Allahelgona 2016

Idag är den där dagen på året då vi förr om åren gick och tände ljus för min mormor och morfar och farmor och farfar. Ljus som glittrade över hela kyrkogården i Trosa. Samma sak varje år; invänta mörkret, gravljus under armen, tar du med tändare, kom nu tjejer, jag orkar inte, jo nu går vi alla, kom igen, på med varma vantar, promenad bort till kyrkan, tända med frusna fingrar, beundra glittret, se mamma torka en tår i ögonvrån, tänker hon på sin egen mamma, sorgen som är lika stor oavsett när i livet man förlorar sin förälder, gå tillbaka, vin till dom stora, läsk till oss små, ner i källaren och hämta kalla flaskor läsk ur en back, middag tillsammans, hedra minnen. Allt det där. Det sitter i ryggraden på mig hur man ska fira allahelgona i vår familj. Men nu är allt annorlunda. 

När mamma var sjuk, jag tror det kan ha varit runt 2007, och jag och Stoffe gick förbi kyrkogården i Helsingborg. Jag såg ljusen. Mindes att jag glömt. Det är ju allahelgona. Insåg att jag inom en tid skulle behöva tända ljus för min egen mamma. Sjönk ner på knä vid minneslunden och grät hysteriskt. För min mamma. Fast hon levde. Men jag visste att det skulle ta slut snart. Stoffe som tar tag i mig, håller mig krampaktigt. Tröstar i tystnad. 

Idag tänder jag ljus för min mamma. Det känns så ofattbart och extremt sorgligt men ändå greppbart. Det är så nu. Det är både värre än jag trodde och samtidigt inte lika farligt ändå. Vår rutin är att inte ha någon rutin. Olika kyrkor beroende vad vi gör den här dagen. Oftast Östermalms kyrka Hedvig Eleonora. Det känns mest som mammas. Ljusen står redo på köksbänken och tändaren ligger bredvid. Idag tänder vi ljus tillsammans med Stoffes mamma och hennes man, så ett ljus är för min mamma och ett är för Lenas mamma. Samma sorg. Oavsett hur gammal man är när man förlorar sin ledstjärna. Och sen går vi ut och äter tillsammans. Firar att vi finns och att minnen lever kvar genom oss som vandrar vidare. 

Men idag skulle jag vilja skicka all min kärlek till min pappa. Han, min pappa, som betyder prick allt för mig. Han är den som känner mig bäst av alla i hela världen och han är den finaste, mest omtänksamma, smartaste, roligaste, mest generösa person jag vet. Och han betyder allt. Pappa jag älskar dig och tack för allt du gör för oss, mig och Bea. För allt du är. För att du tar hand om oss. Du är det finaste i hela världen ❤

Och mamma; störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så. 


Foto Bea

Annonser

8 reaktioner på ”Allahelgona 2016

  1. Ingen kan sätta ord på känslan så som du! Tar tag i hela mig! Idag på insta skrev jag om ljusen jag tänt, och att jag haft förmånen att få finnas i en gemenskap av fem generationer. Har till och med haft förmånen både när jag var liten och sedan när vår dotter var liten. Verkligheten är verkligen så olika för oss människor. Önskar dig en fin kväll! KRAMAR ❤

    Liked by 1 person

    1. Åhhh tack! ❤️❤️❤️ Fem generationer? Gaaalet fint! Sånt gör mig varm i hela kroppen. Vi har det så på min killes sida och det är ju helt fantastiskt. Hoppas ni för en fantastisk kväll! KRAMAR i massor!

      Gilla

  2. Du skriver så fint och känslosamt ❤
    Jag är blödig och gråter lätt, men sällan till texter jag läser oftare till musik, en sorglig film eller ibland när mina tankar vandrar iväg… Men det berör mig så när du skriver om din mamma och då gråter jag alltid ❤
    Kram till dig hjärtat 😘

    Liked by 1 person

    1. Fina du! Vad härligt att du är känslosam, det är jag också… fin egenskap tycker jag. Att kunna känna in saker ❤️ Ja fina mamma. I helgen tänkte jag så mycket på henne… så skaver hjärtat alltså 😟 KRAM fina du ❤️❤️❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s