Att våga släppa ut och släppa in 

Varit hos läkaren idag. Eller ja egentligen en av specialistsjuksköterskorna som jobbar där, för min läkare är så fullbokad och jag behövde ju en akuttid med nya medicinen. Men hon var så gullig. Nästan för gullig för hon var så omhändertagande så jag började såklart storgråta bara jag kom innanför dörren och såg hennes varma uppenbarelse. 

Men så är det ju. Att hålla inne allt är inte heller en bra idé. Ut med det bara så det inte sätter sig i kroppen. Så försöker jag tänka även om det är lätt att falla tillbaka in i rollen som ”sociala Therese” ute bland folk. Nåja. Allt är en övning. 

Igår ringde Isabel när jag låg helt slutkörd i sängen. Och krokodiltårarna svämmade över totalt ”Jag är ledsen Isa att jag är så tråkig att prata med just nu”. Då blev hon tyst en stund. ”Vad menar du? Jag ringde för att prata med Tess och om du är ledsen just nu så är det den versionen jag vill prata med. Tänkte du leka någon annan en stund menar du?” ”Jaaaa…” 

För precis så är det. Att jag har svårt att släppa alla spärrar och låta andra personer ta del av vad som verkligen försiggår. De får snarare se en lite polerad yta. Men jag jobbar på det. Man är ju inte bättre än att man kan försöka skapa nya banor i alla fall. Med betoning på försöka. För det är ju verkligen lättare sagt än gjort. 

Annonser

2 reaktioner på ”Att våga släppa ut och släppa in 

  1. Åh❤ vad tråkigt att du mår så dåligt. Jag hoppades att Voxra skulle göra susen för dig men det verkar som tvärtom. Den där polerade ytan har vi nog alla mer eller mindre av. Det är så djupt rotat att försöka ta fram ett leende och vara lite sådär kläm käck. Trots att man helst vill gråta. Vilken underbar vän du har ❤

    Gilla

    1. Ja men igår kväll vände något pyttepyttelite (vågar knappt skriva det!). Jag kände lite mer glädje inom mig. Och imorse så skrattade jag så jag fick ont i magen åt en grej Stoffe gjorde… och det var säkert 1,5 vecka sen sist. Så nu är jag rädd att jag jinxat men kanske kanske är det Voxra som börjar frisättas. Läkaren sa att jag skulle ge det minst två veckor för den har ganska lång startsträcka jämfört med SSRI (man får inte höja Voxra från lägsta dosen förrän efter fyra veckor – ganska länge). Så nu är det tålamod som gäller ☺️

      Ja den måste vi kanske jobba på hela livet. Påminna oss om att vi duger PRECIS som vi är. Kram på dig ❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s