Idag hade jag både en bra och lite sämre dag kan man säga. Den var bra för jag fick äta lunch med min vän Isabel på Doctor Salad på Sibyllegatan (perfekta goda luncher som ger kroppen bra energi), åkte båt, njöt av solen, köpte på mig ett par eteriska oljor och sånt så jag kan göra lite nya parfymblandningar här hemma och ha till yoga mm… Men alltså ja, det där var ju verkligen härliga delar.
De mindre bra delarna var att jag vaknade klockan sju imorse med en tryckande hjärntrötthet som bara växte under dagen. Inte panik/ont eller så utan mer det där molandet som gör mig orolig och ledsen. Så på grund av det var jag ju i princip redan trött när jag tog båten in till stan vid tio på morgonen… Yes, härlig start och sånt. Sen efter allt jag tagit mig an väl inne på Östermalm så blev jag akut-trött. Det är inte alls kul för energin tar lixom slut på en sekund och då är det kört; bara att sätta sig ner och vänta på bättre tider… Jag gick då med gråten i halsen till Stoffes jobb och vilade mig på deras soffa någon timme (hans kollegor lär tänka att jag är värsta mesen, de har sett mig så ett par gånger om man säger så!) (vem bryr sig tänker jag?!) (eller??!!).
Sen var det bara att ta sig hem och däcka i sängen. Väl där kommer den förbaskade oron; Jag duger inte till något, vem skulle vilja anställa mig? Vad kan jag erbjuda världen? Kommer jag någonsin få ett normalt liv? Kommer jag bli frisk någon gång? Harviingenchokladhemma??!! (Ja det var också en oro pga orkar ej gå till Coop i detta tillståndet…)
Så, nu var tant igång igen med klagandet. Men ni vet hur det är. Vissa dagar känner en sig sämst och nästa som King of The World. Idag var mer av det första.