Idag är den där dagen på året då vi förr om åren gick och tände ljus för min mormor och morfar och farmor och farfar. Ljus som glittrade över hela kyrkogården i Trosa. Samma sak varje år; invänta mörkret, gravljus under armen, tar du med tändare, kom nu tjejer, jag orkar inte, jo nu går vi alla, kom igen, på med varma vantar, promenad bort till kyrkan, tända med frusna fingrar, beundra glittret, se mamma torka en tår i ögonvrån, tänker hon på sin egen mamma, sorgen som är lika stor oavsett när i livet man förlorar sin förälder, gå tillbaka, vin till dom stora, läsk till oss små, ner i källaren och hämta kalla flaskor läsk ur en back, middag tillsammans, hedra minnen. Allt det där. Det sitter i ryggraden på mig hur man ska fira allahelgona i vår familj. Men nu är allt annorlunda. 

När mamma var sjuk, jag tror det kan ha varit runt 2007, och jag och Stoffe gick förbi kyrkogården i Helsingborg. Jag såg ljusen. Mindes att jag glömt. Det är ju allahelgona. Insåg att jag inom en tid skulle behöva tända ljus för min egen mamma. Sjönk ner på knä vid minneslunden och grät hysteriskt. För min mamma. Fast hon levde. Men jag visste att det skulle ta slut snart. Stoffe som tar tag i mig, håller mig krampaktigt. Tröstar i tystnad. 

Idag tänder jag ljus för min mamma. Det känns så ofattbart och extremt sorgligt men ändå greppbart. Det är så nu. Det är både värre än jag trodde och samtidigt inte lika farligt ändå. Vår rutin är att inte ha någon rutin. Olika kyrkor beroende vad vi gör den här dagen. Oftast Östermalms kyrka Hedvig Eleonora. Det känns mest som mammas. Ljusen står redo på köksbänken och tändaren ligger bredvid. Idag tänder vi ljus tillsammans med Stoffes mamma och hennes man, så ett ljus är för min mamma och ett är för Lenas mamma. Samma sorg. Oavsett hur gammal man är när man förlorar sin ledstjärna. Och sen går vi ut och äter tillsammans. Firar att vi finns och att minnen lever kvar genom oss som vandrar vidare. 

Men idag skulle jag vilja skicka all min kärlek till min pappa. Han, min pappa, som betyder prick allt för mig. Han är den som känner mig bäst av alla i hela världen och han är den finaste, mest omtänksamma, smartaste, roligaste, mest generösa person jag vet. Och han betyder allt. Pappa jag älskar dig och tack för allt du gör för oss, mig och Bea. För allt du är. För att du tar hand om oss. Du är det finaste i hela världen ❤

Och mamma; störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så. 

Foto Bea