Hjärntröttheten alltså

Den är här igen. Hjärntröttheten. Jag har ingen aning om vad det beror på faktiskt. Kanske är det en överansträngning som hänger kvar från förra veckan, kanske är det medicinen jag inte tål (igen), kanske bara ett naturligt förlopp… Jag vet inte. Men hjärnan känns svullen och det trycker i huvudet. Dessutom gör det så ont om jag inte ser till att hålla mig undan sånt som förvärrar hjärntröttheten. Så det försöker jag göra. För att i alla fall undvika den värsta smärtan. Ipren eller Alvedon hjälper lixom inte vid hjärntrötthet, inte heller de starka smärtstillande jag fick av läkaren. Hjärntrötthet är en obehaglig känsla som är svår att beskriva, men jag kan nog likna den vid ett tryck inuti huvudet. Som om hjärnan är överhettad. Obehagligt. 

I alla fall. Detta blir ett kort hej eftersom jag försöker undvika alla typer av skärmar. Igår höststädade jag balkongen lite genom att plocka bort en hel del växer som hör sommaren till, cyklade och köpte nya höstblommor och även planterade dessa. En hel massa att göra på samma dag för mig. Men härligt var det och fint blev det. Glad att jag orkade! 

Och så fotade jag de fina grejerna Emma kom med till mig häromdagen: hemgjord blåbärssylt på egenplockade blåbär och en flaska med hemgjord hälsoshot gjord på citron, ingefära och honung. För fixig alltså, den där tjejen ❤

Annonser

4 reaktioner på ”Hjärntröttheten alltså

  1. Hej! Hittade av en slump till din blogg och läste litegrann… Är själv sjukskriven för utmattningssyndrom till och från sedan november 2013 så jag vet vilket helvete det är. Känns så skönt att läsa om andra som är på lite mer samma nivå eller vad jag ska säga, även om det gör mig ledsen också. Men ibland stöter en ju på folk som bah ”ja jag har också varit utbränd, var sjukskriven 1 månad och sen var jag tillbaks på jobbet igen och nu går allt jättebra förutom att jag är lite mer stresskänslig”, och då undrar en ju vad det är för fel på en själv som inte blir frisk snabbare.
    Tack för din fina blogg och för att du får mig att känna mig mer normal och mindre ensam. Kram från en hjärntrött en till en annan!

    Liked by 1 person

    1. Men alltså.. Blev så himla glad för din kommentar ❤ Tack! Jag kände exakt så för ett år sen, innan jag började skriva här; så ensam, så missförstådd för jag hade kraschat så hårt jämfört med alla jag mött tidigare. Jag trodde jag var svag och inte lika bra på att "skärpa till mig" som andra. Men så fel jag hade! Jag kraschade hårt, som du också verkar ha gjort, och det tar låååång tid att bli bra igen. Och då är det nog inte heller bara stresskänslighet som hänger kvar, det kommer nog vara en helt annan version av oss som kliver ut ur den här sjukdomen.

      Vi är många här som lever precis som du just i detta nu. Jag ligger hemma i huvudvärk och extrem trötthet, vissa dagar bättre andra sämre. Så vi måste hålla ihop och stötta varandra. Det är så enkelt att klanka ner på sig själv när man ligger här… Och det gör ju lixom inte utmattningen bättre på något sätt alls. Tack igen för din kommentar för den gjorde min dag kan jag lova ❤ KRAM

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s