Månad: augusti 2016

Älskade mamma

Fyra år sedan. Idag, ganska precis den här tiden faktiskt.

Jag vaknade imorse och verkligheten slog mig som en spark i magen. Allt jag ville göra då var att vända mig om i sängen och dra täcket över huvudet. Slippa gå upp idag. Men det hjälper ju ingenting. Så jag gick upp ändå.

Grät en stund med Stoffe på morgonen. La mig i hans famn och lät honom pilla i mitt hår sådär som du brukade göra. Sen torkade vi tårarna en stund och arrangerade upp ditt foto, det som vi alltid ställer fram speciella dagar, med ljus och blommor. Nu kan jag se dig hela dagen. Kanske kan du se mig?

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska skriva. Det känns som att alla ord faller platt och inte alls kan omfamna det jag verkligen känner. Kanske lika bra att inte ens försöka. Bara säga hur ledsen jag är. När jag skriver detta rullar tårarna. Inte på ett sånt fint sätt mamma, tyvärr, utan det är snorigt och svullet i ansiktet. Så det är väl ungefär så det känns då. Mycket och tungt och jobbigt och ont och stort. Aj.

Hoppas i alla fall att du vet hur vi har det. Att vi saknar dig. Att du ser oss skratta varje dag och utvecklas till de där människorna du och pappa format. Att du ser oss glädjas över livet och varandra och all tacksamhet vi känner. Men vi saknar sig. Så mycket att du aldrig ens skulle kunna tänka dig.

Du är väl den där ängeln du sa att du skulle vara nu? Som skulle sitta på min axel? Vissa dagar känner jag det, hur du sitter där. Tyngden av din kropp och värmen av din kärlek. Och då bara vet jag.

Mamma, största av allt är kärleken. Jag älskar dig så.

På båten! 

Sitter på båten påväg in till stan. Det blåååååser! Ska snart möta upp min goding och sen mot UD för drinkar. Vi fick lixom lite extra att fira idag för Emma och Calle har förlovat sig! I helgen! Jisses vilken lyckoskräll alltså. Blev rörd och gråtig (som alltid då..). Såklart.

Kameran är nedknöglad i väskan så håll tummarna för att jag inte glömmer att knäppa lite bilder av den här kvällen. Ibland kommer såna här dagar när man lixom vet att det är en kväll man kommer minnas för alltid. Middagen för att fira deras förlovning vet jag att vi kommer att ha i hjärtat hela livet. 

En bergstopp. Fjäll. Natur. En skåning. En globetrotter. En ring. En flaska champagne. Vilda renar som tittar. Dimman och fukten. Och en kärlekshistoria som skapas just i detta nu ❤

Sportar topp från COS och solbrillor från italienska Bespoke Dudes.

16 augusti 2016

Idag är det ett år sedan jag öppnade upp den här bloggen. Då på en annan domän och en annan portal, men ändå densamma. Syftet finns kvar. Och är uppfyllt. Jag valde att skriva av mig för att det där minnet av mamma gjorde så fruktansvärt ont. Det hade då gått tre år och smärtan vägrade avta. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag började skriva. Skriva så som det kändes. Och efter hand märkte jag att det jag skrev blev lättare att bära; som att jag satte ord på det och smärtan fick vingar och flög vidare av sig själv. Utan att jag behövde gå och släpa på allt det där tunga.

Det var det det här inlägget som var det första jag publicerade. Något fint i det. Som ett minne.

Och faktiskt så har det verkligen hjälpt, att skriva. Och mer därtill. Idag bär jag ett helt annat minne inom mig av min mamma. Stundtals gör det fruktansvärt ont men inte alltid, inte varje dag och absolut inte hela tiden. Och det känns väl nästan konstigt att skriva det? Men så är det verkligen. Det har lättat.

Men bloggen har hjälpt mig på så många andra sätt också. För ett år sedan minns jag att jag var hos min läkare och försökte pressa honom på hur jag skulle kunna komma i kontakt med andra som är utmattade. Vart kan jag vända mig, frågade jag. Vet du någon grupp? Men nej, inget sådant. Och jag berättade att jag kände mig så väldigt ensam. Ingen i min omgivning var ens i närheten av att ha förstört kroppen så som jag hade gjort, ingen jag kunde dela min tankar och innersta känslor med. Mina vänner runt mig ville så gärna hjälpa men det gick inte; jag kände mig ständigt missförstådd. Men så när jag började skriva här inne så sakta dök det upp människor runt mig som var precis i samma situation. Och vilken lättnad! Då lossande något i mig och jag vågade skriva mer öppet och ärligt och jag vågade framförallt dela mina texter, innan var jag tyst som en mus om att jag ens skrev – vem skulle vilja läsa?!

