Ungefär så. Inte så mycket mer. Det var en helt fantastisk helg och så mycket fina vänner och en hel del tårar. Hjärtat svämmade över en miljon gånger. Men nu är kroppen trött. Så trött. Och den där känslan av att behöva kämpa så mycket. Tänka så många varv extra. Skippa spontana infall för att konsekvenserna blir för stora. Klumpen i magen när man kanske gjorde en sak för mycket. Eller en sak för länge. Hoppade för högt eller stampade för hårt. Räcker jag såhär eller borde jag vara mer? Mindre? Vem orkar ens bry sig. Tydligen jag. Ändå.
Ni som vet, vet.
alldamnstories 
💛
GillaGilla
💜
GillaGilla
Jag vet precis vad du menar. Var rädd om dig. Andas. 💖💙💖
GillaGilla
Puh andas andas. Försöker. Hur mår du?
GillaGilla
Du är bäst på att vara just du.❤❤❤
Det räcker långt.
Ända till månen och tillbaka.
Det är det fina i kråksången.
Att vi alla är unika och duger precis som vi är för dem vi är.
Jag tror du uttrycker precis det vi alla kan känna.
Det är bara det att alla är inte så modiga att de vågar uttrycka det.
Var rädd om dig.
❤❤❤
Kram från
Annica
GillaGilla
Tack snälla du. Ibland behöver man påminnas att man duger PRECIS som man är. Att det är även bristerna som gör en personlighet. Var rädd om dig ❤️🤗🤗 KRAM
GillaGilla