De senaste dagarna (veckorna?) har jag, som ni säkert förstått, haft en dipp. Något hände och hjärntröttheten är tillbaka och jag känner mig inte alls stark längre. Huvudvärken är konstant och efter några veckor av sån smärta så blir man känslig, det hade nog vem som helst blivit. Ändå klandrar jag mig själv för att jag känner mig vek och svag.
Det känns som att mina känslor har hamnat utanpå, jag känner mig hudlös och mottaglig för prick allt. På morgonen har jag gråtit över småsaker och det är inte jag. Då vet jag att något är ur balans.
Eftesom min älskade man jobbar ungefär 16 timmar om dagen så åker jag idag till pappa och A. Ibland behöver man bli omhändertagen. Nu behöver jag det.
Tack igen ni som peppar. Grät (igen) igår kväll när jag läste era fina ord. All kärlek till er ❤
alldamnstories 
Kram ♥♥
GillaGilla
Tack! Kram ❤️
GillaGilla