Så ett syfte formades till ytterligare ett och nu är skrivandet en del av min läkning. Tack alla ni som läser och peppar och stöttar här inne – oj vad ni ska veta att ni hjälper mig. Jag kunde inte vara mer tacksam.

Så, idag då. Det är den 16 augusti. Dagen innan min mammas årsdag. Då, 2012, när hon gick bort hade vi Emma och Calle över på middag dagen innan allt hände. Då hade jag ingen aning. En kväll som jag än idag minns som magisk, och när pappa ringde mig på tunnelbanan morgonen efter och berättade att mamma var borta så kunde jag inte alls få ihop det; vi hade ju nyss en jättetrevlig kväll och så händer detta? Blir man inte mer förvarnad än så? Jag vet inte vad jag trodde men jag trodde i alla fall inte att döden kom som en sån chock. Så snabbt. Även om det egentligen var allt annat än snabbt, det kan ju se nu, med klarare ögon. Men, i alla fall, försöker vi hålla fast i den 16 augusti. Vi fortsätter middagarna med Emma och Calle dagen innan, för att hedra, och idag ska vi in till Urban Deli på Sveavägen och dricka massor av drinkar. För imorgon är en tuff dag och då behöver jag först mina vänner. Och fira minnet av mamma. Hon hade aldrig velat ha det på något annat sätt.

IMG_4948

IMG_1366

_MG_8505

IMG_2354

_MG_8286

Känner mig lite bussig idag och bjuder på några riktigt gamla bilder. Foto Bea Karlsson

Gårdagen

Igår kväll när bestyren var fixade och vi sjönk ner i soffan med varsin kopp te och lite god choklad så började jag gråta. Och denna gången var det inte för att jag var övertrött eller hade ont i kroppen, utan för att jag var så lycklig! Jag kände pirret i kroppen, bubblorna i bröstet av glädje, jag hade orkat hela dagen och var fortfarande glad och ganska pigg. Det är så stort! Hoppas inte det är att jinxa att jag säger detta nu??! 

Dagen såg ut såhär:

Vi gick upp runt 8.00 (sovmorgon på helgen) och mellan 8.00-9.30 satt vi i soffan med varsin frukostsmoothie, massor av filtar, myskläder och kollade på vår serie som vi följer just nu. Sen gjorde vi oss iordning och klockan 10 gick vi till Coop och handlade inför lunchen. Efter handlingen vilade jag mellan ca 11-12 och under tiden fixade Stoffe här hemma, plockade undan och städade upp lite. Efter det körde vi matlagning 12-13 och sen kom Therese och Robert vid 13. Vi hade en härlig lunch och snack till runt 16 och då däckade både jag och Stoffe i sängen och sov mellan 16-18. Sen… Gick jag ut en timmes promenad. Hallå?! Det är så stort! Jag brukar aldrig orka en promenad samma dag som något sånt där jippo. Men det gjorde jag nu. Efter promenaden rullade jag ut yogamattan för lite stretch, andning och meditation. Och sen en enkel middag bestående av färdigköpt tomatsoppa (perfekt en sån dag ju). Och sen duns ner i soffan med te, sköna kläder, öppna altandörrar som ger den där sköna sommarkvällskänslan och filtar… Och det var då jag insåg att jag hade orkat så ovanligt mycket utan att ens reflektera över det. Och blev så glad. Sen däckade jag i sängen vid 21.30; men det är min vanliga tid för jag är extremt kvällstrött.

Okej, hoppas jag inte jinxat nu men var bara tvungen att berätta om min maffiga dag (för en utbränd är detta som en resa fram och tillbaka till Australien på 48 timmar typ inklusive att ens bagage kommer bort, flygen är sena och du hamnar bredvid en skrikande knoddis och en snarkande gamling). Tack tack tack kroppen ❤ 

Söndagslunch

Idag var Robert och Therese här på söndagslunch. Och då bjöds det på sallad och ostar och goda kakor… Ingen söndagsstek så lång ögat når för både jag och Therese äter vego. Killarna får anpassa sig. Som det ska vara då! 🙂 

Mysigt var det hursomhelst! Jag sportade klänning från COS i sånt där skjortmaterial (finns det något skönare?), silvrigt skärp från COS samt kofta från Acne. 

Pittas energi

Kanske ska vi fortsätta lite på temat kring ayurveda? För balansens skull? 

Som jag nämnde igår så är jag dominerad av pitta med inslag av vata. Ofta har man ett fördelsedominant element (ibland flera) och sedan spelar andra faktorer in såsom ålder, årstid, tid på dygnet och eventuella obalanser. Allt detta tillsammans brukar göra att det finns ett tydligt dominant element och ett underdominant element; för mig är alltså detta pitta och vata. Under min utmattningsdepression har min kraftiga obalans i mitt födelsedominanta element, pitta, gjort att jag även fått obalanser i kapha och det är däri min depression har legat lixom tröttheten och tyngden i kroppen. Ångesten kom från obalans i vata. Kapha är tung, stabil, och lite saktare i takten är pitta och vata. 

