Hur ska jag skriva för att få ut mig den inspiration och energi Shay hjälpte min kropp att skapa ikväll? Han påminde genom hela passet vad yoga egentligen handlar om – att inte prestera. Att komma tillbaka till andningen gång på gång på gång på gång gör att sinnet tränas i närvaro, det är ankaret. Allt däremellan är bara utsmyckningar och uttryck för att hjälpa kroppen till närvaro. På yogamattan är vi inte för att nå mål eller bli någonting. Inte starkare, inte smalare, inte duktigare, inte djupare. Inget alls. Vi bara är.
I början av klassen gjorde vi en dansritual för att släppa spänningar och koppla på andetaget. Under tiden sa han ”Du är ingen, du ska ingenstans. Yoga handlar inte om vad du gör utan om vad du inte gör”. Det hade jag med mig hela vägen för att komma tillbaka till hur egot ofta spelar oss ett spratt genom att sätta sig självt i fokus i varje situation, varje plan vi gör och varje rörelse vi gör. Det är så viktigt att kunna identifiera när egot styr handlingar, känslor och åsikter. Så enkelt att döma sig själv.
I varje bergposition committade jag mig till att inte döma. Inte döma hur jag kände mig ”åh, vad stark jag är idag!” eller ”åh, det där klarade jag inte”. Inte döma, bara iaktta känslorna som sveper genom kroppen och tankarna som så lätt drar igång. Varje bergposition var det enda jag hade i huvudet tankar på hur just det andetaget svepte genom kroppen och hur perfekt jag är; på alla sätt är jag precis så perfekt som jag ska vara.
alldamnstories 