Och så kom vardagen

Semestern är över för den här gången och nu är vi tillbaka i vardagen. Vardag för oss betyder ju att Stoffe jobbar och jag jobbar med att ta hand om min kropp tills den är tillräckligt stark för att vi ska kunna ta nästa steg in i arbete;  leverera saker och kunna göra något varje dag. En bit bort just nu men ändå har jag gjort stora framsteg de senaste fyra veckorna.

Inatt kunde jag inte sova för jag var helt sprängfylld av pirrig glädje av vår semester. Vi har verkligen haft världens bästa semester och vi har skapat så många fina minnen den här månaden att min tacksamhetskvot är helt överspänd. Jag är verkligen, verkligen glad för allt vi fått uppleva. Våra två veckor i Kroatien… Alltså. Vad kan jag säga? De var bland de bästa vi haft i livet tror jag. Och sen allt vi gjort här hemma; veckan i Blekinge och Grisslehamn. Inte en dag har gått utan att vi har skrattat så mycket att vi inte fått luft. Vi har tramsat oss. Dansat. Skojat. Umgåtts med varandra dygnet runt i en hel månad. Bildat en ännu starkare teamkänsla. Skapat planer för framtiden. Gråtit av saknad för mamma som inte ens vet vad vi har upplevt. Älskat varenda procent av varandra så mycket att det känns som att bröstet ska spricka. Och bara levt ut alla känslor och minnen och pratat och skrattat och… Levt.

Hela våren var mitt mål att jag skulle orka ha en bra semester. Klarade jag det, tänkte jag, så kan jag ha itu med resten sen. Och jag orkade! Jag är sliten nu men vila väntar den närmaste veckan och jag har fått mycket energi av att umgås bara jag och Stoffe så intensivt. Det finns inte bättre tycker jag. I höst kommer jag att se tillbaka på den här månaden och tänka hur jäklarns bra allt var och det kommer ge mig energi att fortsätta kämpa. Gå framåt. Ta steg vidare. För det är så livet fungerar. Man tankar på med energi i perioder och sen har man en buffert för tuffare tider. Det kommer alltid med- och motgångar och hela grejen är att kunna parera dessa: se att alla delar hör till. Utan mörket finns inget ljus. Det är i kontrasterna nyanser skapas. 

Annonser

Tucepi

Mat, mat, mat. Kan man tänka på något annat när man är på semester? Maten är mer än halva upplevelsen tycker jag. Den säger så mycket om området man befinner sig i och dessutom är det ett roligt sätt att knyta an till lokalbor genom små, lokala restauranger. En sådan besökte vi i veckan!

Vi åkte till byn Tucepi på kvällen, högt upp i bergen och mitt i buschen, och besökte restaurant Jeny. Det är en lokal Fine Dining restaurant och tydligen åker lokalborna från rivieran hit när de firar något; födelsedagar, bröllopsdagar eller så. Vilken upplevelse! Man äter en avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket mitt i bergen. Runtom är man omgiven av skog, träd, buskar och så ser man ut över havet. Så vackert. Och väldigt annorlunda.
Mörkret faller tidigare här än i Sverige så ganska snabbt satt vi i kolmörker med några ljus och åt. Runtomkring hörde man bara syrsor och fåglar från bushen.
Maten var verkligen super. Menyn bestod av sex rätter och sex glas vin och de fixade vegetariskt till mig (pluspoäng för det, tackar). Efter tre glas vin var både jag och Stoffe extremt fnittriga men jag var inte så stark att jag orkade alla sex glasen… Då hade jag missat de sista två rätterna pga legat under bordet…
Gillar ni mat? Här kommer en bildbomb på de rätter jag hade fattning nog att fota. Den godaste var desserten med en bikupa gjord av lokal honung och den vegetariska pastan med smör och spenat. Mmmm… Drömmer fortfarande om den pastan.

 

 

Brela

Igår packade vi återigen ryggsäcken med vatten och badkläder och vandrade åt andra hållet, norrut, mot Brela. Sen upptäckte vi förvisso att Brela bara var typ 15 minuters promenad bort så vi gick förbi det och längre upp längs med kusten. Vi hittade en fin badplats och la oss där och njöt. Badplatser här kan vara långa stenstränder, ministenstränder, eller klippor eller avsatser som ser ut som rev. Överallt finns också trappor uthuggna i sten så man enkelt kan gå ner i vattnet. Supersmidigt!

Att vandra typ en timme i den här värmen är helt galet jobbigt. Man svettas så mycket att bikinin är lika blöt som efter en simtur. På dagarna är det runt 35-37 grader i skuggan. Tokigt värre ju! Keps och hatt och hög SPF är obligatoriskt. Jag ser också suktande på alla småbarn som har egna UV-tält och föreslog att vi skulle köpa ett sånt. Den motionen fick avslag. Istället gick Stoffe och köpte en stor lila (!) luftmadrass som flyter i vattnet. Jag ska visa en bild när han bär runt med den där madrassen *skrattar högt för mig själv* men jag har hittills inte fått ta någon bild för han har så stora komplex för att han är så barnslig… Ser fram emot när vi ska få med oss den där madrassen på bussen till Split nästa vecka *ber om ursäkt tusen gånger för att vi har knockat varenda människa på hela bussen med vår lila luftmadrass*
Idag väntar bad här i Baska Voda och lite lugnare tempo. Balans är allt. Så var det väl?

