När jag var liten hade vi två helt fantastiska Flatcoated Retrievers, Sissi och Scilla. Inte samtidigt då utan först Sissi (som fanns innan jag föddes) och efter att Sissi hade passerat så skaffade vi Scilla. Båda två knippen av den största och vackraste kärleken jag upplevt. Jag blir än idag tårögd av känslan när jag i vårt hus i Trosa gick ner för trappan på väg mot mitt rum och på vägen passerade Scillas hundsäng som altid stod nere i hallen, och hon lixom låg där och sov alldeles varm och doftade som bara en sovande hund gör. Då brukade jag lägga mig bredvid henne och borra ner ansiktet i hennes päls. Det gjorde mig till världens lyckligaste människa. Hon vaknade ofta till och knorrade lite eller slött slickade med sin trötta tunga för att visa att hon också tyckte det var mysigt.
 |
| Scilla i sin hundkorg på plats i hallen i Trosa. |
 |
| Scillas långa tunga som räckte långt nog för att slicka i sig det mesta; inklusive allt på matbordet när ingen såg. Foto: Bea Karlsson |
Första gången jag kraschade, innan den stora kraschen nu när jag brakade in i väggen 2014, så hade jag ibland en hund som jag passade på dagar som passade mig. Det gav mig glädje att få gosa och busa med en hund och dessutom var det skönt att ha sällskap. Sedan rann den grejen ut i sanden i takt med att jag blev bättre och ersatte all min tid med att jobba massor.
När jag nu kraschade in i väggen rejält så tog det ungefär 12 månader av total depression och tillslut kom jag fram till att en hund kanske skulle kunna vara bra. Eftersom det är ett väldigt stort beslut att själv skaffa en hund med allt vad det innebär, och dessutom jobbar jag ju inte ens så det är svårt att veta hur det skulle fungera i vardagen, så bestämde jag mig för att fråga i en facebookgrupp om någon ville ha hjälp med hundpassing. Under året hade jag ofta drömt om vilken hund jag skulle vilja ha och lixom svävat iväg i de tankarna för att få lite avlastning från alla tunga saker som snurrade i mitt huvud. Så jag hade hittat den perfekta hundrasen för oss – Labradoodle.
Labradoodle är precis som det låter – en blandning mellan Labrador och Pudel (ibland med vissa andra raser i sig beroende på om det är en Australian Labradoodle eller en Origin, men det är mer för alla doodle-nördar därute och inte så relevant här). Den fäller inte, är sådär gosigt social som labbar är och klok som pudel. Och pälsen, my friends! Den är magiskt mjuk!
Som sagt så valde jag att då posta i en facebookgrupp för att jag var så säker på att det var just en Labradoodle jag ville passa. Man kan absolut vara lite picky tycker jag när man ställer upp helt frivilligt och gratis; jag gjorde ju detta för min egen skull. Och jag fick många svar faktiskt – gruppen var ganska aktiv insåg jag snabbt. Det var en sötnos fångade mitt intresse speciellt: dels för att hon var så otroligt söt och dessutom för att hennes matte verkade så trevlig och vi hade dessutom, visade det sig, flera saker gemensamt.
Så nu har jag en vovve hos mig de dagar jag vill. detta var lite av ett krav för mig – det var tvunget att vara på mina villkor och aldrig ett tvång. Jag är fortfarande sjukskriven, långt ifrån redo att ta på mig ansvar eller uppgifter och därför kan jag inte åta mig att passa en hund några fasta dagar i veckan. Det fungerar inte för mig. Den här lila söta donnan har ett hunddagis hon brukar vara på men när jag vill så säger jag bara till så kommer hon till mig på dagarna istället. Det är helt perfekt. Vi har så mysigt tillsammans; promenerar, gosar, busar, sover… Hon är den snällaste och mest tillgivna hunden.
Faktiskt så ger det mig mycket energi och glädje att umgås med en hund. Jag tror att det nästan skulle kunna vara vilket djur som helst för jag älskar verkligen djur, men just en hund passar bra för jag känner mig säker på att jag är bra på att hantera en hund och för mig är det väldigt nära kopplat till den där barnsliga kärleken att umgås med hundar.
Jag skulle verkligen rekommendera att låna en hund om du känner dig redo i din utmattningsdepression för att ta ett steg vidare och kanske ska gå från hyfsat inaktiv till lite mer aktiv. Känner du dig ensam på dagarna (lätt att göra det för alla andra har fullt upp i sina liv i veckorna) är det ett perfekt sällskap.
Några saker man kan tänka på om man ska låna en hund när man är utbränd:
- Se till att du inte tar på dig ett måste – det ska vara på dina villkor. Det är bättre att säga att man inte vill ha något betalt men att man heller inte kan ställa upp som en dagmatte skulle gjort, vissa veckor kanske du inte alls orkar med en hund och ibland kanske till och med två dagar per vecka? Toppen är då om hunden har ett dagis eller en annan lösning på dagarna så inte husse/matte är beroende av din hjälp.
- Välj en hundras som du tycker om. Återigen är detta på dina villkor så fundera på vilken typ av hund som passar dig, ditt liv, boende, humör och aktivitetsnivå. Jag ville ha en lugn hund och just en Labradoodle som jag ju fallit för. Lugn var ett måste för jag hade blivit stressad av en stissig hund inomhus när jag behöver vila.
- Istället för att lägga ut en annons på Blocket så kan jag verkligen rekommendera att posta i en Facebookgrupp för just den rasen du vill ha. Det finns också en grupp för hundtjänster på Facebook som är bra; där kan man svara på den/de raser man är intresserad av. Var noga med att beskriva vem du är, varför du gör detta och vilka dina villkor är. Självklart på ett vänligt sätt men det är viktigt att vara tydlig så förväntningarna hamnar på rätt nivå.
- Kolla att hunden är försäkrad. Viktigt om det händer något. Better safe than sorry.
- Enjoy – njut av att vara med din lånehund och se det som en del i din rehabilitering. Jag pratade med min läkare om det innan och han tyckte det var en bra idé. De ska ge dig energi, inte ta energi – så lägg det på en nivå som passar dig. Ta emot den villkorslösa kärlek du får av din hund och låt energin vibrera i din kropp. Det läker själen!
alldamnstories 
En reaktion på ”Världens bästa terapi – låna en hund”