Idag har jag varit inne i stan för möte med min karriärcoach. Vi sågs i mars någon gång och efter det blev jag så dålig (var ju nästan helt sängliggandes under stora delar av våren) så vi har bara haft några enstaka avstämningar på telefon sedan dess.

Nu känner jag mig lite piggare och åkte in för mötet så vi kunde bolla lite kring framtiden. Så bra med en person som har erfarenhet av både arbetsmarknaden just nu och vilka möjligheter det finns för mig med den psykiska ohälsa som ju faktiskt styr mitt liv nästan helt i dagsläget. Även om detta absolut inte definierar mig så gör det att vi har många parametrar att ta hänsyn till som påverkar eller påverkas av min utmattning. 

Vi bollade kring saker såsom att gå vidare inom det jag utbildat mig i (ekonomi och marknadsföring) vilket då troligtvis innebär kontorsjobb, byta bana helt och omskola mig till exempelvis florist eller på annat sätt hitta ett, för mig, helt nytt sätt att jobba. Vi berörde även ämnet starta eget bolag som jag låg i startgroparna med sist vi träffades men som nu har fått lite nytt perspektiv i mina ögon. Vi löste bra och dåligt med respektive, vad som räknas som ”karriär” och exempel på hur man kan bli extremt ”framgångsrik” (gillar verkligen inte det ordet men ni vet vad jag menar) inom områden som för mig känns otippade. Vi diskuterade vikten av att välja sin chef, att ha en chef som är mogen och inte själv strävar för högt med sin egen karriär (då detta troligtvis kommer att sätta press på mig i nästa led) och av att välja en organisation som inte är för inriktad på korta resultat och därmed är stressig (och troligtvis även sätter högt pris på att vara just snabb / effektiv / resultatinriktad på kort sikt).

Också berörde vi att det valet jag gör nu ju inte är ödesbestämt på något sätt alls. Jag kan prova mig fram, backa, välja om. Livet är långt och det viktigaste är att jag hittar ett sätt att jobba på som fungerar för mig. Om jag är duktig flicka och presterar precis som andra förväntar sig men inte mår bra själv – vad är det då värt? Jag kommer behöva använda mig av strategier för att hålla stress och prestationstriggers på avstånd. Att vara ambitiös är en del av mig men jag kommer definitivt kunna må bra om jag håller det på en armlängds avstånd. Det får inte krypa inpå mig, styra mig, ta mer energi än vad det ger.

Nu delar jag lixom med mig av mina faktiska tankar i realtid. Det är kanske inte optimalt, för detta kan ändras ganska snabbt, men jag hoppas att ni har förståelse för det i då fall. Och jag hoppas inte att jag går händelserna i förväg genom att skriva av mig detta. Nu har jag satt ord på mötet vi hade vilket kan vara bra eftersom jag lär ha glömt det typ efter lunch idag…

Knäppte av en bild från båten påväg in till Nybrokajen imorse. Otrolig härligt väder, hösten känns i luften och hemma hos oss doftade det ren och skär lycka imorse när jag klev upp. Små saker; så viktiga att känna in.

Bara fötter på kallt golv. Sköna tights och en mjuk skjorta. Somna om med min älskling i sängen efter frukost. Hammarby Sjöstad i sensommarskrud. Promenad längs bryggorna. Falafel från FLFL på Nytorget. Kylan som äntligen biter lite på huden.

Det är allt för idag.