28 och utbränd

28 år och utbränd. Hamna i statistiken bland alla duktiga flickor som går rätt in i väggen alldeles för tidigt. Ja, eller det ska ju aldrig hända egentligen men ännu mindre när man ska leva livets glada dagar som ung. Att vara 27 år och vakna en dag och känna att det är en omöjlighet att överhuvudtaget gå upp ur sängen, jobbet finns inte på världskartan. En krasch utan dess like. Det har gått 8 månader och jag kan fortfarande spendera hela dagar i sängen utan att knappt orka vända mig om. Mina vänner har tålmodigt och stöttande väntat vid min sida. Min familj och älskade S har burit mig när jag har fallit. Min älskade mamma har varit min skyddsängel.

Vi ÄR inte våra känslor. Idag fick jag påminna mig själv om det ett par extra gånger. När kroppen rycks med i känslorus gäller det att ha styr på tankebanorna.

Idag är det tre år sedan hon gick bort. Alldeles för ung och alldeles för levande. Hon var min ledstjärna. Hur kunde hon försvinna?  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s