Hemma igen! 

Igår kväll kom vi hem. Vilken vecka vi har haft. Åh! Sol och värme och vatten är bra för kroppen, det känns verkligen. Nu bubblar energin av vitaminerna och ljuset. Och att få spendera en hel vecka med Stoffe är helt underbart ❤ Vi lixom tröttnar aldrig på varandra utan bara skrattar och stojar och pratar och sitter tysta och funderar och tänker… hela tiden. Bredvid varandra. Allt är så härligt då. Så lite som behövs egentligen.

Min utmattning har fungerat bra tycker jag verkligen. Jag hade en dipp typ dag tre, tror jag att det var, när jag var supertrött och kroppen värkte, men då vilade jag bara hela dagen i solstolen och vi åt på hotellet och la oss tidigt. Så blir det ju ibland. Resten av tiden har jag varit pigg och jag känner att resan gjorde gott för mig. Det blev som ett kvitto på att jag ibland orkar mer än vad jag tror och det gör mig såklart glad och hoppfull. Men också har den visat att jag faktiskt ibland gör helt rätt i att stanna upp när kroppen säger nej. Den är inte helt läkt och det måste respekteras.

Det tuffaste tycker jag är själva resandet med taxi, väntan i hallar bland mycket folk, flygplan som är bullriga och barn som gråter. Det tär på hjärntröttheten och sedan slår det mot kroppen, som en dubbelvåg. Det jag försökte tänka på var att vila en hel dag innan resan och en efter, så jag tankar energi och återhämtar den. Idag väntar alltså vila för att repa upp krafterna jag gick minus igår.

Så, härligt att resa och såklart härligt att vara hemma. Jag älskar vårt hem och visualiserar ofta mina tankar hit för att känna trygghet och tillfredsställelse. Detta är vår bas och det känns som att när vi trivs så bra här har vi en bra grund för att annat kan skaka runtomkring. Som det ju har gjort de senaste åren. Att ha ett hem som vi älskar känns då som den renaste lyxen. Så nu väntar en kopp härligt gott kaffe från vår egen bryggare och en riktig hemmafrukost. Tänk vad vardagliga saker ändå betyder mycket i det stora hela.

Everything you are is absolutely fucking beautiful. 



Annons

The Brasserie

Mat. Alltså mat är väl livet ändå? Alltid på våra resor lägger vi några timmar på att leta runt bland matbloggar och resebloggar för att hitta lite genuina matställen. Absolut inte att det behöver vara dyrt och vita dukar, snarare tvärtom; gärna riktigt, riktigt bra mat med passion och en stor dos gästvänlighet och skön, avslappnad stämning. Ofta ligger dessa restauranger ju en bit utanför TripAdvisors listor även om man såklart kan hitta riktigt bra ställen även där. 

Men nu har vi hittat vår favorit för det här resmålet; The Brasserie. Den ligger en bit upp i bergen (kanske 15 minuter med taxi från Meloneras) men resan är värt! Prismässigt är den som vilken annan restaurang som helst här. Galet egentligen. Men är ni i Meloneras, Maspalomas, Arguineguin eller Playa del Ingles så måste ni verkligen besöka denna. Ni kommer knockas av smakerna. 

När Noma blev utsedd till värdens bästa restaurang så var väntetiderna där runt ett år, så då nosade vi rätt på att två av kockarna där slutat och startat en egen restaurang; Radio. Det besöket levererade den bästa matupplevelsen vi haft i livet. Ever. Men den här, The Brasserie, är banne mig inte långt ifrån. Maten är helt magisk. Och stämningen är så avslappnad och casual och servicen är närvarande och genuin. Inga snobberier så långt ögat kan nå, jag lovar! 

Vi var faktiskt på ytterligare en restaurang här uppe i bergen som rankats fantastiskt med sina skummade maträtter och fusioner och allt vad det är. Men servicen var så snobbig och rent av otrevlig så jag tänker inte ens nämna den restaurangen här. Sånt vill vi ju inte ha. God mat och bra stämning tack. Annars kan det vara.

Nu lite bilder från The Brasserie! Ledsen om bilderna är lite skuggade och ofokuserade men dessa fotades med först ett glas vin i systemet och sen typ tre så… ja ni fattar. Vissa rätter fotade vi visst inte ens. En sån kväll. 

Den första rätten bjöd huset på och det var en avsmakning på lokala råvaror. Längst bort ser ni oliver som lixom inte är oliver men tar man skeden i munnen och tuggar så klickar den till och exploderar totalt av smaken; som 300 oliver i munnen samtidigt. Åh så gott detta var! 

Närmare ser ni lokal ost som de fryst och detta var en av mina favoriter. Nästan som frozen cheescake i munnen men med andra smaker. 

Och den runda grejen närmast är… en pizza! Den smakar också exakt som pizza och inuti är tomatsåsen, sen ost, oregano och panko runtom. Man tar den i en tugga och hjärnan får lite svårt för att förstå att det här runda faktiskt är pizza. Klurigt sånt där. 

