Mat. Alltså mat är väl livet ändå? Alltid på våra resor lägger vi några timmar på att leta runt bland matbloggar och resebloggar för att hitta lite genuina matställen. Absolut inte att det behöver vara dyrt och vita dukar, snarare tvärtom; gärna riktigt, riktigt bra mat med passion och en stor dos gästvänlighet och skön, avslappnad stämning. Ofta ligger dessa restauranger ju en bit utanför TripAdvisors listor även om man såklart kan hitta riktigt bra ställen även där.
Men nu har vi hittat vår favorit för det här resmålet; The Brasserie. Den ligger en bit upp i bergen (kanske 15 minuter med taxi från Meloneras) men resan är så värt! Prismässigt är den som vilken annan restaurang som helst här. Galet egentligen. Men är ni i Meloneras, Maspalomas, Arguineguin eller Playa del Ingles så måste ni verkligen besöka denna. Ni kommer knockas av smakerna.
När Noma blev utsedd till värdens bästa restaurang så var väntetiderna där runt ett år, så då nosade vi rätt på att två av kockarna där slutat och startat en egen restaurang; Radio. Det besöket levererade den bästa matupplevelsen vi haft i livet. Ever. Men den här, The Brasserie, är banne mig inte långt ifrån. Maten är helt magisk. Och stämningen är så avslappnad och casual och servicen är närvarande och genuin. Inga snobberier så långt ögat kan nå, jag lovar!
Vi var faktiskt på ytterligare en restaurang här uppe i bergen som rankats fantastiskt med sina skummade maträtter och fusioner och allt vad det är. Men servicen var så snobbig och rent av otrevlig så jag tänker inte ens nämna den restaurangen här. Sånt vill vi ju inte ha. God mat och bra stämning tack. Annars kan det vara.
Nu lite bilder från The Brasserie! Ledsen om bilderna är lite skuggade och ofokuserade men dessa fotades med först ett glas vin i systemet och sen typ tre så… ja ni fattar. Vissa rätter fotade vi visst inte ens. En sån kväll.
Den första rätten bjöd huset på och det var en avsmakning på lokala råvaror. Längst bort ser ni oliver som lixom inte är oliver men tar man skeden i munnen och tuggar så klickar den till och exploderar totalt av smaken; som 300 oliver i munnen samtidigt. Åh så gott detta var!
Närmare ser ni lokal ost som de fryst och detta var en av mina favoriter. Nästan som frozen cheescake i munnen men med andra smaker.
Och den runda grejen närmast är… en pizza! Den smakar också exakt som pizza och inuti är tomatsåsen, sen ost, oregano och panko runtom. Man tar den i en tugga och hjärnan får lite svårt för att förstå att det här runda faktiskt är pizza. Klurigt sånt där.
Bröd, lokal olja och smör med bränd (!) kummin.
Och den här Burratan my friends, den hade jag kunnat resa över halva jorden för! Det är det godaste jag ätit. Burratan är perfekt krämig i mitten och det ni ser under är som en söt tomatchutney gjord på lokala tomater och sen olja och sen typ känns det som man ska trilla av stolen när man tar första tuggan. För det är sån magi. Kommer drömma om denna typ resten av livet?!
Efterrätten var cheesecake som var både frusen och krispig och kokande heta bär i botten… och den försvann ju såklart snabbt ner i magen. Mums!
alldamnstories 
Så himla härligt ni verkar ha haft det. Mys och lugn och ro, bad och mat. Hoppas att du fått må bra också. Tack för att du bjuder på dessa härliga bilder, det känns nästan som om man själv är där! Kraaam!!
GillaGillad av 1 person
Tack fina! Ja så härlig resa med mycket mat, vila, kärlek och sol. Hoppas du kan njuta lite av bilderna, vill så gärna dela med er alla finisar ❤️ KRAM
GillaGilla
Vi var i maspalomas förra veckan och åt på El Asador. Det var väldigt gott. 🙂
GillaGillad av 1 person
Åh testade inte just den men kanske nästa gång? Vi kommer definitivt åka tillbaka till Meloneras för vi gillade många matställen, hotellen mm. Perfekt avkoppling 🙂 Hoppas ni också hade en fin vecka! Så härligt med sol och sand och vatten ju ☀️🙌🌴🌵 KRAM
GillaGilla
Jag vill bara tacka dig för att du skriver denna blogg! Kom hit via ångestpodden och har verkligen fastnat för ditt sätt att skriva och reflektera. Har varit sjukskriven ett tag nu för vad jag tror var på väg att bli en utmattning, men ska tillbaks till jobbet igen snart. Har mått så bra när jag fått ta hand om mig själv ordentligt senaste månaderna så är lite nervös för hur det ska gå när jag går tillbaka till mitt prestations-jag igen. Hur som – vill bara säga att jag finner styrka här och att jag blir peppad av din resa och din livsåskådningsförändring!! Vill / tror jag måste göra samma resa för att orka i längden – frågan är, kan jag göra den och samtidigt jobba kvar i en miljö som drivs av press och prestation? Ser du att du hade kunnat finna en balans på din gamla arbetsplats under några omständigheter, eller är miljön helt enkelt för giftig för vissa av oss? Stor kram och all lycka på din fortsätta väg – jag kommer följa med om du vill fortsätta att dela med dig!
