgon ska vi snacka vardagsbeauty, mina favoriter för att känna mig fin alla dessa hemmadagar. Håll utkik! 

Att låta andras resor inspirera och ge drivkraft

Danny Saucedo. Sedan han kom hem från USA med sin svenska musik har jag följt honom (och Molly är ju lika inspirerande hon, skrev här om henne i våras). Varenda intervju han gjort i poddar har jag suttit och lyssnat. Och alltid känt mig så träffad och inspirerad av hans inre resa. Kanske för att den påminner så mycket om min egen. Att när jag väl fick allt det där jag strävat efter och kämpat för… så insåg jag att det inte var alls det jag ville ha. Att priset var för högt. Och hur jag kämpade för att hålla fasaden fastän insidan var så trasig och sorgsen och tillknycklad och nedtrampad… av ingen mindre än mig själv. Alltid min egen största fiende. Min egen största kritiker. 

Igår var det hans dag i Så mycket bättre och såklart kikade jag på programmet i förmiddags på Play. Pausade efter låtarna och hans snack och tog in det. Lät tårarna brinna under ögonlocken. Inget nytt direkt efter alla intervjuer jag hört med honom MEN hans ögon är grundade. Och det syns ju inte i poddar. Så fint att se. 

Och nu vet jag inte ens vad jag vill säga egentligen. Bara att en låga brinner i mitt bröst av något som jag tror är inspiration. Glädje. Ett syfte. Ett bevis på att vägen är rätt nu. Den jag gick fel innan och fick vända om. 

Jag har ingen aning om vart jag är påväg. Jag bara vet att jag vill dit. 

Hämtmat och vila

Just idag har jag inte så mycket att dela med mig av. Jag mest vilar, har varit ute en sväng (!! – ja det är väl värt två utropstecken, eller?) och tagit det lugnt. Nu har Stoffe kommit hem så vi ska väl laga mat… eller nej. Vi hade tänkt laga mat men jag tror vi beställer hem något. En sån dag idag. Och det är ju helt okej. 

Hoppas ni får en fin lördagskväll! 

Bilder från förra veckans lördagseftermiddag i Blekinge.