Serr?

Här hemma är det sjukstuga. Inte nog med att jag ligger nedbäddad i bihåleinflammation så har nu Stoffe fått….. maginfluensa! Han har hängt över toalettstolen hela natten stackaren. Är det såhär det är att ha småbarn? (minus småbarnen då eftersom vi är två vuxna människor…). Den ena sjukdomen avlöser den andra. En springer med klorinflaskan i högsta hugg för att desinficera (heter det så?) varenda millimeter av hemmet. Sover typ med den blå flaskan under kudden nu för jag är så nojig av få en dust magbakterier på mig när han ligger bredvid.

Jag börjar ändå känna satt det går åt rätt håll med förkylningen och jag har tagit till mig varenda knep gällande bihåleinflammation för att slippa äta nån typ antibiotika eller så, helst. Jag har ångat ansiktet ovanför vattenbad med pepparmyntsolja, använt nässkölj, sovit med huvudet högt (nackspärr…) och sprutat på med nässpray. Det har släppt liiiite i alla fall. Puh. Aj det gjorde rejält ont där ett tag.

Processed with VSCO with hb1 preset

Och kroppen då? Nja. Alltså det är inte toppen för utmattningen att bli såhär sjuk. Det påfrestar rejält på hela systemet och jag har fått tillbaka tröttheten deluxe och rejält ont i lederna bara jag typ sätter på en kanna kaffe. Allt känns som att det blir för mycket. Men what to do lixom? Alla blir ju sjuka emellanåt. Bara så segt. Speciellt värken. Den är helt fruktansvärd.

Nåja. Nu ska jag försöka koka lite potatisar i buljong till herrn här hemma (han får inte peta på något i köket pga smittorisken, har ju tagit tillbaka det där med ”extremt bra immunförsvar” nu…) och sen ska vi väl se ett avsnitt eller åtta av nån serie. Jag och klorinflaskan. Eller jag och han den magsjuke.

Ledvärken sänker mig

Men aj! Idag har jag ont i lederna och musklerna. Sån där jobbig ledvärk som jag har haft genomgående vid överansträngning under min utmattningsdepression. Så tyckte jag att det blivit bättre de senaste veckorna men tydligen fick jag en släng till nu då. Tackar och bockar.

Antagligen är det efter vinyasan igår. Det kändes bra där och då och jag blev inte alls sådär totalt slutkörd som jag var rädd att jag skulle bli. Hela eftermiddagen vilade jag för att låta kroppen sköta sitt och ge mig feedback, och sen på kvällen kände jag att det började värka lite smått i benen… Och nu hela kroppen. Bingo. 

Värken gör alltid att jag känner för att gnälla som ett barn: jag vill iiinnnnttteee! Det och hjärntröttheten är helt klart det tuffaste mentalt att stå ut med tycker jag i utbrändheten. Så, detta var ju inte så välkommet direkt. Trodde vi hade gjort upp och skilts som vänner, jag och ledvärken.

Men men. Inte värt att gnälla mer över det. Idag är Stoffe också hemma och han har jobbat 15-timmars dagar hela veckan så jag är inte den enda tröttmössan under vårt tak. Ibland njuter jag lite av att inte alltid vara den tröttaste 🙂 

ONT! 

Fortsatt har jag ont i kroppen. Ni vet sådär trött-ont. Ledvärk. Det enda jag kan likna det med är när man var liten och hade växtvärk, detta känns precis likadant. Fast i prick hela kroppen. Det gör jätteont och ibland vill jag bara krypa ihop i fosterställning i sängen och gråta tills värktabletterna kickar in. Vissa gånger gör jag det också… Det är faktiskt okej att vara ledsen och ynklig i det här.

Grejen är att det hjälper nästan inte alls att vila när jag har såhär ont. Inte direkt i alla fall. Det kanske hjälper på sikt såklart för kroppen blir mindre trött, men här och nu under dagen så är värken densamma. Det gör att jag har ganska lätt för att försöka ta mig an saker som gör att jag slipper tänka på hur ont det gör. Men det är ju en för jäklarns dålig strategi. Så det har jag i åtanke när jag svävar bort i uppgifter och tankar. 

Vi har med hänsyn till detta haft en lugn dag. Vaknade på hotellet, åt en urgod frukost med massor av frukt, smoothie, hemgjord bönröra, kaffe och färskpressad juice. Mmm… Sen promenerade vi ner till Nybrokajen och åt lunch och tog båten hem. Väl hemma har vi vilat, legat i varsin soffa på balkongen och läst och… Nej. Inget mer. Bara vilat helt enkelt. En kort yogastund för att stilla mitt röriga sinne idag. Yepp. Inget händer och ändå är allt en enda röra. Knasigt det där. 

Ont i kroppen

Ajajaj. Idag värker kroppens alla leder och jag har hetsknaprat alvedon för att inte skrika rakt ut. Det är nog tröttheten efter semestern som kommer och det är väl inget annat alternativ än att härda ut antar jag? Det blir alltid en smäll efter något kul. Så är det bara. Och nu har vi haft jättemegakul jättemegalänge så det är väl inte direkt förvånande att kroppen säger ifrån nu. 

Men men. Slutklagat. Det går ingen nöd på mig ändå för jag och Stoffe sätter guldkant på den här dagen genom att checka in på Nordic Light Hotel i Stockholm. Turister för ett dygn i vår egen stad. Stoffe tog ledigt imorgon så nu känns det som en minisemester igen, även om det är i Stockholm. Jag har redan checkat in och slängt av mig alla kläder, laddat med choklad och en bra bok (Kvinnan på tåget) och ska ha ett par timmar för mig själv innan min goding kommer hit efter jobbet. Sen blir det middag, en öl eller ett glad vin och en slapp kväll på hotellet. Lyx. 

Jag tappar a l l t i d bort mina kort och dessutom, om jag väl har dem i väskan, så ligger de i världens rörigaste hög. Varje gång jag ska betala så tar jag upp den där typ 5 centimeter tjocka högen och börjar bläddra efter rätt kort eller papper. Stoffe brukar titta medlidsamt på kassören och skämmas lite för jag tar så lång tid på mig. Så för några dagar sen kom han hem med ett kortfodral till mig. Det är toppen! Har mina kort där i nu och tappar knappt bort dem längre. 

Dock idag när jag skulle åka inser jag att jag tappat bort vårt gemensamma kort ändå. Hur är det möjligt? Letade överallt men det är puts väck. Jaja, får ringa banken. Igen…