Vaknade imorse och kroppen värkte. Jag förstod verkligen inte. Förvisso kan min kropp göra utspel som jag inte alls förstår men ofta kan jag tillslut ändå härleda det till något som hänt senaste veckan. Men detta… jag vet inte. Jag kände mig överkörd av en ångvält. Och jag förstod inte vad jag hade gjort för något tokigt denna gången. Gick upp vid 9.30, åt frukost och kröp ner i sängen igen. Tänkte att jag bara ska sluta ögonen en kvart innan jag duschar och gör mig klar… och vaknade tre timmar senare av att jag själv snarkade så högt! Jag snarkar aldrig annars, bara när jag är förkyld eller när mina sköldkörtelvärden är helt fel (då sväller sköldis och trycker på luftvägarna så jag för svårt att andas). Så detta var ändå konstigt. Upp, äta lunch, in i duschen, kolla av med Stoffe ang blommor till kvällens middag hos Robban och Therese. Och sen när jag fönade håret så toksvettades kroppen. Det bara rann. Överallt. Fick ta en handduk och torka upp rännilar av svett längs med kroppen emellanåt för jag blev helt dyngsur. Insåg att något var fel och tog tempen… 38,4. Det räcker för att min redan känsliga kropp ska slå bakut. Då förstod jag också värken och tröttheten bättre; mer logiskt.

Bara att ringa Therese och avboka middagen och sen sov jag ytterligare tre timmar. Nu lagar vi rostad tomatsoppa och vitlöksbröd med extra vitlök och persilja på. Hoppas det dämpar förkylningen. Sen blir det serie (kollar ni på The Affair?? OMG är helt fast!), Marabou och te. Och mer sömn såklart. 

Innan min utmattning hade jag definitivt gått på middagen trots feber och en kropp som talade sitt tydliga språk. Idag avbokade jag. Låter kanske knäppt men jag blir lixom stolt över mig själv varje gång jag lyssnar. Och så försöker jag visa kroppen att den verkligen kan lita på mig nu. Om den säger något så agerar jag därefter så vi kan fortsätta vara ett bra team. 

Trevlig lördag på er ❤