Endagsretreat yoga och healing

Igår var jag på ett endagsretreat i Bromma, Smedslätten, hos Carol. Alltså hemma hos Carol. Helt fantastiskt. Kan man tänka sig ett bättre ställe att ha ett retreat på än i en fantastisk sekelskiftesvilla inredd inspirerande deluxe? Nej. Inte jag i alla fall. Jag älskar att vara hemma hos människor och tycker att det är något av det mest inspirerande jag vet. Så detta var som gjort för mig.

En annan fördel med att vara i hemmiljö är att jag, som har undvikit att boka upp mig på heldagsworkshops i yoga eftersom jag anser att det är för tufft för mig i dagsläget, fick en lugn omgivning att vara på där jag enkelt kunde gå undan närsomhelst under dagen. Även mitt i en klass om jag så skulle vilja. Det gjorde mig avslappnad och jag slapp lägga energi på tanken ”om jag blir trött” hela tiden.

Carol gjorde själv all mat under dagen; grön smoothie som förmiddagsfika, en helt fantastisk vegansk lunch och raw chokladkaka till eftermiddagsfika. Det var så underbart gott att jag när jag kom hem sa till Stoffe att om vi någon gång gifter oss (??) så måste vi ta med oss Carol dit så hon får laga all mat till oss under bröllopet. Japp. Veganfood with love.

Jag fick healing också för första gången igår. Jag har alltid tyckt att det låter så flummigt på något sätt, och då är jag ändå ganska flummig av mig, men det var lixom inte så som jag tänkte? Det var en helt vanlig tjej, Camilla Hysing från Falun, som utförde healing (ja, alltså, hon är ju utbildad healer såklart…). Hon pratade mycket om energier och chakran och hur energin flödar i kroppen. Och från andras kroppar. Till exempel så kan det alltså vara så att ångest triggas av att man står nära någon, i en kö eller liknande, som har ångest och då sätts ens egna ångestbanor i rullning utan att man vet om det. Plötsligt får man för sig att man har ett ångestpåslag men i själva verket kan det vara en energi som korsade din väg. Kanske kan det hjälpa lite att tänka så ibland? Att all ångest inte är ens egen? Det gäller bara att skilja på dem för annars skapas banor i hjärnan som gör att ångest triggas superlätt av andras energier och då blir det ett dåligt mönster.

Jag har själv upplevt detta ibland eftersom jag har en pojkvän som jobbar mycket; både långa dagar och hemma. Och det kan ibland vara extremt hög stress i hans energifält. Då försöker jag alltid värja mig eftersom jag vet hur känslig jag är mot stress i dagsläget och jag har definitivt inte kapacitet att bära andras stress ovanpå min egen. Camilla tipsade mig om att sätta mig med en kudde framför bröstet i soffan eller hålla armarna i kors om jag kände att andra människor påverkar mig negativt med deras energi. Nu är det klart att jag vill bära Stoffes energier också, det förstår ni säkert, men kanske känner ni igen känslan av att någon annan energi lixom vibrerar ända in i kroppen på en?

Nåja, nog om praktiska saker kring dagen. Det intressanta är ändå vad som kom ut av den? För mig blev det mycket. Bland annat fick vi dra änglakort, en variant av änglakort kan man säga, och mina kort var så talande. Det gjorde mig glad och jag tror att det var menat att jag behövde dessa orden med allt jag står inför den här våren. Jag har såklart fotat åt er vad mina kort betydde.

Och idag känns det bättre i bröstet. När den här blockeringen sakta släpper så blir jag ledsen. Så ledsen. Jag ringde Emma direkt imorse när jag gått upp och bara grät. För det är så mycket som ska ut. Men jag är glad att jag känner mig ledsen nu. Det är ett bra tecken. Hellre det än nollställd och bara instängd. Så nu ska jag hjälpa kroppen att hålla porten öppen genom att sticka till Yogayama på hathayoga. Och sen ska jag gosa lite med Emma och Calles hund Drivvan och så kommer Emma över hit en stund. Vänner alltså. Så viktiga.

Åh måste också visa er Siri, Carols katt! Det är en allergifri ras som heter Sibirisk katt och har ni sett något gulligare? Hela klassen holiyoga låg katten såhär vid min nacke och vilade sig mot min axel. Bilden är från savasana och hela jag slappnar av för jag bara hör henne typ kurra (spinna?) inuti. Siri. Sött namn också.

