Serr?

Här hemma är det sjukstuga. Inte nog med att jag ligger nedbäddad i bihåleinflammation så har nu Stoffe fått….. maginfluensa! Han har hängt över toalettstolen hela natten stackaren. Är det såhär det är att ha småbarn? (minus småbarnen då eftersom vi är två vuxna människor…). Den ena sjukdomen avlöser den andra. En springer med klorinflaskan i högsta hugg för att desinficera (heter det så?) varenda millimeter av hemmet. Sover typ med den blå flaskan under kudden nu för jag är så nojig av få en dust magbakterier på mig när han ligger bredvid.

Jag börjar ändå känna satt det går åt rätt håll med förkylningen och jag har tagit till mig varenda knep gällande bihåleinflammation för att slippa äta nån typ antibiotika eller så, helst. Jag har ångat ansiktet ovanför vattenbad med pepparmyntsolja, använt nässkölj, sovit med huvudet högt (nackspärr…) och sprutat på med nässpray. Det har släppt liiiite i alla fall. Puh. Aj det gjorde rejält ont där ett tag.

Processed with VSCO with hb1 preset

Och kroppen då? Nja. Alltså det är inte toppen för utmattningen att bli såhär sjuk. Det påfrestar rejält på hela systemet och jag har fått tillbaka tröttheten deluxe och rejält ont i lederna bara jag typ sätter på en kanna kaffe. Allt känns som att det blir för mycket. Men what to do lixom? Alla blir ju sjuka emellanåt. Bara så segt. Speciellt värken. Den är helt fruktansvärd.

Nåja. Nu ska jag försöka koka lite potatisar i buljong till herrn här hemma (han får inte peta på något i köket pga smittorisken, har ju tagit tillbaka det där med ”extremt bra immunförsvar” nu…) och sen ska vi väl se ett avsnitt eller åtta av nån serie. Jag och klorinflaskan. Eller jag och han den magsjuke.

Att våga låta kroppen leda

Efter den här rundan med förkylning har jag upptäckt ett stort framsteg hos mig själv. *Tadaaaa*. Nu förväntar ni er ett stordåd men det är mer av en subtil förändring i min inställning. Som är stor för mig. 

Förut när jag var sjuk i ”vanliga” förkylningar och sånt så blev jag irriterad på min kropp för att den inte var frisk. Jag blev lixom lite förbannad och insåg inte att förkylningen ju faktiskt är en del av min kropp just nu. Så när jag jobbade så var det absolut helt normalt för mig att gå till jobbet trots att jag var genomförkyld. Jag hade ju så mycket viktiga möten (hello, verklighetsuppfattningen i det alltså…) och hade jag feber satt jag hemma och jobbade istället. Så idiotiskt! En förkylning tar ju runt en vecka att bli av med och den läker man med sömn och vila. För att kroppen behöver en paus. Så är det med det. 

Nu när jag är sjuk tänker jag mer ”Jahapp, bäst att vila då. Undrar vad det finns för najsiga serier på Netflix…”. Och skillnaden märkte jag speciellt på Stoffe som ju blev ganska stressad de första dagarna han var hemma från jobbet. Han kunde absolut inte acceptera att hans kropp behövde vila. Men nu är ju jag klokare, vad gäller just det, så jag fick honom att ringa sig sjuk och nu har han faktiskt varit hemma en vecka snart. Jättebra tycker jag. 

Både jag och Stoffe är extremt drivna och har lätt för att låta viljan köra över kroppens alla signaler. Vi tycker (tyckte!) nog, ingen av oss, att kroppen har något att säga till om, bara vi VILL något tillräckligt mycket. Så osmart. Nu har ju jag fått en rejäl läxa i vad som händer om man kör över kroppen, så det försöker jag ju såklart ta vara på varje dag och speciellt i situationer som dessa. När det blir så tydligt att hur mycket vi än vill något så kommer kroppen alltid att vinna kampen. Tillslut. Sjukdomen kommer inte att försvinna förrän vi ger den utrymme att läka. 

Så är det väl med det mesta tänker jag. Att det är ett enda stort lagspel alltihop. Med kroppen och huvudet. Viljan och acceptansen. Förmågan att bli frisk och förmågan att faktiskt vara sjuk. 

    Hemmadag med sällskap

    Idag är både Stoffe och jag hemma så vi har kikat på film, promenerat, ätit gårdagens broccolisoppa och vilat. Och kollat Hemnet efter hus. Alltid kul. Men vi ska såklart inte flytta nu. Bara kikar ifaaaallll något superfint hus i Nacka kvalar in som drömhus… Om typ fem år kanske. 

    Och vad skoj att ni gillade skönhetsinlägget igår! Kanske ska göra fler såna? Vardagstips och favoriter som kan glamma upp vår vardag pyttelite. Alltid något ju. 

    Nej och vet ni? Jag tror jag börjar bli förkyld. Igen. För cirka tionde gången det här året. Och förra året, mitt första som utbränd (inget att hänga i julgranen direkt), var jag sjuk typ 75 % av året. Hela tiden. Segt. För just kombinationen utbränd plus förkyld är inte en superhit. Inte för att just förkylningen blir värre men återhämtningen. My God. Tar så otroligt många veckor för kroppen har ju inte kapacitet att både fighta utmattning och förkylning samtidigt. Så nu håller jag mig på mattan och hoppas att den här tjocka, onda halsen ska ge med sig. 

    Och en sak till! Lyssnade igår på Ångestpoddens senaste avsnitt om stress där en stressforskare (som jobbar på Stressmottagningen i Stockholm, har hört så mycket bra om den!) pratade om stress och såklart om utmattningssyndrom. Intressant. Och bra påminnelse. Satte mig direkt ner i lugn och ro för att lyssna istället för att lyssna och plocka undan samtidigt – ingen mer multitasking! 

    Något som är lite kul (allt är ju en definitionsfråga av kul… men det här är kul om en inte har så mycket annat att fundera över på dagarna och älskar växter) är att mitt fikonträd typ har fått vårkänslor? Den fäller alltid bladen på hösten och det gjorde den även nu. Tills den började skjuta skott igen hejvilt. Vaaaa? 

    Jag brukar flytta ut den i vårt trapphus på vintern för vila men nu trivs den så bra härinne så då får den stå kvar. Kanske gillar den att vi har golvvärme i hela lägenheten (vi har inga element, bara golvvärmen) så den tror att den står på en solvarm terass någonstans? 

    Hoppas ni har en bra onsdag! ❤️