Dödstunneln och panikångest

När man har panikångest är det det inte som att saker och ting framstår som rimliga eller orimliga och ens förnuft försvinner i takt med att ångesten tar över ens huvud. Detta har hänt mig flera gånger de senaste dagarna när jag legat instängd med huvudvärken från hell. Ett par gånger stegrades ångesten och blev paniktoppar, en av tillfällena var i fredags och då lät det såhär när jag ringde till Stoffe (min trygghet, han har fått stå ut med ett och annat):

– Älskling jag har så ont i huvudet, det kommer sprängas! Jag kommer dö!
– Babe, har det hänt något? Huvudvärken har du ju haft flera veckor, är det extra i dag då eller? (Lika lugn som när han berättar vad det är för väder på morgonen)
– Ja det sprängs! Och jag såg tunneln du vet som man ser när man ska DÖ!
– Jaha, hur då menar du? Vadå tunneln? (Här hör jag hur han blir lite konfunderad och överlägger med sig själv kring dagens möten för att eventuellt rodda om och åka hem till mig)
– Du vet tunneln man ser, ljuset. Den såg exakt ut som den du vet i Paradise Hotel när de reser med tidsmaskinen och alla deltagare som varit med syns på sidorna av tunneln. (Hulkar fram det sista i meningen för jag är så rädd)
– … (??)
– Men fattar du inte! Du måste komma hem! (Här gråter jag i panik)
– Alltså babe om det var Paradise-tunneln du såg så är det absolut ingen fara. (Jag TROR han i hemlighet kvävde ett skratt här men lät väldigt myndig och seriös)
– Vahahaddååå?? Dehetta ähhääär sluhuuuhutet! 
– Jag är helt säker på att ljuset vid livets slut inte är Paradise-tunneln så du kan bara gå och lägga dig igen. Dra ner persiennerna och mys i sängen så kommer jag snart. Jag lovar att det inte är någon fara. 
– Troohooorrr duhu iiihiiinte? (Hulkar och snyftar ut det sista av gråten)
– Jag är helt säker. Vila nu hjärtat så kramas vi när jag kommer hem. 
– Okej. 
Jag lägger mig och vilar några timmar och när Stoffe kommer hem så ligger jag i soffan och mumsar Marabou Helnöt och kollar på tv. Då börjar han gapskratta. 
Såhär kan det alltså gå till. Tur att jag har en kille som förstår att ångesten sätter mitt förstånd ut spel. Och att jag i övrigt är hyfsat najs att hänga med för annars hade han nog gått bananas över detta. 
OBS! Detta är inte en kontaktannons för er som blev intresserade av att leva med mig. Jag är upptagen! *MVH Skön, glad, rolig och spontan tjej*

Annonser

5 reaktioner på ”Dödstunneln och panikångest

  1. Uuunderbart! 🙂 Inte helt långt ifrån de samtalen Robin också får stå ut med ibland (nuförtiden rätt sällan tack och lov) Men de där panikångestsituationerna går inte att beskriva, mer än att det känns som att man håller på att dö. Skrattade gott åt inlägget, så härlig självdistans ♥ 🙂

    Gilla

  2. Haha underbart att Robin också blir härdad med detta! För mig blir det också mer sällan och förhoppningsvis bättre när jag inte stressar ihjäl mig.. Men i efterhand är dessa situationer roliga (vet ej om Stoffe tycker det…). Puss babe!

    Gilla

  3. Skönt att kunna se på det med distans i efterhand och helt fantastiskt med någon som förstår läget. Vilken trygghet för dig.

    Paradise tunneln! Hahaha 🙂 skönt att det bara var den (även om det var otäckt just då)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s