Costa Meloneras

På onsdag åker jag och Stoffe på semester. Costa Meloneras väntar. Vi har bokat in oss på ett ställe uppe i bergen där man ska kunna njuta till max av lugna, lata dagar, yoga, meditation, god mat, goda fruktjuicer, dagar i solstolen, vandra i bergen, lyssna på sus av vind, kramas varje dag och bara leva just precis nu med varandra. Det ska vi göra.

Målbilden vi ser framför oss är ungefär såhär:

Vatten. Älskar. Vatten. Kan vara för att mitt element är tydligt dominerat av eld och att vattnet ger lugn? Läker ut en del av den där brinnande energin? Överhettningen? Men, är tillsammans med en landkrabba så det blir ändå balans där. Jag sliter på poolerna och han sliter på solstolarna.

De flesta bilderna är från resan till Kroatien i somras. Kanske en av våra mest magiska semestrar. Eller ja, ihop med Grekland förra året med Stoffes pappa. Det var också helt fantastiskt faktiskt. Många skratt och minnen som skapades där och då… Och han den där killen där, han i grått, oj vad jag tycker om honom.

Såklart vill jag också påminna om att när man reser och är sjukskriven för utmattningsdepression eller utmattningssyndrom bör man alltid få resan godkänd av sin läkare. Han eller hon har så mycket mer erfarenhet av att säga hur resan kommer att påverka utmattningen. För vi vill ju inte att det ska gå bakåt av resan? Den ska ju göra gott. Här har jag skrivit en text om att resa under utmattningsdepression (inlägg från februari 2016).

Jag kommer försöka uppdatera här inne några gånger under resan. Men också såklart bara vara fullt närvarande. Det viktigaste av allt ❤️ Men jag tror inte min lust att skriva kommer kunna hållas i schack en hel vecka utan att pysa ut lite. Så håll tummarna för att wi-fi fungerar bra däruppe!

Och så kom vardagen

Semestern är över för den här gången och nu är vi tillbaka i vardagen. Vardag för oss betyder ju att Stoffe jobbar och jag jobbar med att ta hand om min kropp tills den är tillräckligt stark för att vi ska kunna ta nästa steg in i arbete;  leverera saker och kunna göra något varje dag. En bit bort just nu men ändå har jag gjort stora framsteg de senaste fyra veckorna.

Inatt kunde jag inte sova för jag var helt sprängfylld av pirrig glädje av vår semester. Vi har verkligen haft världens bästa semester och vi har skapat så många fina minnen den här månaden att min tacksamhetskvot är helt överspänd. Jag är verkligen, verkligen glad för allt vi fått uppleva. Våra två veckor i Kroatien… Alltså. Vad kan jag säga? De var bland de bästa vi haft i livet tror jag. Och sen allt vi gjort här hemma; veckan i Blekinge och Grisslehamn. Inte en dag har gått utan att vi har skrattat så mycket att vi inte fått luft. Vi har tramsat oss. Dansat. Skojat. Umgåtts med varandra dygnet runt i en hel månad. Bildat en ännu starkare teamkänsla. Skapat planer för framtiden. Gråtit av saknad för mamma som inte ens vet vad vi har upplevt. Älskat varenda procent av varandra så mycket att det känns som att bröstet ska spricka. Och bara levt ut alla känslor och minnen och pratat och skrattat och… Levt.

Hela våren var mitt mål att jag skulle orka ha en bra semester. Klarade jag det, tänkte jag, så kan jag ha itu med resten sen. Och jag orkade! Jag är sliten nu men vila väntar den närmaste veckan och jag har fått mycket energi av att umgås bara jag och Stoffe så intensivt. Det finns inte bättre tycker jag. I höst kommer jag att se tillbaka på den här månaden och tänka hur jäklarns bra allt var och det kommer ge mig energi att fortsätta kämpa. Gå framåt. Ta steg vidare. För det är så livet fungerar. Man tankar på med energi i perioder och sen har man en buffert för tuffare tider. Det kommer alltid med- och motgångar och hela grejen är att kunna parera dessa: se att alla delar hör till. Utan mörket finns inget ljus. Det är i kontrasterna nyanser skapas. 

Ahh älskar kusinerna! 

Alltså även om jag vaknade sjuhujuiiikt trött idag så kämpade vi oss in till stan vid lunch för att träffa mina mostrar, alla kusinerna och en pojkvän till skaran. Och det var så mysigt! Och gav mig sån energi. Och jag känner mig raktigenom lycklig som har så fina personer runt mig. 

Vi åt lunch på ett rökeri (fiskrökeri alltså men inte fisk för mig dårå), pratade om allt, skrattade, fikade, åt kladdkaka, drack kaffe i en sommarstuga (mmm känslan!), badade i havet… Åh. 

Och det var lixom 16 grader i havet, brrrr! Men vi badade; lilkusinen, jag och en moster. Såklart. Inga badkrukor i vår familj 🙂 

Glömde såklart kameran hemma men här kommer ett par mobilbilder från dagen:

Efter det har jag ätit middag med la familia, läst en tidning (älskar skönhetssidorna), kollat in min svärmors odling i hennes land ute på tomten, blivit lite avis på hennes odling, tjatat på Stoffe att jag också vill ha ett hus, men bara med en odlingsplätt på tomten, eller en lägenhet med tillhörande tomt duger också, eller nja…. Yogat i solnedgången i gräset, lekt med katten och hennes pojkvän som kommer på besök varje dag (åh!), känt fötterna i gräset barfota, andats frisk luft. Njutit. Av varenda sekund. För att det är så viktigt.