Senaste dagarna i händelser 

Så mycket har hänt de senaste dagarna. Vi upplevde fantastiska saker i Amsterdam. Tacksamheten bubblar i mig fortfarande över allt fint Stoffe hade ordnat och tänkt på. Vilken lycka att få dela livet med den killen alltså!

Vi har beställt upp frukost på rummet på vårt hotell. V a r j e dag. För det är så jäklarns mysigt. Ligga där i sängen, nyvakna, när ett bord med allt gott vi skrivit på listan rullar in. Känslan. Semester. Vi har ätit på vår första tvåstjärniga restaurang; Ciel Bleu ⭐️⭐️. Njutit av fjorton rätter som kom inrullandes en efter en, och en av oss kan ha druckit lika många glas vin. Det var inte jag om man säger så. Och det blev lite mosigt där en stund tror jag.

Vi har på samma resturang sett den största samlingen av magiska teer ever. Kyparen kom fram och frågade om vi ville ha kaffe eller te till den sista desserten (ja det var tre desserter…). Te såklart! Ska jag hämta en meny eller vill ni att jag tar med hela min Trolley? Nä, ta du trolleyn sa vi! Vände oss sedan mot varandra: vad är en trolley nu igen? En bricka? En vagn? En låda? Det var den här:

Gapskattet över det alltså. Vi kunde inte sluta skratta. Sjukaste samlingen te / örtgrejer / bollar vi sett. Här behövde man inte oroa sig för en påse Lipton i alla fall!

Vi har promenerat mycket. Långt. Varje dag stod mobilen på runt 1,5 mil när vi kom hem. Skönt och roligt att se så mycket. Uttröttande för kroppen. Men mest bara härligt. Vi har ätit på hål i väggen hak i Amsterdam. Godaste luncherna! Vi har, av en slump, hittat Hotell Andaz som var magiskt! Där tog vi en förmiddagsfika som övergick i lunch som blev kaffe på maten som toppades med eftermiddagsfika. På samma ställe. Rekommenderas varmt!

Vi har passivt fått i oss så galet mycket haschrök. Vissa kvarter låg i en dimma av rök. Sista dagen var jag rädd att knarkhundarna skulle stoppa oss i tullen för att vi säkert luktade så mycket. Yepp. Inte så kul. Är helt emot narkotika så ni vet!! Och vi har sett mååååånga nakna tjejer i fönstrena. Amsterdam är ganska liberalt. Årets underdrift. Överallt är det avklädda tjejer som särar på benen fönstrena. Live. Bäst att kolla ner på sina skor och bara gå.

Vi har varit i en park som heter Keukenhof och sett sju miljoner blommande tulpaner. Sju miljoner! Euforin hos den här tjejen alltså… blev mer hög av doften av alla dessa tulpaner än av all rök i stan. Så vackert! Vi har lärt oss den hårda vägen att i en Coffeeshop i Amsterdam beställer man inte kaffe. Där beställer man lite mer rejäla grejer. Efter det letade vi mer efter cafés om ni förstår.

Vi har ätit på Europas enda Teppinyakirestaurang med en Michelinstjärna; Sazanka ⭐️. Den var så fantastisk! Vi satt runt ett bord med tre andra par och så lagade kocken maten framför våra ögon på ett stort stekbord. Japanskt såklart. Åhhhh vill dit igen! Älskade det stället!

Men mest av allt har vi bara njutit. Känt våren komma och körsbärsträden blomma. Bubblat i poolen och simmat och bastat och sovit och kramats och andats och bara levt. I stunden. För att få uppleva Amsterdam och kärlek och vår kan bara bli en sak: MAGI.

Annonser

Önskat upplägg på arbetsträning

Och sen det här med hur tusan man ska lägga upp arbetsträningen? Är det enligt en mall eller är det fritt att bestämma med arbetsplatsen? Ja, det verkar som att det är ganska fritt att bestämma med arbetsplatsen efter att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har godkänt det upplägg du önskar ha. Jag fick veta att tio timmar per vecka är det minsta man får arbetsträna men hur dessa timmar läggs upp fick jag föreslå själv och sen bollade vi det i mötet: jag, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Och kom fram till att tre dagar per vecka är det som passar mig bäst.

Mitt stora problem (och tillgång såklart) är att jag har rätt mycket energi i mig själv. Så fort jag tycker att något är roligt eller spännande eller kreativt så triggas energin och jag glömmer av att känna mina gränser. Helt. Och sen efter energipåslaget är det som att sticka hål på en ballong; luften går ur mig helt och jag blir en pöl på golvet. Inte så härligt längre. Men jag har lärt mig, och min läkare har berättat för mig, att mina energitoppar är en del av min personlighet och även om jag kommer att kunna lära mig att styra dessa till viss del så kommer de alltid att finnas där. Därför kan det vara en idé att bejaka energin så gott det går under tiden den finns där och sen ge längre utrymme för paus efteråt. Klassiskt aktivitet – återhämtning upplägg med i större sjok. Därav det önskade upplägget på arbetsträning måndag, onsdag och fredag. Tisdag och torsdag är full återhämtning däremellan.

Nu vet jag ju inte om detta kommer att bli så. Det beror såklart på var jag ska arbetsträna. Men jag kan ju önska och hoppas och lobba för mitt upplägg. Jag tror på det och kanske är det viktigast av allt.

Processed with VSCO with s2 preset

Arbetspsykolog 

Fina ni. Det kom in en önskan om att jag kanske kunde bena upp lite hur jag tänker kring arbetsträningen. Kul att ni önskar saker så självklart kan jag göra det! Dock vet jag inte om jag är något klokare alls egentligen. Ni alla verkar ha så smarta idéer och tankar. Men jag ska försöka att vara lite mer detaljerad i vad som händer. 

