Etikett: miniatyrbullterrier

Intention: närvaro

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Mycket tankar men de flesta varar bara en stund. Flyktiga. Och om de inte fastnar kanske de inte var så viktiga. Så då vill jag inte hålla fast dem i onödan.

Igår var jag inne i stan och träffade Isabel. På vägen hem kom jag på mig själv med att vissla högt. Vinden slet i håret och i mina kläder. Solen värmde upp Stockholm och den annars kyliga luften från vattnet. Och jag cyklade. För en stund var allt bara som vanligt. Och det var en fin stund.

Nu ska jag snart iväg med Therese på vinyasa. På det igen. Försöker att inte oroa mig lika mycket idag som senast utan mest bara sätta en bra intention för passet så jag backar i tid när kroppen säger ifrån. Dagens intention får vara närvaro.

Processed with VSCO with a6 preset

Bjuder på ett par bilder från när Ebba var minimini. Nu är hon 14 veckor och så mycket mer bastant, långa ben, hennes öron står rakt upp och hon har fått en väldigt stark vilja. Igår när jag gick runt med henne i famnen kändes hon så stor. Lilla grodan.

Annons

Verkligheten en lördag

Idag har jag varken några kamerabilder eller spännande updates at dela med mig av. Mer några mobilbilder och en bild av verkligheten. Ikväll ska vi till Isabel och Marcus och för att jag ska orka med något sånt så måste jag tanka in cirka 10 timmars dagsvila innan (utöver 11 timmars nattsömn). Japp, tyvärr är det så. Så idag har jag vilat hela dagen. Ebba har varit här en stund också och vi har vilat ihop.

Ett tag kollade jag igen ett par missade avsnitt av Skavlan och hon låg i mitt knä och sov ↑

Sedan orkade jag knappt hålla ögonen öppna och då somnade vi båda två i soffan ↑

Apropå Skavlan så var det en av gästerna i förra veckans program som berättade att han efter en bilkrock använt sig av yoga för att få bukt med ryggen som pajade. Och inte vilken yoga som helst utan…  Yoga With Adriene ❤ och hyllade hennes avslappnade lättsmälta videos. Och ja – jag blev så glad! Jag älskar ju själv Adriene så det är så roligt att höra andra prata så varmt om henne. Men också blev jag glad att han berättade om just yogan i TV. Det är ofta ett stort missförstånd att yoga skulle vara tjejigt eller ”en tjejsport” –> OBS detta är inte ord jag någonsin själv kommit på eller skulle använda, men när jag själv berättar att just yoga är den enda träning jag utövar så får jag gaaaanska ofta kommentarer, från speciellt killar, att det inte är en riktig (?!) sport och oavsett absolut en tjejsport (?!).

……… *tystnad pga hål i huvudet*……..

I vår yogastudio är det blandat tjejer och killar men såklart mest tjejer; och jag kan verkligen önska att det vore mer jämt fördelat.

Stoffe yogar flera dagar i veckan och använder yoga för att avhjälpa hans stressiga vardag i jobbet. Han ligger ofta på mattan på kvällarna och sträcker och andas och doftar in oljor. Och kunde något vara mer fantastiskt?  Jag är i alla fall glad när det kommer in fler män i yogavärlden i Sverige och jag är så stolt att min pojkvän alltid är snabb med att berätta om sin praktik för att intressera och bjuda in andra.

Och såklart önskar jag att jag inte ens skulle behöva skriva detta här för att det vore så självklart. Men så är det inte. Och jag blev så glad att norrmannen i Skavlan berättade om yogan och spexade med en crow pose – ett steg i taget och snart är vi där.

Nu; off to Gärdet!

Jag hade ingen aning 

Innan Ebba kom hit förstod jag inte riktigt hur mycket jag skulle tycka om henne tror jag. Hon är en ras jag aldrig tidigare har haft att göra med så jag hade inte bra koll på deras lynne, mer än det jag visste sedan tidigare om kamphundar i stort. Och grejen är att jag hört så mycket olika om just kamphundar att jag inte egentligen hade en egen uppfattning om dem. Så allt var nytt för mig; ny hund och ny ras. 

Men alltså jag är så kär i den här hunden. Och rasen. Hon är så otroligt gosig och vill ligga så nära, nära det bara går (helst ovanpå på när hon sover) och hon trycker sin gulliga nos mot allt hon undersöker. När hon sover ligger hon som en lång korv över hela min mage, som en kringla över nacken på mig eller intryckt mellan mina ben. Och nosen trycker hon in på det trängsta stället hon hittar; oftast i nacken eller mellan armen och midjan. Och så suckar hon djupt en gång och somnar på stubinen. Sen andas hon korta andetag och hennes bebismage ligger alldeles varm mot min hud och jag blir helt lugn och alldeles lycklig. 

Självklart gör hon allt sånt jobbigt som hundvalpar gör också emellanåt; biter i saker, bajsar på golvet, kissar på mattan, drar runt allt hon orkar dra runt, stirrar runt när hon är överexalterad, äter upp alla växter, välter ner krukor, bits… Ja ni vet. Valpgrejer helt enkelt. Men allt som oftast är hon bara den mysigaste lilla tjejen jag träffat ❤ 

Helt enkelt trodde jag inte det. Att jag skulle bli så kär i henne. Jag visste inte riktigt hur det kändes tror jag. Nu saknar jag hennes fysiskt med hela min kropp varje stund hon inte är här. Och jag tänker att jag har tur då som ändå vet att hon bara är på andra sidan väggen, ett rop bort. 

Ebba du är så självklar. Så mycket kärlek i en så liten kropp.