Esther

Uppe med tuppen idag. Stoffe skulle iväg tidigt och göra inköp och jag och Esther ville såklart hänga lite med honom på morgonen. Mysigaste stunden på dagen.

Några av er har hängt med här länge och vet att Esther inte är vår hund utan en lånehund. Men för er som inte vet har jag skrivit här om hur jag hittade Esther. Grejen är att hon verkligen börjar kännas som vår hund – också. Hon trivs hos oss precis som hemma och varje gång hon ser vår port tjuter hon av glädje. Hennes matte har filmat en gång hur det såg ut från det att hon parkerar bilen utanför tills dess att de står utanför vår dörr och det var såååå gulligt. Esther blev verkligen helt överlycklig när hon kände igen vem hon skulle till. Lilla skruttan ❤

Normalt är Esther här ett par dagar i veckan och ofta sover hon då över natten emellan så vi ska få extra mycket mystid. Hon är annars på hunddagis på dagarna men hennes matte bara kör henne hit istället de dagar jag vill ha henne här. Det fungerar verkligen så himla bra. Jag känner aldrig någon press att ha henne eftersom hon ju har någonstans att vara oavsett, men jag kan också ha henne här hur mycket som helst egentligen.

Nu har vi känt varandra sedan januari och det känns som att jag och Esther har blivit ett riktigt team. Vi ligger ofta på golvet med massor av kuddar och filtar framför TV:n och kollar på film. Jag med armen om henne och hon sovandes i min famn. Eller så promenerar vi, kastar bollar, tränar sök och apport, vilar, sover… Ja allt som jag gör på dagarna med med extra sällskap (inte tränar apport då såklart…) Hon är helt underbar: lugn, snäll, otroligt stabil, känslig, introvert, kelig, tillgiven och inkännande.

Skönt är också att hon är så pålitlig att jag aldrig behöver tänka på att hon ska springa fram till folk eller hundar. Det skulle stressa mig ganska mycket om hon var en vilding tror jag (är ju ganska stresskänslig just nu). Hon är alltid vid min sida, går sällan i koppel, skulle aldrig gå fram till någon utan att kolla på mig innan så jag godkänner det och hon drar absolut aldrig iväg. Puh!

För min läkning har det varit bra att få lite djurkontakt regelbundet under det senaste året. Även om ett djur självklart inte kan läka min utmattning så har hon hjälpt mig att vara närvarande och att avhjälpa ångest i perioder. Så, för mig har det varit toppen och jag skulle verkligen rekommendera (om man gillar djur såklart) att låna ett djur ibland och se om det gör skillnad för läkningsprocessen, ångest, oro eller stress. Har man tid med eget djur är det fantastiskt men finns inte den tiden så låna – winwin för djurägare vill ofta ha hjälp med avlastning.

Esthers matte och jag har dessutom kommit varandra nära och hon har blivit som en extra vuxen som stöttar och peppar mig längs vägen mot en frisk kropp. Ibland blir jag lite rörd över sånt här; hur man lixom under hela livet utvidgar sitt nätverk med människor som stöttar och peppar och hjälper. Att det hela tiden kan komma nya människor från oväntade håll som kommer att betyda massor här och nu. Fint det där. Livet lixom. Och alla relationer det innefattar; djur och människor.

Det SKA gå långsamt

Känner mig lite piggare för varje dag. Bra tecken. I måndags var jag helt sängliggande, igår orkade jag promenad men stupade därefter, idag orkade jag promenad och nu sitter jag på balkongen och pratar lite med grannen och kelar med Esther. Antar att det är bra.

Min läkare brukar påminna om att vägen ur utmattning är låååångsam. Man gör samma sak flera, flera veckor – tex promenerar en timme om dagen och inget utöver det – och sen plötsligt känner man att det faktiskt skulle fungera att även handla på samma dag. Då lägger man till det. En gång i veckan! Och sen när man handlat en gång i veckan och promenerat de flesta dagarna därtill, då kanske man kan addera dammsuga lägenheten. Så sakta går det. Vecka för vecka. En ynka aktivitet på sju dagar läggs till. Stannar upp och känner efter. Det som fungerade förra veckan kanske inte längre fungerar?

Oj vilket tålamod man utvecklar vill jag lova. Tålamod med kroppen alltså. Det ska ta tid. Så är det bara.

En tisdag hemma

Det har varit en lugn dag idag. Stoffe är hemma och vi har promenerat, kollat film, ätit (alltid…) och sovit. Eller Stoffe sover fortfarande, borde väcka honom snart tror jag minsann. Fika blev det men eftersom jag är trött bestämde vi oss för hemmafika så jag svängde ihop rawfoodbollar baserade på valnötter och mandlar för dagen. Yum!

