Både jag och Stoffe rullar ut våra mattor. Hunden tittar nyfiket på oss – vad ska hända nu? Vi kör igång med solhälsningar och hunden blir tokig av lycka!! Båda vill busa med MIG! OMG! Festen börjar och hon hoppar på oss, kryper under oss, använder våra kroppar i plankposition som tunnel, slickar febrilt överallt för hon är så lycklig. Hon tror att vi leker med henne.
När vi sedan försöker avleda henne med en leksak tuggas den sönder. Bitar av en boll ligger utspridda överallt. Mattan näst! Tuggar på mattan som en galning. Får henne att sluta. Yogan går sådär för ena ögat är ständigt på henne. Sen kräks hon. Torkar upp gräs-kräk mellan solhälsningarna och svetten rinner dels av mina övningar men också för jag är nervös av hennes utbrott.
Mina tankar går till alla småbarnsföräldrar därute. Jag antar att det är så mycket tuffare än detta, men för mig var det en uppenbarelse hur svårt det är att få tid för sin egen inre resa när man hela tiden blir avbruten. Och detta var en dag!
Men det här är den riktiga yogan. Den händer varje dag. I alla hem där en yogi försöker passa in yogan i sitt liv. Småbarn som springer runt, hundar som vill ha uppmärksamhet, sambos som vill prata… Det är yoga på rikigt. Det som sker i ditt liv varje dag. Acceptera det och gör yogan till en del av det liv du lever. Oavsett om en hund ligger bredvid dig på mattan och försöker störa eller om du har småbarn som vill vara med och leka. Låt det hända. Acceptera. Gör det till din yoga.
alldamnstories 
Vad fint skrivet! Kan riktigt se hunden hoppa runt er. Och jag känner igen en del av det här. Det är svårt att fokusera inåt när man har någon som ropar på en hela tiden! Men ibland går det ändå bra, och då är det så himla värt det!
Kram!
GillaGilla
Tack fina du! Ja men eller hur, det ÄR verkligen svårt, och samtidigt så är det så livet ser ut för alla mer eller mindre… Väldigt få har två timmar om dagen för yoga, meditation, mantra… Så vi gör ju så gott vi kan allihop 🙂 Livet pågår ju här och nu. Kram!
GillaGilla