Älskade mamma. Imorgon är det tre år sedan. Tiden har flugit iväg och stått stilla på samma gång. I mina drömmar finns du allt oftare nu; där kan jag höra din röst alldeles tydligt och känna din kropp omfamna min. I verkligheten blir allt mer suddigt. Tre år… Och ändå känns det som jag tappar andan av ett hårt slag i bröstet varje gång jag minns att du är borta.
En reaktion på ”För det som var vi”