Näsan ovanför vattenytan

Ungefär så. Inte så mycket mer. Det var en helt fantastisk helg och så mycket fina vänner och en hel del tårar. Hjärtat svämmade över en miljon gånger. Men nu är kroppen trött. Så trött. Och den där känslan av att behöva kämpa så mycket. Tänka så många varv extra. Skippa spontana infall för att konsekvenserna blir för stora. Klumpen i magen när man kanske gjorde en sak för mycket. Eller en sak för länge. Hoppade för högt eller stampade för hårt. Räcker jag såhär eller borde jag vara mer? Mindre? Vem orkar ens bry sig. Tydligen jag. Ändå. 

Ni som vet, vet. 

Annonser

6 reaktioner på ”Näsan ovanför vattenytan

  1. Du är bäst på att vara just du.❤❤❤
    Det räcker långt.
    Ända till månen och tillbaka.
    Det är det fina i kråksången.
    Att vi alla är unika och duger precis som vi är för dem vi är.
    Jag tror du uttrycker precis det vi alla kan känna.
    Det är bara det att alla är inte så modiga att de vågar uttrycka det.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s