Är nästintill helt sängliggande. Det har förbättrats ett par procent sedan onsdag förra veckan men alltså… Detta är inte alls bra. Jag behöver/vill ha/kräver av någon jävligt mäktig snubbe (eller snubba) semester från att vara utbränd. Jag orkar inte mer. Vill inte. Säger upp mig. Vill typ gråta för jag tycker så synd om mig själv just nu. Helt däckad i sängen och svag och orosfylld och darrig och kroppen värker så mycket att bara det typ skulle fälla vem som helst…
alldamnstories 
När jag var som sjukast sa jag till min psykolog att jag ”krävde” att försäkringskassan höjde min ersättning och gav mig OB, jag arbetar nämligen dygnet runt sju dagar i veckan och semestern du efterfrågar har man inte. MEN jag vet och jag kan lova dig bättre dagar. Du kommer bli bättre. Idag när jag har sämre dagar är jag på något sätt trygg i att det finns bättre dagar, jag har upplevt dem och de kommer igen. Som jag skulle vilja ta och krama om dig och säga att allt blir bra, skulle vilja det för att jag vet att det kommer bli så. Har du någon du kan ringa till som kan komma över och ge dig närhet då mannen är borta? Kramar i massor
GillaGilla