GillaGillad av 1 person
Åh du anar inte vad glad jag blev över din kommentar!! TACK! Det är det som gör bloggen så värd allt på något sätt, feedback som den här. Tack!
Och så måste jag säga att du ska vara stolt över dig själv för att du klarade av att dra i handbromsen innan du kraschat totalt in i väggen. Då har du lyssnat på kroppens signaler och respekterat den. Tilliten er emellan blir så mycket enklare att återuppbygga då. Så – bara det är en seger i sig.
Och jag förstår verkligen att du är rädd att gå tillbaka till ditt jobb om du upplever att det var en stor orsak till din utmattning. Såna sår sitter ju djup i hjärnan. Jag har inte skrivit så mycket om det i bloggen men jag kraschade en gång innan min nuvarande utmattningsdepression också (på samma jobb): det var 2013 och jag var sjukskriven i tre månader från jobbet efter en lättare utmattning. Efter det gick jag tilllbaka till jobbet och mer eller mindre kom ganska snabbt in i samma spår igen. Tyvärr. Jag hade inte gjort hela hemläxan. Det gick ju sedan ca 1,5 år till innan min rejäla krasch.. som gjorde att jag typ fick lära mig allt jag visste på nytt. Grejen är att för mig låg många saker bakom min utmatning, dels min mamma bortgång och en utvecklad depression i samband med det som jag aldrig behandlade med medicin och sen på det hade jag ett extremt stressigt och karriärsinriktat jobb som pressade mig på alla sätt att vara mer av allt. Inte bra i längden. Men jag har varit noga med under mina två år hemma nu att ALDRIG pressa fram ett beslut av något slag. Jag har alltid låtit kroppen visa mig när den är redo att ta nästa steg. För det är lite det som har varit mitt problem innan – att jag var 200 knyck i allt – och hade jag då bestämt mig för att pressa mig till att byta jobb innan jag var redo, då hade jag förvisso haft ett nytt jobb men säkerligen inte kommit ett dugg längre i min resa till att få ett bättre och mer hållbart sätt att leva. Så nu tänker jag mer att förändringar sker sakta, att inget ska pressas fram. Kanske kan det vara så för dig också? Min kropp sa tillslut till med varenda cell i form av ångest så fort jag tänkte på mitt gamla jobb; jag kunde inte gå tillbaka. Så då bestämde jag mig för att det är dags att ta steget. Släppa taget. Och då släppte någonting inom mig som var en sån release… obeskrivligt. Nu kommer jag hålla mig långt borta från alla typer av stressiga jobb med höga krav och korta leveranstider.. det passar helt enkelt inte mig just nu.
Så svaret på din fråga är nog genbligen att själva reflektionen är viktigare än ditt egentliga beslut. Hur känner kroppen när du tänker på ditt jobb? Skulle du orka börja ett nytt jobb i nuläget? Kan ditt jobb kanske anpassas för att du ska få en lugnare vardag? Om du på något sätt kan ändra PROCESSEN snarare än att fokusera för mycket på målet. Tänk mindre på att du måste ändra hela ditt liv för att må bra och mer på: vad kan jag göra för små förändringar som gör min vardag mer hållbar? Om inte dessa verkar räcka så kan det vara värt att se över vad det finns för möjligheter att få till ett avslut med ditt nuvarande jobb (kanske har ni en HR – var inte rädd att tala med denna!) på något sätt?
Hmm… jag kommer nog skriva ett inlägg om detta känner jag. Så himla bra fråga du ställde och jag har mycket tankar kring detta. Just för att jag själv är så otroligt prestationsinriktad och vet att jag kunde ha gjort det till en prestation att ”byta jobb och skapa ett bättre liv”. Tyvärr fungerar det inte riktigt så ju. Förändringen måste få ta sin tid. Men vi kan kontrollera hur vi förändrar processen steg för steg utan att lägga för stor viktigt vid enbart målet. Reflektionen är nyckeln tror jag. Åh rörigt eller hur? Blev du något klokare? Ska skriva ihop ett inlägg för att kunna göra det lite mer uppstyrt tänker jag. STOR KRAM och tveka inte att fråga om du undrar något mer eller om jag var otydlig ❤
GillaGilla
Kan känna era matexplosioner i min egen mun. Ljuvligt så som du med ord och bild beskriver.
Min läkare säger att jag behöver ha mer flärd i mitt liv och att min medicin inte är farlig i kombo med alkohol. Så till helgen ska det få bli lite god mat och dryck. Bokat in oss på Hotell Diplomat, ska bli så mysigt. Inte som en resa till värme men detta är något som jag ändå orkar. Kram och fortsätt njuta!
GillaGillad av 1 person
Åh jag älskar diplomat! Det är ju den perfekta avkopplingen; lyxigt hotell, god mat, nära till allt man vill upptäcka, naturen på Djurgården… åh! Vilken helg ni kommer ha!
Ja min medicin går nog också med alkohol (tror jag… har mer testat mig fram men läkaren sa aldrig ngt om det) och jag tycker det är så viktigt att ha roligt och släppa allt som har med utmattningen att göra ibland. Bara få dricka vin och glömma bort allt som tillhör vardagen med läkning och vila och värk. Så viktiga pauser. Så NJUT av diplomat och låt kroppen bara få glida med i allt mysigt ni får uppleva den helgen. Så, så viktigt. STOR KRAM ❤️
GillaGilla