 

 

Baska Voda

När man fotar bilder av omgivningen känns det så klyschigt. Det fastar lixom inte på bild. Ändå bjuder jag här på ett par bilder från Baska Voda. Även om de verkligen inte gör platsen rättvisa. För det är betydligt vackrare än så.

Vi har legat två dagar i solsängar på stranden för att vila upp oss (mig) efter resan. Men igår var vi lite mer äventyrslystna och fyllde ryggsäcken med vattenflaskor och badkläder och vandrade längs med kustremsan söderut. Oj vad härligt det var. Dels för att det är så underbart att röra på sig, jag är ganska lättroad när det gäller sånt, och också för att det var vackert, ganska folktomt och vattnet var som ren kristall. Man ser ner på botten långt, långt ut i vattnet. Vi hittade en strand där vi var alldeles ensamma och la oss där för att bada och vila oss. Jag fotade den här bilden och insåg när jag kom hem att det var tur att jag inte vinklade upp kameran mer för då hade det blivit en lite väl smaskig bild på Stoffe där bakom!

Vi har ätit så mycket god mat. De har verkligen fin mat här. Jag visste inte riktigt hur matkulturen var i Kroatien men de är så stolta över sina lokala råvaror och behandlar sin mat så väl. På restaurant KING i Baska Voda åt vi en riktig fuck-off-måltid. En sån där som man bara gör några gånger i livet. När allt är så jäklarns gott. Men inte alls dyrt, bara så perfekt tillagat och bra råvaror. Tips om ni åker hit.
Annars går dagarna ut på att balansera mellan att faktiskt ha semester och att inte överanstränga utmattningen. Men det är ändå ganska naturligt att vila mycket på solsemester så det är ju tur det. Jag behöver inte känna mig alls freaky. Ligga på stranden i skuggan, läsa böcker, halvsova, äta glass, dricka mängder av vatten… Gå hem och ramla ihop i sängen på hotellet, duscha av sig salt och solkräm, läsa lite till och somna. Fint.

Makarska rivieran

Äntligen på plats. Nu kan vi ta en sak i taget i vår takt utan att tänka på alla andra, saker som ska göras och hinnas med. Sånt stressar mig. Men nu är vi här och nu. Inget annat existerar. 
Flygresan var hemsk! Alltså igår när jag trodde att jag nått peaken på Arlanda bland alla människor och småbarn – då var det tur att jag inte visste vad som väntade. För på vårt plan var typ 99,9 % av alla de där skrikiga barnen och deras föräldrar som inte ens verkade bry sig?! Och vi var försenade. Och typ 100 personer från vårt plan fick inte med sitt bagage. Så vi blev ännu mer försenade. Och så vidare. Ända in i natten. Vi kom fram ca 6 timmar försent. Inte kul direkt om jag lixom var helt slut innan så var jag gråtfärdig då.
Men men. Det var igår! Här är det ca 36 grader varmt. I skuggan. I solen kan man inte vara för då typ bränns hela huden bort tror jag. Vi bor på ett litet familjehotell och igår mötte mamman i familjen oss när vi kom (mitt i natten, gulliga tant) och hon kunde inte ett ord engelska. Hon bara slog sig på magen, hårt, när hon såg min väska och bar den själv hela vägen upp för alla sex trapporna ❤ Den vägde typ 30 kilo. Fint. Jag tror hon menade att hon var stark. Eller att hon behövde motion.
Sen kom en syster i familjen och berättade att det ska bli jättefint väder. Temperaturen här går aldrig under 30 grader på hela dygnet förklarade hon. Och hon såg så glad ut; lättad över att värmen äntligen var här, typ. Jag förklarade att vi är nordbor och att vi mest är gjorda för att klara kyla, inte värme. Då såg hon ut att tycka jättesynd om oss *skrattade inombords åt hennes min*
Idag har vi köpt massor av frukt och tomater och gurkor på en marknad, köpt bröd på samma marknad (be fransmännen åka till Kroatien på studiebesök för alltså.. Brödet! OMFG!), ätit jättegod sallad till lunch (jag), ätit en hel död fisk till lunch (Stoffe), ätit glass, legat i skuggan och slagits om vem som ska behöva bränna tårna i solen, badat säkert 15 gånger för vi höll på att koka sönder…
Vi skulle gå en promenad varje dag var planen, 30 minuter eller så. Om det blev så? Definitivt inte. Att ens vända sig i solsängen leder till små floder av svett i flera minuter längs hela kroppen. Promenad får bli typ efter 12 på natten eller innan fyra på morgonen i så fall. Och det lär ju knappast hända.
Och just det. Det är så vackert. Oslagbart vackert. Vattnet, bergen, öarna, naturen. Allt. Så oslagbart vackert.