Tjejmiddagen igår var såklart helt fantastisk. Det var första gången jag var hemma hos de här tjejen, vi ingår i samma kompisgäng men har bara träffats ett par gånger, och vilken lägenhet! Sekelskifte, löjligt fin och personlig inredning och en hel drös med rum i fil… vackert. Jag var såklart tvungen att fråga angående inredningen, jag är själv ganska intresserad ju och dessutom älskar jag kreativa saker, och hon hade haft ledordet ”hem” när hon inredde. Att det verkligen skulle kännas som att vara hemma hos någon och aldrig tillgjort eller prydligt eller bara snyggt. Och som hon lyckats! Det var rörigt bohemiskt blandat med så vackra tavlor och krukor och växter och detaljer. Väldigt varmt och hemtrevligt. 

Nåja! Hunden då? Alltså hunden!! Blev såklart förälskad på en millisekund och satt med honom i famnen under kvällen. Och busade. Och bara dog lite av att var typ den sötaste hundvalpen jag sett. Hans öron var så långa att dom drogs i golvet när han gick och när han åt och drack blev dom helt dyngsura. Jag tog ett par bilder men jag hade inte min kamera med mig så de är dåliga i kvalitet för iPhone är inte bra på att fånga föremål som rör sig. Och dessutom var det kasst ljus på kvällen. Men han är förevigad ändå. 

Och formen efter igår är väl lite åt båda hållen tycker jag. Eftersom jag besväras extremt mycket av hjärntrötthet just nu så är det kanske inte förvånande att jag efter alla intryck igår låg vaken halva natten. Inte med ångest utan mer för att hjärnan hade så otroligt mycket information att bearbeta, och när platsen är slut i hjärnan måste den nog bestämma direkt vad som ska stanna och vad som ska slängas. Så inte mycket sömn alltså. Men ändå helt okej i kroppen. 

Men nu ska jag snart få se Stoffe äntligen. Han hade somnat som en stock igår innan jag kom hem och sen jobbade han idag igen, men nu äntligen ska vi få en kväll ihop. Ebba kommer över också så det blir en rejäl dos kärlek ikväll. 

Okej! Ikväll väntar tjejmiddag i Vasastan med en blandning av tjejer som jag känner väl och vissa som är lite mer nya. Bland det bästa av allt är att värdinnan har en 12 veckors cockerspaniel hemma; tror ni jag är peppad?! Hundar alltså. Livet. 

Men lite nervöst såklart för lixom en detalj: orken. Hur ska jag orka? Det har jag ingen aning om. Jag håller tummarna för att dom har en skön säng om jag måste vila och så tar jag på mig mina nya lurar på vägen dit. Och har laddat med mat och massor av vatten och vila på dagen. Vad mer kan man göra lixom. Det blir till att dricka rejält med vin så en inte vet om det är vinet eller utmattningen som gör en dimmig och trött. Sak samma. 

Även om smällen kommer att bli rejäl efter den här kvällen så tar jag risken. För ibland måste man bara ha lite förbannat kul. 

Och sen, efter tjejmiddagen, kommer Stoffe hem. Han har varit i Köpenhamn och jobbat några dagar och ooooojjjj vad jag har saknat honom! Ikväll ska jag krypa ner i sängen och njuta av att kunna vila min panna mot hans axel ❤ 

Hoppas ni alla får en härlig fredagskväll! 

Idag är en sån dag när jag ligger inne i sovrummet. Nedsläckt. Vilar. Låter ångesten skölja genom kroppen. Ta tag i mig. Rusa fritt. Somnar lite. Vaknar igen. Vilar. Stirrar i taket. 

Jahapp. Såhär blev det nu igen. De senaste dagarna har antagligen varit lite för intensiva och som ett resultat av det låg jag vaken halva natten i rejält ångestpåslag. Och nu har jag lärt mig detta: när jag får ångest är det ett tecken på att jag gjort för mycket. Kroppen stänger ner andra delar av hjärnan, som normalt skulle tänka mer logiskt och sansat, och kör fullt ös på överlevnadsinstinkt i reptilhjärnan. Och reptilhjärnan är en nervös jäkel, det vet vi ju. Den nojjar och oroar sig. Och när den då får bestämma typ allt, för att resten av min hjärna inte orkar tänka, då blir det ett himla oroskalas här. Typiskt att såna också ofta startar på natten. Vem känner sig inte typ ensammast i världens just precis då? 

Nåja. Inte stolt kanske direkt över att jag körde på för mycket ett par dagar, men desto mer stolt över att jag nu bromsade. Kroppens trötthetsvärk och signalerna fungerade ju. Stort. 

Och vad mer då? Jo man måste äta när batteriet ska laddas upp igen. Massor. Så just nu ligger jag och knaprar jordnötter i sängen. Mums. Min pappa har lärt mig att älska jordnötter från det att jag var en liten minimänniska. Och ett tips är att äta dom kylskåpskalla. Det är så himla gott. Det gör jag nu. Allt annat får vänta en stund. 

Sen ska jag påminna reptilhjärnan om att han en för jäkla dålig styrman. Jag måste ha bättre koll på ordinarie styrman så detta inte behöver ske….