Hursomhelst. Min pittadominans gör att jag har väldigt hög energi och då särskilt under pittas starkaste timmar mellan 10-14 på dagen. Då kan jag glömma allt; mat, vila, struktur… Plötsligt går jag helt på flow. Efter 14 dör energin ut och jag måste ta igen mig. Just dessa energirus trodde jag ett tag faktiskt var ett stort problem men jag har insett att jag kan ha det så under en begränsad tid, sen måste jag fylla på med betydligt lugnare aktiviteter för att balansera ut. För mig har lösningen blivit: vila efter lunch. Det fungerar toppen och är väldigt bra för just pittadominerade personer. Alltid vila efter maten. Låta matsmältningen göra sin grej och samla ihop tankarna igen. 

Just det! Behöver jag säga att min hy varit ett stort problem under alla år? Huden och de flesta hudåkommor tillhör pitta. För att minska min acne har jag alltså behövt (förutom vegetarisk kost) tillföra mycket kokosolja och lena, lugna smaker. Det lugnar ned huden och minskar risken för inflammation. 

Framåt kommer jag behöva tänka på det här med min energinivå. Det är okej att ha energiska timmar men om min energi blir för långvarig på ett jobb kommer det att bränna sönder kroppen. Och så kommer jag bli utbränd igen. Därför blir det så extremt viktigt att ta igen med vila och yoga, meditation och promader. Och att inte ryckas med i samhällets fart; samhället idag är ju tydligt pitta-premierat där allt ska gå fort och vara snabbt och eldigt, men för en pittadominerad person gäller det att se upp här. Bara för att det är kul på kort sikt är det inte alls bra på lång sikt. Viktigt att ha det i åtanke.

Tips om du känner igen dig i pitta och behöver balansera din energi:

  • Utnyttja din energi på morgonen; gå upp tidigt och gå till sängs tidigt så du för tillräckligt med sömn
  • Utför lugn träning såsom yoga, promenader eller simning (vatten är det bästa elementet för pitta)
  • Drick mycket vatten för att hålla elden i schack
  • Sov 20-30 minuter efter lunch 
  • Hoppa aldrig över en måltid
  • Ät lugnande och svalkande mat
  • Är gärna söta, mogna frukter
  • Kokosolja är den perfekta fettkällan

Undvik

  • Kryddig och stark mat samt sur mat
  • Hetsig, snabb träning 

Vatas kreativitet

Ni verkar vara fler som känner igen er i rastlösheten, eller kreativiteten. Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam. 

Ett av mina intressen är läran om Ayurveda, den indiska hälsoläran. Urgammal. I den finns det tre doshor/kroppstyper: pitta, vata och kapha. Jag är definitivt pittadomimerad (eldig energi) men har också inslag av vata och därigenom kreativitet. Det är vata som står för lättheten, luften, kreativiteten och därigenom oron. Det är ganska vanligt att man vaknar någon gång mellan 02-06 på natten, vata-tid på dygnet, och just då verkar lixom alla ens bekymmer (eller icke-bekymmer) vara världsbekymmer. Så stora att man vill ringa Fredrik Reinfeldt eller Barack Obama och fråga om råd. Men så är ju inte verkligheten, det är bara i ens huvud. Och i tiden. Och i elementets natur. 

Oron och kreativiteten hänger tätt, tätt samman. Utan den ena existerar inte den andra. Det är därför man ofta hör att konstnärer har mycket ångest; inte en klyscha. Det är den skapande, flyktiga naturen som också skapar ångest eftersom elementet inte har någon stabilitet. Ingen tyngd. Självklart blir man orolig om kroppen och huvudet flyger omkring, skapar, hoppar från tanke till tanke. Det blir ju oroligt värre. 

Dagar när jag är väldigt kreativ, när skapandet och idéerna aldrig verkar ta slut och jag har impulsen att hoppa runt i både tankar och aktiviteter – då är också oron som värst. Ibland kommer den efteråt som ett släpande tåg. Kanske på natten när jag vaknar och huvudet spinner. Men det är okej. Det är ju jag! Jag måste bara försöka se till att blanda upp min kreativitet med stillhet och med tyngd dagen efter. Det kan vara mer meditation, yoga, promenera i naturen i lugn takt, äta varm mat som håller kroppen lugn. Sånt vi egentligen faktiskt vet inom oss men som samhällets struktur har en tendens att sudda bort åt oss. Göra oss omyndiga i vår egen hälsa. 

