När man är utbränd får man många frågor. Folk man möter som undrar hur det är, att vara utbränd alltså. Hur det känns. Vissa kommer med påståenden som i ens egna ögon verkar helt sinnessjuka; läs det här inlägget till exempel. Och många undrar för sin egen räkning ”jag har också känt att jag börjar tappa greppet, hur var dina symptom innan kraschen?” (Såklart! Det är verkligen en bra fråga!). Men flera gånger biter jag mig i tungan för att inte svara något idiotiskt tillbaka när människor kommer med det klassiska ”ta en extra kropp kaffe”-påståendet. Dock tror jag inte att någon menar något illa så jag brukar ändå svara vänligt att det inte fungerar så. Och känner jag mig helt okej i balans för stunden kan jag till och med berätta lite om hur det faktiskt är att vara utbränd. Om jag orkar alltså. För sånt är rätt energikrävande att prata om. Såklart. Känslor rivs upp och allt det där.
Men idag såg jag senaste avsnittet av Skam, säsongen med Sana avsnitt sju. Där sitter hon och Isak på en bänk och Isak förklarar vikten av att Sana besvarar alla ”fientliga” och ”hatiska” frågor hon får kring sin religon. Hon menar att folk frågar för att sätta dit henne. Isak breddar hennes syn och menar att om hon inte svarar så fortsätter folk att skapa egna uppfattningar om muslimer och det hela når en snöbollseffekt som hamnar långt utanför sanningen. Sana blir ställd men inser att hon kanske ändå måste svara och att folk faktiskt frågar för att de inte vet.
Detta fick mig att tänka på alla frågor om min utmattning. Hur viktigt det är att faktiskt svara. För hur knäppa frågorna eller påståendena än kan verka, så vill jag ju inte heller att andra ska gå runt med en skev bild av vad det är att vara utbränd. Att det blir någon typ av allmän missuppfattning att utmattade individer är lata gnällspikar. Så hädanefter ska jag ta varje fråga med glädje. Förvisso har jag aldrig trott att någon menat något illa, aldrig någonsin, jag har nog mer varit irriterad på hur lite kunskap det finns kring sjukdomen. Blivit trött på att detta samhällsfenomen ligger så långt ifrån mångas verklighetsuppfattning, men ack så nära i verkligheten. Men nu inser jag att en av mina uppgifter är att bygga på kunskapen från mitt håll. Sprida till dem som jag möter. Så blir det snöbollseffekt åt andra hållet istället.
alldamnstories 
Jag tror aldrig någon kan förstå fullt ut hur det är att leva med en utmattning om man inte har varit eller är där själv.❤❤❤
Hade jag kunnat ”rycka upp mig” hade jag gjort det för länge sen.
Vem vill förlora sig själv i en utmattning ofta med tillhörande depression och ångestproblematik som komplicerar och försvårar en läkningsprocess?
Vem vill tappa en arbetsgemenskap, känslan av att tillhöra och tillföra något? Ingen.
Vem vill förlora ekonomiskt på en lång sjukskrivning?
Ingen.
Vem vill förlora sitt sociala liv med anhöriga och vänner?
Ingen.
Vi är människor och flockvarelser. Vi är människor och växer och mår bra när vi får tillföra något i våra egna och andras liv.
Att vi får betyda något för de individer vi är inte bara för att vi presterar.
Detta arbetsliv och samhälle som så ofta bara belönar prestation , yta och att vi ska rusa snabbare och snabbare.
Varför då?
Vad vinner vi när vi inte längre är i kontakt med oss själva och hur vi mår på riktigt.
Alltså denna utmattning där jag verkligen varit på botten på riktigt , alla hemska symtom, alla rädslor, all ångest, all oro över vem jag egentligen är, tvivel på mitt eget värde då min kapacitet kraftigt har minskat med en utmattad hjärna.
Var jag ska och hur jag ska hitta tillbaka till mig själv, ett arbetsliv där jag får mår bra.
Inget arbete är värt denna sjukdom.
Jag skulle önska att vårt samhälle och arbetsliv kunde förändras så att vi kunde få arbeta utifrån de förutsättningar vi har som människor.
Det betyder ett arbete utifrån så enkla saker som att vi har två ögon, två ögon, en hjärna,ett hjärta och två händer och två ben i bästa fall.
Ingen kan prestera i längden om vi glömmer bort dessa enkla grundläggande saker.
Jag håller med dig om att okunskapen kring denna sjukdom är stor .
Jag har lärt mig under resans gång och delar med mig till alla jag kan.
Önskar ingen att hamna i detta.
Det stora felet jag gjorde var att jag tyckte upp mig för länge .
Priset blir bara så oerhört högt när det är dags att betala.
Hoppas du har en bra vecka med arbetsträningen.
❤❤❤
Kram från
Annica
GillaGilla
Så fint skrivet. Så sant. Vartenda ord ❤️ KRAM ❤️❤️❤️
GillaGilla
Jag resonerar som du, att de bästa på att förklara vad utmattning innebär är vi som är utmattade. Vi är de enda som sitter inne med svaren. Tyvärr är det inte alltid jag är så pigg i hjärnan att jag kan formulera hur jag mår, fast jag vill. Orden liksom snor sig runt varandra och jag hör själv att jag blir obegriplig, knäckande. Men det är bara att fortsätta i alla fall. Det finns folk som har sagt att när utmattning drabbade mig, Sofia, så tror de på att det existerar. Innan dess var de tveksamma. Det är ju alltid något…😏
Lycka till med balansen i arbetsprövandet och var rädd om dig!
Kram Sofia
GillaGilla
Ja jag håller med. Jag tycker nästan, efter mina 2,5 år i branschen, att jag är bättre än de flesta läkare på att veta rent kroppsligt vad som händer. Man måste lixom ha upplevt det för att veta. Men som du säger är det ibland så svårt att SÄGA. Förklara orden. För mig passar skrivandet bättre men när jag ska prata så känns det som att inget jag säger blir rättvist för hur jävligt det verkligen är. KRAM!
GillaGilla