Sitter just nu på båten påväg till Djurgården där vi ska kolla på Måns Möller och Özz Nujen (heter de så?) tillsammans med Stoffes bror och hans blivande fru. Roligt kan tyckas men tyvärr har jag så ont i huvudet och kroppen så detta är en utmaning som heter duga. Det är så svårt att veta när det är dags att backa helt – ställa in saker. För det har ju hänt ett antal gånger de senaste 19 månaderna om man säger så…
Det som känns tryggt är dock att det är på Djurgården där jag känner mig väldigt hemma för jag brukar promenera där rätt ofta. Så blir det för intensivt med alla ljud och människor kan jag bara gå ut och ta en promenad eller sätta mig på en bänk i solen. En plan B helt enkelt.
Igår var pappa uppe för lunch och fika och då fick vi abrupt avbryta allt för jag blev akut-trött och kunde knappt prata för hjärnan var så överbelastad. Sånt händer tyvärr rätt ofta så jag är väl van, men det är aldrig kul ändå.
Nu ska tant sluta klaga och istället samla lite energi inför stand-up grejen. Hoppas ni alla får en fin Valborg!
alldamnstories 