För ungefär åtta år sedan fick jag diagnosen Hypotyreos dvs. underfunktion i sköldkörteln (låg ämnesomsättning). Jag hade känt mig väldigt trött och dålig under flera månader och när jag började tappa känseln och få domningar i olika kroppsdelar förstod jag att något var ganska fel. Mitt ansikte svällde upp rejält och jag minns att jag inte kunde greppa pennan på jobbet och skriva saker, jag var helt enkelt för trött för att hålla ihop fingrarna så pennan ramlade ur min hand gång på gång.

Jag var hos flera läkare och ingen hittade felet. Allt ifrån Borrelia till ”spända axlar” utreddes. Tillslut hittade en läkare felet, Hypotyreos, och då var det kris. Mina värden var så låga att läkaren inte ens förstod hur jag kunde stå på benen – och då hade jag jobbat heltid hela sommaren! (Hej igen prestationsprinsessan!). Jag tog proverna på morgonen och på kvällen runt nio ringde han mig och sa att jag måste komma in till honom akut och få medicin direkt. Sagt och gjort, med gråten i halsen cyklade (!!) jag bort till läkarhuset och fick en genomgång av vad som hänt i kroppen och hur vi skulle lösa det.

Det här var nog egentligen första gången min kropp på riktigt sa ifrån att ”Nu måste du lugna ner dig tjejen! Jag orkar inte med!” Men såklart ignorerade jag det även då. Det fanns ju medicin som kunde lösa allt så då tyckte inte jag att det var något att bekymra sig över (efter att den första chocken över att ha fått en kronisk sjukdom hade lagt sig såklart. Min Hypotyreos kommer jag ha hela livet för min sköldkörtel producerar inget hormon själv längre).

Jag började med en låg dos Levaxin som sedan höjdes ett snäpp under hösten och efter ungefär 6-8 månader var mitt värde normalt igen. Hela hösten var jag väldigt trött och kände mig inte riktigt som mig själv. Men sedan ordnade det upp sig och jag körde på för glatta livet med mina universitetsstudier.

Hursomhelst. När jag gick in i väggen för ett år sedan så hade jag sedan sommaren innan (alltså 1,5 år sedan) haft problem med min sköldkörtel. Kroppen verkade inte ta upp Levaxinet som den skulle och trots att vi ökade dosen Levaxin så blev inte värdena bättre. Detta var något som stressade mig enormt mycket under hösten 2014 och jag minns att jag var ganska arg på min kropp för att den inte gjorde som jag tyckte den skulle. Men den var ju såklart helt slut. Totalt. Den behövde vila och jag ignorerade det. Dessutom var jag mest arg för att jag var så inställd på att jag och Stoffe snart skulle försöka skaffa barn och när läkaren sa till mig att det nog kan bli svårt just nu med tanke på dina värden så blev jag verkligen så himla ledsen…

Nu i efterhand kan jag se att det var väldig tur att min kropp gjorde klart att den behövde vila och att barn inte var aktuellt så länge kroppen inte var med på det hela. Bara några veckor senare kraschade jag in i väggen. Den ilska och frustration jag kände blev orimligt stor för att jag var så trött.

Under min utmattningsdepression har mitt sköldkörtelvärde slirat iväg rejält. Kroppen har varit så trött att den helt enkelt inte har kunnat ta hand om Levaxinet. Mina värden har därför skenat och jag har höjt min dos fyra gånger under ett år. Fortfarande är värdena inte perfekta men ändå så pass bra att vi nu avvaktar och ser om kroppen kan reda ut det sista själv.

Något jag har insett under året är att jag är en helhet. Mina sköldkörtelvärden är inte dåliga utan anledning och kroppen gör inget för att vara dum utan för att ge signaler som jag ska kunna handla efter. Mina värden förändras beroende på hur min kropp mår och därför är det mitt ansvar att ta hand om den. Ingen mer stress för det har varit det absolut värsta för min Hypotyreos! Jag har läst en del om hur man kan hjälpa sin sköldkörtel på traven med rätt kost och med vitaminer och mineraler. Den här bloggen beskriver det hela otroligt bra och jag har tagit till mig massor av tips från henne. Bland annat så äter jag Selen varje dag nu och det verkar fungera bra för sedan jag började med det har värdena blivit bättre.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga; lyssna på kroppen för den försöker säga dig något. Den gör inte saker för att vara dum eller för att jävlas med dig. Det är du som jävlas med den i så fall. Lyssna, ta in och och fråga dig vad du kan göra för att hjälpa den istället. Sluta stressa kan vara ett bra steg just vid Hypotyreos. Tips till mig själv och till alla andra där ute med samma sjukdom.