Idag träffade jag en arbetspsykolog från Arbetsförmedlingen. Ja, jag ska ju inte gå tillbaka till mitt gamla jobb så nu är jag inskriven i programmet för arbetsträning via Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Skojar ofta med min läkare om att jag känner mig som en riktig dönicke i hela härvan av myndigheter. Som att jag hamnat längst ner i samhällsordningen typ. Han skrattar vänligt men rättar mig och säger att så är det självklart inte. Jag tror honom knappast. 

Vad sa arbetspsykologen idag då? Ja ändå lite kloka tankar faktiskt. Men det viktigaste han sa: DU KOMMER ATT BLI FRISK. Jag har någonstans trott att jag typ aldrig kommer bli helt frisk. Ärligt. Men han menar att de allra flesta blir friska. Annorlunda liv; ja. Men utan utmattning i alla fall. Hur bra nyhet? Ville direkt korka upp skumpa och fira. 

Tanke ett:

Jag tänkte först vara på typ ett hunddagis eller något ganska enkelt. Alltså inte enkelt kanske men snarare låååångt ifrån min utbildning (Civilekonom). För jag tyckte det var bästa (enklaste?) vägen ut. Han avvisade dock lite den idén idag. Han tycker det är att ta en för lång omväg mot det jag egentligen vill (fortsätta jobba inom marknadsföring) och att jag inte borde ta den omvägen om det inte behövs. Nu får jag ju chans att arbetsträna så varför inte testa på det du vill göra längre fram tyckte han –> 

Tanke två: 

–> SÅ, han föreslog att jag provar jobba på något ställe som lockar mig. Något jag är riktigt nyfiken på. Och inte ens tänker att jag ska jobba. Jag ska bara gå dit och vara där. Känna energin och stämningen. Varken mer eller mindre. Kanske någon spännande produkt, ett kontor jag gillar, något jag vill testa, något jag funderat länge på, en kaffeautomat som ser smaskig ut, ett härligt gäng, fin utsikt. Ja vadsomhelst. Men något som gör mig nyfiken och glad och som ger rätt energi. Men! Utan att tänka strategisk. Bara tänka vad som känns kul i stunden. Inte för många steg i taget men ändå känna att jag kommer in på en väg som är bra för mig och som leder mig närmare det friska liv jag ser framför mig. Babysteps. Hela vägen. Små, pyttesmå, steg framåt. 

Så där är mina tankar för dagen. Är helt slut efter all information och bollande med honom och hjärnan värker av allt tänkande. Så nu blir det kväll…. 

Tänk dock på att detta är mina tankar och råd han gav mig efter att vi bollat fram och tillbaka i 90 minuter. Det som passar mig kanske är helt otänkbart för dig och tvärtom. Det är så individuellt. 

UPDATE: Juste! Fick hem tester och sånt jag ska göra på skills, personlighet, preferenser och sånt också. Så ska vi ses nästa vecka och utvärdera hur de står sig mot mina egna tankar. Ganska bra hjälp tycker jag? Har gjort en miljon såna tester på mitt förra jobb då vi hade såna i våra ledarutvecklingsprogram och sånt. Men jag är lixom SÅ annorlunda nu. Som natt och dag. Så bra att få göra lite nya och se vad som skulle kunna passa framöver. Tess 2.0. 

Tyst en stund

Tystnaden här inne beror på att jag blev så fruktansvärt trött efter vår resa. Jag har i princip legat i sängen i två dagar. Men nu är det vardag igen och jag ska ju snart komma igång med arbetsträningen och måste bestämma mig för var jag ska vara. Lättare sagt än gjort! Jag känner mig något stressad över detta och ångesten skjuter såklart i höjden. Inte oväntat. Allt som ska presteras är ångest för min kropp.

Tänker tillbaka på förra veckan för att känna samma kraft och inspiration. Fasen jag klarar detta väl?

Utsikten från vårt hotell. Inte så ful.

Treats på Ciel Bleu: champagne och något heh… sjukt gott i alla fall.

När den här kom in gjorde de en stor grej av att komma med varma fuktiga handdukar som vi skulle tvätta händerna på innan. Skönt och mysigt. Sen sa de att vi fick äta denna med händerna så vi tog de där små knäckbitarna och åt upp och tog sedan varsitt blad inuti kronärtskockan och åt. Det var inte gott. Jag kallade på kyparen med ett stort strävt blad i munnen och frågade om man verkligen skulle äta den så? Han måste skrattat ihjäl sig inombords för nej. Den var bara dekoration. Jahapp. Stoffe låg nästan under bordet dubbelvikt av skratt.

Hemma igen! 

Och nu skulle jag så gärna vilja berätta om allt det fantastiska vi har upplevt. Men det får vänta någon dag. För nu är jag så trött så idag är det sängläge. Tur för mig att Stoffe också är väldigt trött så jag har haft en compadre i både soffan och sängen idag. Vi har kollat ett helt gäng filmer och vilat. Inte ens gått utanför dörren. Nu hämtar Stoffe hem pizzor och så råkar jag veta att det står en BJ i frysen. Inte så pjåkigt. 

Hoppas ni har en fin söndagskväll! 

Bjussar på en bild från restaurangen den kvällen jag fyllde år. Den sammanfattar allt på något sätt. Utsikten. Bordet intill fönstret. Speglingen av oss i rutan. Stämningen. M A G I.