Har ställt upp ett par grejer jag köpte hem också för någon vecka sedan. Först ut en korg till vår hall som jag ställde en garderobsblomma i. Vår hall är ganska stor och på golvet ligger ett grått klinker som är superfint men det känns ganska ”kallt” så jag har fått för mig att jag ska fixa till det till hösten med lite mysiga detaljer. Ska komma på lite fler ljuskällor och sånt men först ut var i alla fall korgen – varma färger och varmt material lyfter upp det kalla golvet.

Bredvid står mina guldiga smiley-skor från Acne som jag äääälskar. Funderar på att be Stoffe köpa hem höstens färg som är plommonlila också. Man kan väl inte ha för många skor med en smiley på tror jag?

Näst ut var ett par fat jag köpte till två teracottakrukor vi har hemma. Faten är i mässing och kommer från Svenskt Tenn, klickade faktiskt hem dem även om deras butik ligger precis över vattnet bara. Latmask är okej också. Våra förra fat till krukorna läckte visst (de var också i teracotta) så en dag när jag flyttade den ena krukan var hela trägolvet helt uppluckrat under. Ooooppsss. Stoffe fick spaderslag och jag skrattade åt hans stressiga reaktion. Det löste sig ändå för det torkade till och blev fint igen men nya fat investerades i.

Grejen är att den här krukan brukar jag ha i en korg ändå så fatet syns inte. Det lät såhär idag när jag packade upp:

Jag: ”Kolla vad fina faten blev älskling!”

Stoffe: ”Det är väl bara ett fat?”

Jag: ”Nej det andra är i korgen så det syns inte”

Stoffe: ….

Jag: ”Gillar du dom inte?”

Stoffe: ”Jo, jag bara funderar på om du köpte ett fat för 250 kronor och satte i en korg så det inte syns??!”

Jag: ”Nej då! Det kostade 350 kronor”

Stoffe: …. *drar nattmössan över huvudet*

5 saker jag ser fram emot den här veckan

Att få ha den här lediga tisdagen med Stoffe. Vi ska njuta, vila, promenera, fika, kolla film och laga mat. Älskar lediga dagar mitt i veckan!

Att Esther kommer onsdag-torsdag. Då ska jag ligga och skeda med henne i sängen och bara dofta in hennes mjuka, varma, lockiga päls. Och så några promenader och allmänt bus på gården. Kanske får vi chans att busa med grannens kungspudel Nero (världens roligaste och knäppaste hund – visste inte det och pudlar!)

På fredag kommer en stor (liten??) överraskning! Kan knappt vänta att få visa! Har längtar efter detta i flera månader och nu äntligen…

Gå på yinyoga på Yogayama en kväll i veckan. Ligga där med kuddar och filtar och band och block och bara vila kroppen i sköna stretchpositioner. Mmm.

Att få bli lite piggare än vad jag var igår. Jag vilade, skötte mig och allt det där. Kroppen vi kan väl bli vänner igen? Pls?

Efter sol kommer regn

Eller hur säger man? Idag har jag varit såååå trött. Såklart. Gjorde ju alldeles för mycket igår så kroppen strejkar nu. Noterat.

Men jag tänker att jag också hade en helt fantastiskt vecka förra veckan och verkligen kände mig otroligt pigg och orkade göra mycket mer än vad jag brukar. Och då blir det nog såhär – att det kommer ett litet bakslag. Så är det ju i utmattningssyndrom. Man blir inte bara bättre och bättre hela tiden utan man blir bättre och bättre får bakslag – det är lixom vägen framåt.

Så idag har jag legat i sängen prick hela dagen. Har som max gått ca två steg för att sätta igång en maskin tvätt i badrummet då och då eller för att hämta en fruktjuice från Saltå som står i kylen. Och det är helt okej ändå. Poddar, sova, vila, lyssna på fåglar, läsa… Så går dagen lixom ändå. Och jag är vid gott mod och glad ändå trots tröttheten. Det är absolut viktigast.

Ikväll har jag egentid (som om inte all tid typ är egentid för mig…) för Stoffe och Calle är och fightas MMA. De har gått med i en sån klubb och ska dit för sin första träning idag. Jag kan knappt föreställa mig detta alltså! Hela helgen har jag gått runt och retat Stoffe och sagt att han borde skaffa typ en tribal-tatuering eller nåt för att passa in; att han inte kommer bli insläppt i slips och skräddarsydd kostym *emoji som skrattar så tårarna rinner* Men hoppas jag får hem honom utan invärtes skador, då får man väl anse sig nöjd ändå?

Fartfylld dag

Alltså jag måste nästan spänna fast säkerhetsbältet i soffan nu när jag skriver detta – för den här dagen var 100 knyck för mig!