Bröd, lokal olja och smör med bränd (!) kummin. 

Och den här Burratan my friends, den hade jag kunnat resa över halva jorden för! Det är det godaste jag ätit. Burratan är perfekt krämig i mitten och det ni ser under är som en söt tomatchutney gjord på lokala tomater och sen olja och sen typ känns det som man ska trilla av stolen när man tar första tuggan. För det är sån magi. Kommer drömma om denna typ resten av livet?! 

Efterrätten var cheesecake som var både frusen och krispig och kokande heta bär i botten… och den försvann ju såklart snabbt ner i magen. Mums! 

Sheraton Salobre

Vi befinner oss på Sheraton Salobre i Costa Meloneras. Det är ett retreat som ligger långt uppe i bergen här på ön. Överallt bara berg och sand och öken och såklart havet. Så vackert! Om dagarna hålls en oändlig massa yogaklasser, meditationsklasser, chakrameditationer och annat hjälpsamt för själen och kroppen. Och såklart finns många pooler, smoothiebarer, drinkställen och restauranger.

Igår kom vi fram på eftermiddagen så då vilade vi lite, yogade och mediterade på deras rooftop (med världens finaste infinitypool!), åkte ner till kusten och åt middag och hem och däcka helt utmattade. Idag var en lugn återhämtningsdag med några timmar i en solsäng, titta på ökenbergen, spana efter båtar, bada massor, yoga, kramas, njuta av att vara nära varandra, vila… och snart middag. En av oss har bränt pannan (undrar vem?) och en ser ut som om det vore februari hemma i Sverige (yepp är sjukt nojjig med solen…). Livet alltså. Så skört och så vackert.

Costa Meloneras

På onsdag åker jag och Stoffe på semester. Costa Meloneras väntar. Vi har bokat in oss på ett ställe uppe i bergen där man ska kunna njuta till max av lugna, lata dagar, yoga, meditation, god mat, goda fruktjuicer, dagar i solstolen, vandra i bergen, lyssna på sus av vind, kramas varje dag och bara leva just precis nu med varandra. Det ska vi göra.

Målbilden vi ser framför oss är ungefär såhär:

Vatten. Älskar. Vatten. Kan vara för att mitt element är tydligt dominerat av eld och att vattnet ger lugn? Läker ut en del av den där brinnande energin? Överhettningen? Men, är tillsammans med en landkrabba så det blir ändå balans där. Jag sliter på poolerna och han sliter på solstolarna.

De flesta bilderna är från resan till Kroatien i somras. Kanske en av våra mest magiska semestrar. Eller ja, ihop med Grekland förra året med Stoffes pappa. Det var också helt fantastiskt faktiskt. Många skratt och minnen som skapades där och då… Och han den där killen där, han i grått, oj vad jag tycker om honom.

Såklart vill jag också påminna om att när man reser och är sjukskriven för utmattningsdepression eller utmattningssyndrom bör man alltid få resan godkänd av sin läkare. Han eller hon har så mycket mer erfarenhet av att säga hur resan kommer att påverka utmattningen. För vi vill ju inte att det ska gå bakåt av resan? Den ska ju göra gott. Här har jag skrivit en text om att resa under utmattningsdepression (inlägg från februari 2016).

Jag kommer försöka uppdatera här inne några gånger under resan. Men också såklart bara vara fullt närvarande. Det viktigaste av allt ❤️ Men jag tror inte min lust att skriva kommer kunna hållas i schack en hel vecka utan att pysa ut lite. Så håll tummarna för att wi-fi fungerar bra däruppe!

En vecka i solen

Veckan spenderades i Puerto de Mogan, Puerto Rico och Amadores. Insamlades gjorde: minnen, energi, solbränna, badupplevelser, mat, mat, massor av mat och glass. Eller nåja, Stoffe stod väl egentligen för 96 % av solbrännan eftersom jag är extremt nojjig över solen och hade solskyddsfaktor 50 redan på planet ner. Och en vecka innan dess. Men så härligt det var att komma iväg och spendera sju hela dygn tillsammans.
Processed with VSCOcam with a6 preset
Jag var extas varje gång vi gick förbi såhär stora kaktusar för jag drömmer lixom om att de ska kunna växa på vår balkong. Tyvärr gillar de nog inte alls klimatet hemma. Men jag drömmer!
Processed with VSCOcam with acg preset
Brunbrända ben i sanden. Ett ögonblick av lycka över solvarm hud och d-vitaminchock.
Processed with VSCOcam with a6 preset
Här ser man mina ärr efter acnen jag berättade om innan. Den har verkligen blivit så mycket bättre nu men ärren finns ju kvar, även om de kanske kommer blekas med tiden. Men jag tänker inte be om ursäkt för det så här är alltså en helt osminkad bild av verkligheten.