Externa faktorer ropar ofta ut vad som är bra och dåligt, hur man löser obalanser genom företags produkter… Men nej. Vi kan detta själva. Lyssnar vi inåt finns faktiskt alla svaren där. Är man orolig vill man äta varm mat. Är man eldig med mycket energi vet man inombords att lugn rörelse är bättre än att svettas och spä på elementets eld. Är man lugn och tung i energin behöver man mer rörelse och aktivitet. Sånt känns i kroppen. 

Så; en balanserad vata är kreativ, lätt, flyktig och skapande. Detta kan lätt slå över i en obalans av oro och ångest, särskilt om man inte ser till att tillföra grundande substanser till sig själv under vatas timmar på dygnet och genom att äta varm, lugn mat som grundar kroppen. 

Känner du igen dig i vata? Testa att äta mycket av:

  • Varm, lagad mat ofta men i små mängder
  • Allt som växer på marknivå (grundande)
  • Banan, färska dadlar, färska fikon, mango, ananas, apelsin, jordgubbar, hallon, plommon, körsbär, grapefrukt, citron, lime, blåbär
  • Fetter: ghee, smör, mandelolja, olivolja, sesamolja, jordnötsolja, linfröolja, avocadoolja
  • Bönsorter är gasbildande och måste tillagas med kryddor (använd helst mungbönor)
  • Mejeriprodukter är bra för matsmältningen hos vatadominanta
  • Alla sorters nötter och frön (lite i taget)
  • Couscous, quinoa, vete, bulgur, kokt havre, brunt ris och basmatiris
  • Kryddor: vitlök, ingefära, koriander, oregano, kardemumma, muskot, blockhornsklöver, saffran, lagerblad, kummin, svartpeppar, mynta, dill, senap, cayennepeppar, timjan, fänkål, basilika, kanel, pepparrot
  • Varmt örtte med kanel och ingefära är bra för vata
  • Om svårt att sova: en kopp mjölk som kokas med lika del vatten och kryddad med kardemumma och saffran

Undvik:

  • Råa grönsaker (om det inte är jättevarmt ute)
  • All typ av snabbmat och bearbetad mat 
  • Svamp
  • Tranbär, melon, råa äpplen, päron, torkad frukt (uttorkande)

Saltsjö Duvnäs

Bestämde mig för att göra en utflykt med mig själv idag så jag cyklade helt utan mål ut mot Nacka. Tillslut hamnade jag i Saltsjö Duvnäs och hamnade nästan i eufori pga alla vackra hus! Dessutom hittade jag ett supermysigt Eco-fik som heter Koloni (samma som på Biblioteksgatan) och åt lunch på deras vackra innergård. Nu känner jag för att köpa hus om man säger så… *klirririrririirir* *ljudet av pengar som lämnar bankkontot* *och stressen som sedan stoppar upp hela maskineriet*

Rastlös eller kreativ?

Alltså det knäppaste med mig och min utmattningsdepression (som numera ju är ett utmattningssyndrom för depressionen har läkt) är att jag trots diverse olika åkommor och hinder blir ganska rastlös. Alltså inte på ett dåligt sätt, som att sysselsätta sig för att fly från något, utan mer att jag ändå har mycket lust att göra massor av grejer. Huvudet är fullt av idéer och saker jag tänker att jag skulle vilja göra och även om det bara är ca 20 % av dem som blir gjorda pga extrem trötthet så finns de ändå där. Min läkare kallar det för kreativitet och kanske är det just vad det är, jag vet inte. Han menar att kreativitet inte går att stänga av (den sitter tydligen i främre delen av hjärnan vilket faktiskt nästan känns) och det är när kreativiteten går i 100 knyck som jag upplever det som rastlöshet eller orimlig energi. Känner ni igen er? 

Just nu har jag ju ont i huvudet av hjärntröttheten så då blir det till att försöka hålla sig undan alla skärmar, och annat som gör att hjärntröttheten triggas, så på schemat står grejer som ofta är baserade på att vara ute i naturen, vila, yoga, fixa saker hemma… Idag tänkte jag ta en cykeltur bortåt Nacka om jag orkar, kanske med en termos med kaffe i cykelkorgen. Och jag måste orka duscha också. Det är faktiskt en halvdagsuppgift för en utbränd person. Även om det låter knäppt. Men jag är fortfarande glad att jag orkar duscha helt själv och kanske till och med ta en promenad – på samma dag! 

Tyst en stund

Just nu är jag lite tyst. För jag har ju huvudvärk och hjärntrötthet och då måste man ha tyst runt sig. Så jag intalar mig det som läkaren säger till mig varenda gång jag är där och klagar över min trötta hjärna: Det tar tid! Hjärnan är som ett vinteräpple och vad du än gör kan du inte påskynda läkningen. Äpplet blir klart en viss vecka när… det är klart. Inte mer med det. Jahapp…