Imorse åkte vi från Nyköping hyfsat tidigt för pappa och Anette skulle spela en golftävling på dagen. Jag och Stoffe stod över tävlingen den här gången *host host usla golfare*… och gav oss av hemåt istället. Men (!) det skulle dröja en stund innan vi landade hemma för jag kände mig pigg och äventyrlig och nästan lite galen (nåja, definitonssak). Vi började med stopp på Saltå Kvarn för fika och inhandling i deras butik av massor av goa grejer att fylla upp skafferiet med. Därifrån åkte vi mätta, sockerstinna, fattiga och med en stor kasse med massor av ljuvliga eko-produkter.

Och kosan sedan styrdes mot: Ekerö (ja här förstår ni ju hur pass galen jag verkligen kände mig!). Vi tog färjan över och körde hem till Kim och Veronica och deras lilla yrväder (alltså deras barn, inte deras katt). Hängde där lite, busade, snackade och kollade på Pippi och sen körde vi till Brostugan vid Drottningholm för lunch. Ojojoj nu snackar vi späckat schema för mig. Men det gick verkligen toppen! Åt suverän sallad och körde sedan hemåt mot Hammarby Sjöstad.

För en icke utbränd person låter detta säkert som en helt vanlig söndagsrunda med lite utflykter. Men för mig är det så stort! Allt jag orkade idag och verkligen ville göra och jag var glad och pigg hela vägen. Till och med så är det jag som har kört hela dagen och det är extreeeemt tufft för mitt huvud att köra i Stockholm med all trafik och alla intryck – men det gick verkligen toppen.

Nu ligger jag rätt utslagen i soffan efter en helt underbar helg med pappa och Anette, som vi har skrattat den här helgen, och efter dagens spontana äventyr. Men jag är så glad. Och det är det absolut viktigaste. Nu väntar enkel middag bestående av pasta med tomatsås, en serie och massor av myntate. En stund i taget så löser sig det mesta.

Nyköping retreat

Hoppas ni alla har en fin helg ❤

Ibland blir det kortslutning

Det här med att vara utmattad alltså, det blir lite tokigt ibland. Om hjärnan lixom får kortslutning pga extrem trötthet så är det inte direkt så att den tar hänsyn till om jag kokar makaroner eller står mitt i en avgörande situation där hjärnan är rätt viktig. Den stänger bara av. Tjoff!

Hade en sådan situation idag: jag hade varit hos läkaren inne i Vasastan på förmiddagen och klev av tunnelbanan helt genomsvettig av stress över besöket, alla människor, ljud, tankar mm. På vägen hem var tvungen att hämta en bil hos Volvo som vi ska köra med till pappa i helgen.

Står där inne och får nyckeln, svetten rinner och jag känner att jag lixom inte är riktigt med. Hjärnan är trött vid det här laget. Upp på taket (p-husets översta våning, såklart, varför inte?) och letar, letar, letar efter rätt bil. En ny, mörkblå bil – varför sa han inte att alla bilar är nya och mörkblå??! Och när jag väl fått ut det stora, jävliga schabraket ur parkeringshuset (!!) var jag heeelt slut och sååå svettig. Tänkte att det här kommer bli en jävligt dyr bilfärd med tanke på hur många gånger jag kommer köra in i alla betongpelare…

Så skulle jag tillslut parkera utanför oss och fick verkligen inte in den där stora nosen rätt (inte ens en bipsensor hello!) och fick panik. Hjärnan stängde av. Totalt. Kunde inte tänka en sekund till och ville sätta mig och gråta på trottoaren. Så, jag var tvungen att haffa närmaste, helt okända, man som fick sätta sig bakom ratten och parkera bilen åt mig! Alltså! Nu skrattar jag (snart… inte riktigt än) men då var det hemskt! Kände mig sämst verkligen.

Så kan det gå. Ingen fara ju men jag kände mig så dålig där och då för att jag inte ens klarade av de enkla uppgiften att fickparkera bilen. All tacksamhet till den okända mannen som tog tag i det och körde in bilen rätt. Världens snällaste!

Konstiga dagar

Så mycket konstiga saker har hänt på ett par dagar. Vissa bra, andra inte så roliga. Men försöker peppa upp mig själv och alltid tänka att jag är större än det som sker runtomkring. Ljuset inom mig skiner så mycket starkare än allt det där.

Ska vila lite nu innan vi sticker hem till pappa och Anette i helgen. Bli lite ompysslade och sånt. Passar fint. Bilen är packad och klar så vi sticker när Stoffe slutat. Efterlängtad paus!

Middag på UD

I tisdags firade vi alltså Emma och Calles förlovning på Urban Deli. Vi hade en så himla rolig kväll och jag skrattade så jag grät i flera timmar. Underbart. Lite bilder från kvällen!