Long time no see känns det som. Jag har inte lika mycket tid och kraft att skriva längre här inne eftersom jag är så noga med att koppla ner hjärnan den tiden jag inte jobbar. Jag tror att ni förstår. 

Men det här med arbetsträning alltså. Vilken grej! Jag kommer säkert både att jinxa och bita mig i svansen när jag säger det här men… jag älskar det! Det känns lite som att få tillbaka en del av mig själv. En del jag inte en hade en aning om att jag saknade. Plötsligt är man en del av något, en grupp, har en uppgift och känner sig lixom lite behövd någonstans. Nåja. Företaget klarar sig såklart utan mig men när jag väl gör mina timmar är det ändå till liiite nytta. Det känns fint. 

Dock är det alldelses för tidigt att säga hur det går med kroppen. Jag har hittills bara jobbat fyra dagar så effekten lär komma om några veckor. Jag fick igår ganska kraftig ångest på kvällen som kan vara ett tecken på att jag inombords är lite stressad, men det beror nog inte bara på jobbet utan på att jag nästa vecka både ska jobba och åka ner till Blekinge för ett stort tredagarsbröllop. Inte för bröllopet i sig, ni som läser vet hur mycket jag längtar (!!), utan enbart för att allt som i dagsläget går utanför mina ramar blir stress. Så är det. Stresskänsligheten är skyhög som läkaren säger. Det är den ibland låååång tid efter en utmattning. Och det beror aldrig på grejen i sig utan på den här jäkla sjukdomen. Det stressar mig enormt att inte kunna styra min kropp. Helt enkelt är jag fortfarande känslig för när saker går utanför ramen och när jag tappar kontrollen över min tid. Det stressar mig. Men jag försöker att åka med i vågorna och hoppas på det bästa. Eller nja. Jag försöker men det går sådär.

Upplägget på arbetsträningen är i alla fall att jag jobbar förmiddagar tre dagar per vecka; måndag, onsdag och fredag. I den mån det går förstås, för annars kan jag kasta om lite dagar som då exempelvis nästa vecka och den därpå när jag är lite specialupplägg på grund av att jag reser bort. Men annars håller jag mig till upplägget. Det fungerar bra tycker jag och jag är väldigt glad att jag valde att köra upplägget med en dags vila emellan varje jobbdag. För mig känns det skönt att veta att om jag blir supertrött kan jag återhämta mig dagen efter. En säkerhetslina helt enkelt för att slippa oroa mig över utebliven återhämtning. 
Och jag är rätt strikt med vad jag gör nu i början av arbetsträningen, alltså utanför jobbet menar jag. Det är mycket, MYCKET ren vila som står på schemat. Typ läsa, sova, kolla någon serie, yoga, meditation. Sådant som fyller på min energi. De dagar jag har jobbat gör jag nästan enbart sådant. Och dessutom kör jag enkelt upplägg på mat och sånt de dagarna. Slippa laga, fixa, plocka. Allt förenklas. Jag läser en bok som heter Tillbaka till jobbet – hållbar återgång efter stressrelaterad ohälsa, och i den beskrivs just hur viktigt det är att planera energiförbrukningen. Att även om jag känner mig pigg vissa dagar så gäller det att hålla sig till planen. Annars kommer bakslaget som en kanonkula efter några dagar. Så detta håller jag hårt på. 

Inte mycket annat att rapportera just nu. En dag i taget. Oroar mig (den där jäkla oron alltså!) över saker, lite för mycket för vad som är rimligt, men i övrigt lugnt. Det är i alla fall SÅ mycket skönare att vara trött efter en dags jobb än efter att ha ilat runt här hemma bland olika sysslor. Det ger mer tillbaka. Kanske får jag äta upp det snart men det är min känsla just nu. Att jobbet skänker mening. Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket ❤