Jag är ledsen att jag varken svarar på era kommentarer eller skriver något. OBS! Jag läser alla era ord ❤ Men jag är så fruktansvärt trött. Det händer så mycket och saker går i ett tempo som helt enkelt är ovant för mig. Tidigare har det ju knappt hänt något och nu plötsligt är det mycket varje vecka och tankar och planering av möhippor och jobb och resor och arbetspsykolog och yoga och… ja. Därimellan tappade jag andan. 

Så nu försöker jag bara att hålla nere alla krav som jag annars ofta ställer på mig själv. Det blir färre promenader och mer disk står framme och en hel hög med mail och sms ligger obesvarade i telefonen. Och nu prioriterade jag att duscha framför att laga mat så snart kommer UBEReats med lite middag till oss. Det här med att sluta kämpa; det påminner jag mig själv om varje timme.