Alltid backa efter att kroppen sagt ifrån 

Igår fick jag en vänlig tillrättavisning av min läkare. Panikångesten beror på att jag gjort för mycket. Som jag ju INTE ska göra. För mycket alltså. Så han fick snällt visa mig tillbaka till min ruta. Inom vilka gränser jag bör röra mig. Påminde mig om hur många saker som är rimligt på en vecka. Jobbdag är endast jobbdag och inget mer. Nej inte ens en promenad. Nej ingen fika med kompis. Nej ingen städning. Nej inte ens tvätta. Bara jobb sen hem och vila. Ledig dag är en sak att göra. Inte två eller fyra. En. En promenad. Eller en fika med en kompis. Eller en middag med vänner. Eller träning. Eller simning. Men bara en av sakerna. Aldrig fler. Därimellan vila. 

Så med det i facit kanske inte mina attacker är så konstiga. De senaste veckorna har varit stora i utsvävningar och i förändringar. Så mycket har hänt. För många stimuli jagar tydligen igång systemet och BAM! så är man där. Aningen direkt eller dagen efter eller dagarna efter. Men reaktionen kommer. Och vad gör man när man får en reaktion? Backar. Therese kom ihåg detta nu. Man backar. 


Annonser

8 reaktioner på ”Alltid backa efter att kroppen sagt ifrån 

  1. En sån klok läkare du har som ger dig rådet att backa.
    Jag kan snarare uppleva det motsatta då man läser om andras upplevelser i utmattning. Att man ska utmana sig själv och öka på aktivitetsnivån men till priset av att man ofta kraschar igen.
    Hjärnans läkning kräver sin tid.
    Den där balansgången är så oerhört svår.
    Jag får också mer ångest och ofta på gränsen till panik när jag har varit för aktiv.
    Vissa dagar kan en promenad och att umgås en stund vara för mycket för hjärnan att hantera hur trevligt det än är.Flera aktiviteter flera dagar i rad slutar obönhörligt med en ny större eller mindre krasch.
    Det är bara så svårt att bromsa när lite av energin kommer tillbaka.
    Jag blir så himla glad av att känna mig lite levande igen och då vill man för mycket.
    Spränger sina gränser och hamnar i en krasch igen.
    Vilka kloka kroppar vi egentligen har som signalerar och sätter stopp när det blir för mycket.
    Det kanske kunde vara under behagligare former än en panikångestattack men så funkar hjärnan när det blir för mycket.
    Hoppas du kan hitta tillbaka till en balans mellan vila och aktivitet igen.
    Har du några tips inför en resa?
    Hur har du tänkt kring det med en utmattning i kroppen?
    Ska resa iväg för första gången på drygt två år och både längtar och bävar inför hur hjärnan ska klara av alla intryck och nya miljöer.
    Var rädd om dig.❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

    1. Ja han är SÅ klok alltså. Är väldigt tacksam just för det. Tror inte riktigt det är rättvist att säga till en utmattad person att man ska utmana sig själv… vi är nog rätt tuffa mot oss själva i grunden annars hade vi ju aldrig hamnat här. Så kämpa är nog mer vår grundinställning i det mesta kan jag tänka mig. Såklart man måste pusha ibland men varje gång jag känner att det varit riktigt tufft och pushat ännu mer har jag bara kraschlandat totalt. Så det är en rätt kasst strategi även om jag är en flitig användare 😱😂

      Ja har lite tips inför resa! Ska återuppta ett inlägg om det. Vad kul att ni ska resa!! Det är en superbra träning verkligen om man har möjlighet. Ska publicera nåt i veckan. Vart ska ni åka? Ta hand om dig ❤️❤️❤️ KRAM

      Gilla

      1. Vi flyger söderut till sol,värme,hav och strand. Att vara väl på plats kommer nog att funka bra.😍
        Ett lugnt ställe men ändå nya människor, nya intryck och nya miljöer.
        Innan jag blev sjuk var det spännande med nya miljöer, nya upplevelser.
        Men nu är det är allt däremellan som innan jag blev sjuk var så självklart men som inte längre är självklart.
        Att transportera sig, packa, stå i köer, vara i trånga,varma miljöer, möta många människor, slammer, höga ljud, ..till att inte kunna skynda, bli hjärntrött, må illa, bli yr, bli matt, plötsligt bli ledsen , inte känna sig riktigt närvarande , inte orka kommunicera och ta in information och en inneboende rädsla för att krascha.En hjärna som reagerar på stress och för många intryck med ångest och hjärntrötthet.En kropp som inte orkar för att hjärnan inte orkar.
        Jag ser fram emot att resa. Är glad att jag vill någonting igen. Är glad att jag upplever att livet någonstans har en mening igen.
        Det är bara det att jag är en annan person på så många plan än innan jag kraschade och jag måste hitta nya vägar att förhålla mig det det.
        Var rädd om dig❤️❤️❤️
        Kram från
        Annica

        Gilla

      2. Åh skrev ner några tankar nu i ett inlägg och länkade till ett annat jag skrivit där också. Hoppas ni får en heeeelt fantastisk resa! Och kom ihåg att lite dipp efteråt är helt normalt, även trötthet de första dagarna på plats. Att byta miljö är ansträngande. Men så underbart också! KRAM

        Gilla

  2. Jag känner så igen mig i dina upplevelser. När jag började jobba och när jag provat gå upp i tid har jag i princip behövt ta bort alla privata aktiviteter för att klara av att jobba. Jobba och vila tills dess att jag hittat en balans. Det är svider verkligen att inte kunna göra sådant som man brukar kunna, vi kan ju göra så lite som det redan är. Jag har blivit ganska deppig i de här perioderna. Jag har insett att jag ännu mer behöver försöka njuta av det som går, en kopp te, mat, solen som skiner in genom fönstret..
    Men det jag skulle komma till är att det här går över. När du väl hittat balansen igen kommer du kunna trappa upp långsamt långsamt med en liten promenad och andra miniakriviteter. Det blir en övergångsperiod bara när rutinerna hemma sätts lite ur spel. Ta det väldigt lugnt och fint nu så kommer det bli bra. Jag tänker på dig 💜

    Gilla

    1. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter ❤️🙏 Det är nog just det att livet hemma sätta ur spel lite som jag måste jobba med. Jag har nog den här våren (som varit extremt påfrestande privat) tagit för mycket på mina axlar med jobbet som skulle starta samtidigt. Man VILL så gärna men det går lixom inte. Så nu måste jag vara lite mer eftertänksam innan jag hoppar på något nytt utanför ramarna. Men håller tummarna att det ska gå så småningom som det verkar ha gjort för dig. Tack för din pepp, jag blir så glad att höra att andra uppplevt liknande känslor som de jag går igenom just nu. KRAM ❤️

      Gilla

  3. Vilken super-duper-läkare du har!! Fantastiskt bra råd och förhållningsregler. Fast det är tuffa pix att leva så…men du klarar det ska du se! Kämpa på med balansen!
    Glad midsommar!
    Kram Sofia

    Gilla

    1. Ja han är guld verkligen! Men väääöldigt tufft att leva exakt så eftersom det kommer något emellan som heter LIVET. Saker händer och dyker upp. Men i en sinnesvärld så kan man ha ett mål. Men ja, verkligheten är ju en modifikation såklart av de reglerna 😏

      Glad midsommar!! Stor kram! ❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s