Alltså jag måste nästan spänna fast säkerhetsbältet i soffan nu när jag skriver detta – för den här dagen var 100 knyck för mig!

Imorse åkte vi från Nyköping hyfsat tidigt för pappa och Anette skulle spela en golftävling på dagen. Jag och Stoffe stod över tävlingen den här gången *host host usla golfare*… och gav oss av hemåt istället. Men (!) det skulle dröja en stund innan vi landade hemma för jag kände mig pigg och äventyrlig och nästan lite galen (nåja, definitonssak). Vi började med stopp på Saltå Kvarn för fika och inhandling i deras butik av massor av goa grejer att fylla upp skafferiet med. Därifrån åkte vi mätta, sockerstinna, fattiga och med en stor kasse med massor av ljuvliga eko-produkter.

Och kosan sedan styrdes mot: Ekerö (ja här förstår ni ju hur pass galen jag verkligen kände mig!). Vi tog färjan över och körde hem till Kim och Veronica och deras lilla yrväder (alltså deras barn, inte deras katt). Hängde där lite, busade, snackade och kollade på Pippi och sen körde vi till Brostugan vid Drottningholm för lunch. Ojojoj nu snackar vi späckat schema för mig. Men det gick verkligen toppen! Åt suverän sallad och körde sedan hemåt mot Hammarby Sjöstad.

För en icke utbränd person låter detta säkert som en helt vanlig söndagsrunda med lite utflykter. Men för mig är det så stort! Allt jag orkade idag och verkligen ville göra och jag var glad och pigg hela vägen. Till och med så är det jag som har kört hela dagen och det är extreeeemt tufft för mitt huvud att köra i Stockholm med all trafik och alla intryck – men det gick verkligen toppen.

Nu ligger jag rätt utslagen i soffan efter en helt underbar helg med pappa och Anette, som vi har skrattat den här helgen, och efter dagens spontana äventyr. Men jag är så glad. Och det är det absolut viktigaste. Nu väntar enkel middag bestående av pasta med tomatsås, en serie och massor av myntate. En stund i taget så löser sig det mesta.