Annonser

Vinterland 

En lugn dag ligger framför oss. Stoffe jobbar en stund men när han slutar så ska vi hem till Emma och Calle som…. har flyttat in i huset mittemot oss! Igår! Wow alltså. Vilken känsla det är. I Helsingborg var vi nästan grannar, men sedan vi flyttade till Stockholm så har dom bott på Kungsholmen och vi här i Sjöstan, tills nu då. Vi tyckte alla att det så är så mycket roligare med spontana häng och middagar och tedrickande och vinsörplande precis så som när vi var bodde i Skåne, så vi bestämde oss för att alla bo på samma gata igen. Va? Den lyxen.

Idag ska vi få kika på deras nya lägenhet som vi alltså inte ens sett än irl. Så spännande. Vi letade faktiskt upp den på nätet ihop den här kvällen (!) och redan dagen efter fick de en förhandsvisning och skrev kontrakt. Det är en riktigt höjdare högst upp i huset med två plan i etage och två terasser med fri utsikt över vattnet. Häftigt. Idag lär det vara rena solhälsningen däruppe. Och jag kan lixom inte låta bli att vara så förbaskat stolt över Emma som tjänat ihop alla pengar själv. Hon sa upp sig från sitt toppjobb i London för att hon tyckte hon jobbade för mycket. Efter det reste hon runt i två månader och tog ytterligare ett par månader ledigt och sen startade hon istället sitt eget företag för tio månader sedan för att kunna styra sitt eget liv fullt ut. Och ja ni kan ju gissa hur det går? Hon är så jäklarns inspirerande och bryr sig aldrig om att följa mallen. Hon satsar alltid på sina drömmar och för mig står hon för att alltid våga. Emma, Emma. Världens roligaste är hon också, inte illa ju ❤

Well well. Esther och jag har varit ute på förmiddagspromenad i solen. Passade på att knäppa av ett par bilder eftersom ljuset var så vackert mot snön. Men njöt mest av solen annars, så varm och skön mot huden.

Hoppas ni njuter av er lördag ❤

Life is Wild

Idag tog jag mig in till stan för att fixa lite grejer på Stoffes jobb. Behövde tydligen lite nya höstkläder… Och så fick det bli!

Oftast handlar jag inte mina kläder själv utan det är Stoffe som fixar hem allt. Det enda jag själv handlar är när jag köper saker på COS (pga älskar!) och lite strökläder på HM och sånt. Men mest har jag alltså en man som fixar hem det jag behöver – skönt! Dock är jag ändå väääärldens jobbigaste när det kommer till kläder för alltid när han tar fram plagg till mig så är det samma visa:

Jag: ”Jag gillar bättre mina gamla jeans älskling”

Stoffe: ”Men dom är ju urtvättade så du borde köpa ett par nya”

Jag: ”Jaha…” *suck* ”Men den där tröjan gillar jag inte heller! Jag vill ha en sån från Acne men i en annan färg, en sån som jag har”

Stoffe: ”Men babe den är från höstkollektionen för två år sedan, den finns inte längre.”

Jag: *blir putt* ”Kan du inte ringa Acne och fråga om de har nån över sedan dess?”

Stoffe: ”Nej men jag har ju tagit fram jättefina koftor till dig här. Prova dom först så får vi se.”

…. And it goes on. And on. And on. Av alla typ 20 plagg han tagit fram/hem behåller jag kanske max två, för alla andra tyckte jag var obekväma, sticksiga, för tajta, för stora, fel färg, fel tyg…. Ja allt. Och grejen är att jag vet hur jobbig jag är så jag antar att det är tur att inget annat stackars butiksbiträde därute råkar ut för mig. Detta är inte ens en överdrift utan Stoffe kommer säga när han läser det här att det är värre än så. Yepp. Stockholms krångligaste tjej när det gäller nya kläder. 

Men hursomhelst! Kom hem med: två par jeans från Acne (en modell jag aldrig haft innan – hör och häpna!) och ett par till smileyskor från Acne i mörklila (alltså samma som jag redan har men en annan färg *living on the edge*) och ett par Ballys i svart (som jag också redan har ett par men i en annan färg… Blir nästan trött på mig själv). Ska visa när jag orkar packa upp sakerna ur kassarna i hallen. Dvs en annan dag 🙂 

Med vänlig hälsning,

Äventyrslysten och nytänkande